Vår far Bo Ahlbergs liv och gärning präglades av nyfikenhet, kunskapstörst och bildningsglädje. Det finns en rak linje till honom från hans farfar August som bröt upp från Albogården på Hisingen för att läsa teologi i Lund, över mellangenerationens präster, lärare, skolledare och läkare: Både forskningen och teologin fanns i arvet när Bo växte upp i Falkenbergs prästgård.
I september 1964 disputerade Bo vid teologiska fakulteten i Lund på Laurentius Petris nattvardsuppfattning. Betygsnämnden bedömde avhandlingen ha sådana kvaliteter att den gavs docentbetyg. Efter ett halvår som vikarierande professor i Uppsala, bestämde han sig för att varken den akademiska banan eller
prästyrket var rätt: Vår familj flyttade till Klippan 1967 och Bo blev lektor i religion och historia.
I lärarkollegierna och i kyrkans gemenskap fann våra föräldrar många vänner – och utsträckte alldeles naturligt sitt engagemang också till sönernas vänner. Vårt hem var en samlingsplats.
Vi upplevde att vår far hade en solid kärna som gjorde att han klarade de svåraste prövningar, som när vår mor Gun hastigt rycktes bort 1985 och när vår bror Tomas dog av sin svåra sjukdom 1993.
I kriserna fann Bo stöd inte minst i arbetet. I slutet av 80-talet kom läroboken i religionskunskap Tro i tid och rum – Bo skrev kristendomsavsnittet. Materialet levde sedan i nya utgåvor in på det nya millenniet.
I slutet av 90-talet träffades han och Hanne och blev ett par, med stor kärlek mellan sig och till stor glädje för oss i familjerna.
Intensiteten i livet minskade inte. År 2000 fullföljde Bo ett uppdrag som han gav sig redan på 60-talet: Han redigerade och kommenterade en samling själavårdsbrev mellan Henric Schartau och Fredrica Skragge-Nettelbladt, skrivna mellan 1805 och 1821.
2015 gav Bo, nu 90 år, ut Falkenbergs prästgård, skriven kring fotografier tagna 1954, när Gustaf och Ella, Bos föräldrar, var på väg att lämna prästgården. Boken är skriven med forskarens noggrannhet och nyktra blick, men också kärlek och värme.
Det sista året prövades vår far hårt, och vi fick uppleva hur han tog till vara på livet också när det krympte till en bråkdel. Han levde efter den devis som han förmedlade till oss och våra barn, de nya generationerna: ”Hjälp mig, Gud, att inte ta glädjen från en enda människa i dag”.
Anders Ahlberg
Peter Ahlberg
