När Per Erik Persson utnämndes till professor i systematisk teologi vid Lunds universitet 1963 var han kanske landets yngste teologiprofessor. Men han var känd långt utanför akademin genom hans verk om kyrkans ämbete. I dag kan bokens titel om ämbetet som Kristus-representation kännas svårtillgänglig. Då blev boken en träffsäker kritik av aktuella argument mot kvinnors prästvigning.
Per Erik Persson växte upp som enda barnet i Jämjö, doktorerade i Lund 1957 på en avhandling om den katolska kyrkans tongivande tänkare Thomas av Aquino. Avhandlingen väckte uppmärksamhet: ett katolskt tema med en luthersk författare hörde inte till det gängse.
Senare kom Per Erik att få användning av sin avhandling. I ekumeniska samtal med katolska kyrkan blev han internationellt ett gångbart och aktat namn.
Som ledamot i Svenska kyrkans kyrkomöte och kyrkomötets läronämnd kom Per Erik att spela stor roll. Under 1980-talet igångsattes ett tioårigt bekännelsearbete som 1993 mynnade ut i 400-årsminnet av Uppsala möte. Per Erik engagerades i en rad projekt. Han skrev tillsammans med kollegor från teologiska fakulteten i Lund den alldeles avgörande boken ”Vad står Svenska kyrkan för?” och dessutom ”Kyrkans bekännelsefråga”. I kyrkomötet kom Per Erik Persson att uppfattas som Svenska kyrkans normalteolog. Alla väsentliga frågor somrörde kyrkans tro och bekännelse passerade Per Eriks granskning innan de kom till beslut i plenum.
Omtalat är den preambel som Per Erik skrev tillsammans med Uppsalakollegan Åke Andrén på ett kafé på Stockholms järnvägsstation. Inledningsorden till kyrkohandboken del två utgjorde den text som löste upp en segsliten konflikt i synen på ämbetet. Det gällde närmast hur man skulle betrakta diakonerna och deras uppdrag. Med Per Eriks text kunde handbokens ordning godkännas av båda sidor i den uppkomna tvisten.
Det ekumeniska uppdraget att verka för kyrkornas enhet hörde till det verkligt angelägna i Per Eriks teologiska liv. Han engagerades inom Lutherska Världsförbundet i dess internationella Faith and Order kommitté. Han deltog som Svenska kyrkans ombud bland annat vid Kyrkornas världsråds generalförsamling 1968 i Uppsala. Det var då beslutet fattades att ”racism is a blatant denial of Christian faith”. Vid domkyrkoaktionen i Lund på hösten samma år i kritik mot rasåtskillnaden i Syd-
afrika ställde sig Per Erik på demonstranternas sida. Han hörde till det fåtal som offentligt intog den positionen. Men hans ställningstagande fick stor betydelse för oss som då var unga.
För Per Erik var det självklart att förena den skicklige vetenskapsmannens akribi och noggrannhet med en dristighet att offentligt tala tydligt även om det var obekvämt. Han bars av en övertygelse som vägrade se bibelord om att alla människor skapats till Guds avbild som ”till intet förpliktande och vackra ord, utan som Guds ord, som binder samvetet och driver till handling”.
Martin Lind
Antje Jackelén
