Gudrun föddes på det småländska godset Christineberg som dotter till Bengt Sporring och hans tidigt bortgångna hustru Brita Åqvist.
Gudrun gick i flickskola i Linköping med internatboende. Efter avslutade skolår sökte hon sig till Svalöfs Lantmannaskola i Skåne. Där blev hon kurskamrat med Erik,”Nico” Larsén från Örebro. Även han närde godsägaredrömmar och de blev ett par.
1951 köpte paret Springsta säteri utanför Västerås. Men någon gammaldags godsägartillvaro blev det inte. Det var nya tider efter kriget och båda fick sätta sig på traktorn för att plöja, så och skörda grödorna. Vintertid arbetade Gudrun på LRF:s bokföringsbyrå. Intensivt studerade hon bokslut som andra läser deckare.
Ganska snart upptäckte paret dock att det behövdes ytterligare ett ben att stå på. Det gamla hönshuset väcktes till liv och utvidgades efter amerikanskt mönster till uppfödning i burar. Gudrun och Nico plockade ägg – vardag som helgdag. Samtidigt föddes sönerna.
Gudrun engagerade sig tidigt i Kärrbo kyrkoråd och ännu för några år sen intog hon kyrkvärdsplatsen i den gamla kyrkan i korrekt gråsvart klädsel. Hon satsade på den kyrkliga karriären, ett par perioder som ordförande i Västerås kyrkonämnd.
Vid 70 års ålder avgick hon men in i det sista fortsatte hon att följa händelseutvecklingen och läsa alla protokoll. Hon gav också Lottarörelsen sina krafter.
När sonen Henrik övertagit driften av gården så flyttade paret Larsén till äldreboende i Västerås. Med den nyfikenhet som kännetecknade Gudrun lärde hon sig att googla och kommunicera med barnbarnen på Facebook.
Något nytt måste det bli efter mannens bortgång. Hon rycktes med när ett dussin äldre kärrbobor startade en studiecirkel i konsten att tyda gamla skrifter. Fram växte boken ”Kärrbo – en liten socken i stora drag”.
Gudrun Larsén var en kraftmänniska. Hela hennes liv präglades av småländsk nit och kyrklighet, av plikt och arbetsamhet i ärlighetens tecken. Hon stod för en epok som snart är helt försvunnen. Minnet av denna nitiska kvinna kommer länge att leva vidare i bygden.
För grannarna och vännerna i bokcirkeln
Elisabeth Westerdahl
