Sedan 1982 är inredningsarkitekten, formgivaren och möbelsnickaren Åke Axelssons fasta punkt bostaden och ateljén på Resarö, väster om Vaxholm. Här mitt i skärgårdsbyn lät han plocka ner en ladugård i förfallet skick för att sedan bygga upp den igen med nytt material men med samma mått och grund. Allt för att återskapa ladugårdens karaktär. I stället för djur är bondgården numera befolkad med stolar. På väggarna, på golvet; överallt stolar skapade av Åke Axelsson under åren.
Form, färg och uttryck växlar men gemensamt för alla hans stolar är det funktionella, enkla, bekväma och – estetiskt genomtänkt gestaltade.
– Samtidigt som jag kom ut i arbetslivet på 50-talet blev begreppet folkhemmet viktigt. Det skulle vara funktionellt och det skulle vara för alla, precis som jag jobbat i alla år, säger Åke Axelsson och visar tre stora fotografier på inredningar som han ansvarat för.
– Det här är de tre samhällspelarna: riksdagsbiblioteket representerar den folkvalda makten, kung Carl Gustafs jubileumsrum på Stockholms slott får symbolisera monarkin och Fredrikskyrkan i Karlskrona gestaltad av Tessin den yngre på 1600-talet representerar kyrkan. Tre helt olika uppdrag.
Kyrkliga uppdrag skiljer sig inte från andra uppdrag i offentlig miljö, exempelvis bibliotek, säger Åke Axelsson.
– Jag är noga med att läsa in förutsättningarna. Vad vill beställaren ha? I Karlskrona var det ett mycket fint programarbete som låg till grund för beställningen av stolarna till Fredriks-
kyrkan. Kyrkorummet skulle bli multifunktionellt och vara öppet för hela samhället, inte enbart för någon exklusiv marknad. Den andan passade mig bra, folkhemmet – folkkyrkan.
Det historiska sammanhanget och byggnadens grundkaraktär är viktig. Det måste få ta tid att hitta fram.
Åke Axelsson reste flera gånger till Fredrikskyrkan och arbetade med olika spår innan han slutligen hittade rätt.
– Det historiska sammanhanget och byggnadens grundkaraktär är viktig. Här handlar det om 300 år som man ska försöka förstå och ta till sig, samtidigt som man ska möta dagens krav på funktion och komfort. Det måste få ta tid att hitta fram, att hitta samklangen med harmonin i Tessins arkitektur.
– En dag var jag på plats och kände in kyrkan. Jag lyfte blicken lite högre än vad jag gjort tidigare och som genom en ingivelse såg jag motivet i fönstren. De välvda bågarna, en enkel geometrisk form, som låter sig upprepas i stora antal, var formen. Det var så stolen skulle se ut!
På så sätt kom stolen till. Till synes enkel, men med ett stort antal olika delar, tillverkning i tre fabriker och klädda med pergament, kohud som ger en tydlig koppling till gamla kristna dokument, skapades ett möbelsmycke i samklang med kyrkorummet.
– Stolen förstärker Tessins arkitektur och lyfter kyrkorummet, säger Åke Axelsson. Hela mitt yrkesliv, alla de erfarenheter jag har, använde jag mig av in i denna stol.
Den kanske viktigaste möbeln i Åke Axelssons liv sitter på ena väggen i ateljén. Ett vackert snidat väggskåp från 1944 med en ung ryttare till häst. Det var när hans folkskolelärare Carl Håkansson såg den och upptäckte Åkes stora talang som karriären inleddes. Från Tingsryds sommarkurser i slöjd via möbelsnickeriutbildning i Visby, gesällprov och Konstfacks linje för möbel- och inredningsarkitektur till de stora prestigeuppdragen.
– Det är jag på väg ut i den stora världen, på den vita hästen. Jag var ett av åtta barn och jag växte upp på en liten bondgård i södra Småland under mycket enkla omständigheter. Jag brukar säga att jag föddes på medeltiden. Det var inte mycket som skilde tillvaron när jag var liten från hur det måste ha varit på medeltiden. Det var det skåpet som gjorde allt det andra som skulle komma möjligt.
