Kjellag Nordsjö: ”Jag blir aldrig trött när jag målar mina ikoner.”

Min man Ingemar, bibliotekarie i Arvika, fick en dag en speciell beställning av en mycket stilig dam i cape och svart sammetsbasker. Hon var nyligen inflyttad till Arvika från Gunnarskog.

Snart kunde Kjellaug Nordsjö hämta stora, vackra böcker om ikoner inlånade från universitetsbiblioteken i Åbo och Helsingfors. Lite senare mötte även jag Kjellaug vid en stiftsdag i Arvika, då hon berättade om ikoner. Där inleddes en mer än 35 år lång vänskap.

Kjellaug Nordsjö var född i Vestfossen i Norge i en bondefamilj med fem döttrar, där hon var den äldsta. Gården där familjen bodde ockuperades under kriget av tyska soldater och livet blev svårt för dem, liksom för alla i Norge. Då freden kom uppfylldes hennes dröm att teckna och måla och hon började studera vid en konstskola i Oslo, inackorderad hos bekanta till familjen.

Senare yppades en möjlighet att arbeta vid den norska sjömanskyrkan i Rotterdam. Den tog Kjellaug, och samtidigt kunde hon studera vid konstskolor där. Det var där hon kom i kontakt med ikoner, de gamla kristna bilderna från fornkyrkan. För att måla ikoner – ett fönster mot himlen – behövs en grundläggande konst­utbildning och sedan inte minst en andlig öppenhet. Nu visste hon vad hon skulle ägna sig åt.

Men kärleken kom emellan, i den nye, unge prästen Per Nordsjö i hemförsamlingen Vestfossen. Ett möte som resulterade i att hon blev prästfru med alla de åtaganden som därvid förväntades. Prästbristen i Karlstads stift var orsaken till att några norska präster med familjer lockades över hit. En av dem var familjen Nordsjö, som installerade sig i Bogens prästgård i norra Gunnarskog tillsammans med två små pojkar.

Efter åren i Bogen och senare i Storfors tillträdde Per tjänsten som kyrkoherde i Gunnarskog. Kjellaug blev den perfekta prästfrun med söndagsskola, syföreningar, gästfritt hem och barnen Per, Pål, Egil och Anna och alla deras kamrater och aktiviteter runt sig.

Fast den konstnärliga verksamheten ägnade hon sig åt på kvällar och nätter. Hennes barn kunde berätta hur de fick leta använda bitar av sprängtråd på kvällarna vid ett vägbygge, tråd som hon sedan använde till att knyta batik. Av de vackert mönstrade tygerna syddes kjolar, klänningar, skjortor och mycket mer, signerade ”Ateljé Kjellaug”.

Vid maken Pers pensionering gick flytten till Arvika. Per tog hand om hushållet och äntligen kunde Kjellaug få ägna sig åt ikonmåleriet på heltid. Hon deltog i kurser på Åland och i Paris för ikonmålaren Fader Robert Caluwé. ”De är bönebilder”, sa Kjellaug ofta. ”Jag blir aldrig trött när jag målar mina ikoner.”

Hennes gestalter är ljusa med milda ansiktsuttryck. Många mörka, svåra år upplevde Kjellaug i ett ockuperat land men inom sig bar hon på en stark tro och förtröstan på att vår Herre hade en plan för hennes liv. Det gällde bara att vara lyhörd för den.

Kjellaug Nordsjö målade närmare 3 000 ikoner, allt från det lilla formatet  till de verkligt stora bilderna. Hon finns representerad i Sankta Katarinaklostret i Egypten och flera av hennes ikoner återfinns i Rom och i London. De allra flesta finns i kyrkor och kapell och hos privatpersoner i Norge och Sverige.

Kjellaug var en självständig, klarsynt och bestämd kvinna och samtidigt mycket ödmjuk, varmhjärtad och from. Den heliga Birgittas bön kommer till mig när jag tänker på och minns Kjellaug: ”Visa mig Herre din väg, och gör mig villig att gå den.”

I värme och tacksamhet.

Meta Flodén