Viruset stoppar inte volontärernas soppa

Kyrkans volontärer förser nästan tvåhundra lunchgäster med soppa varje tisdag. Foto: Johannes Frandsen

I Kalmar har kyrkan blivit ett populärt lunchställe. Innan pandemin kom närmare tvåhundra personer hit för att äta soppa som tillagats av församlingens volontärer.

I dag kan man hämta sin soppa i stället.

Detta är en låst artikel. Logga in
DIGITAL PRENUMERATION

Få tillgång till allt på sajten!

Första månaden 9 kr (ord pris 125 kr) Därefter 50 % rabatt i ett halvår. Avsluta när du vill. 

  • Eget konto med full tillgång till kyrkanstidning.se
  • E-tidning - papperstidningen i digital form
  • Nyhetsbrev, temabilagor, poddar, quiz och det praktiska verktyget Idé & inspiration
Köp
Kyrkans volontärer förser nästan tvåhundra lunchgäster med soppa varje tisdag. Foto: Johannes Frandsen

Café Kärleksängeln i Två systrars kapell i Kalmar har ställt om sin verksamhet. Den populära lunchserveringen hålls stängd. I stället erbjuds take away-soppa två gånger i veckan.

– Vi säljer mellan 50 och 80 portioner soppa varje tisdag, något mindre på torsdagar. Vi bakar också bröd och kakor som man kan köpa till, säger föreståndare Nina Lindgren.

I vanliga fall bemannas köket av församlingens volontärer. Men eftersom flera av dem är i riskgrupper är det nu i stället Nina Lindgren och en grupp praktikanter som står för soppkoket.

– Vi ser att det finns ett stort behov och vi har nått ut till nya människor, som inte kommit hit och ätit tidigare.

Innan pandemin var kyrkans tisdagssoppa en mötesplats för boende och arbetande i norra Kalmar

Kyrkans Tidning besökte Café kärleksängeln innan coronautbrottet. Då serverades soppa varje tisdag klockan tolv.

Behövs mer potatis, Nina? Är det här tillräckligt finhackat? Föreståndare Nina Lindgren kommer med uppmuntrande ord till de nio personer som hackar potatis, lök, morötter och skär upp fisk.

– Mångfalden är det viktigaste! Att vi har några bitar som är små och några som är stora.

De som hjälper till i köket är framför allt volontärer, församlingens ”kärleksänglar”. Men här finns även personer som deltar i kommunens program för långtidsarbetslösa eller nyanlända.  Under veckans övriga dagar jobbar de i kyrkans diakonala kök som tar emot beställningar till olika evenemang inom pastoratet.

Det är mycket som ska hinnas med innan lunchgästerna kommer. När alla ingredienser till fisksoppan ligger och puttrar i det stora kokkärlet är det dags att börja med dagens vegetariska alternativ, svampsoppa. Det blir Eva Greek Bexells uppgift. 

– Jag har egentligen aldrig tyckt om att laga mat, men jag går i kyrkan i vanliga fall och tänkte när jag gick i pension för fem år sedan att jag ställer väl upp. Men det där är helt borta! Det är så roligt här.

Varje tisdag säljer Två systrars församling upp till 80 portioner soppa för avhämtning. Foto: Johannes Frandsen

Eva Greek Bexell jobbade tidigare inom kommunen med att hitta arbetsträningsplatser till rehabilitering av långvarigt sjukskrivna. 

– Det är så fantastiskt att jag nu får se och vara med i den praktiska rehabiliteringen. Jag ser människor som kommer hit och växer. Personer som inte känt varandra sedan tidigare men som nu kommer och går tillsammans. 

Vid elvatiden blir tempot i köket något lugnare. Några av kärleksänglarna går nu av sina pass och nya tillkommer. En av dem är Gunnel Johansson, som innan pensionen var kantor i pastoratet.

– Många jag träffar i köket skulle jag inte ha träffat annars. Att man gör något praktiskt tillsammans med händerna gör det lättare få kontakt.

Redan vid halv tolv börjar lunchgästerna trilla in.För femtio kronor får de ta för sig av soppa, bröd, sallad och en efterrätts- buffé. Först på plats är dagligverksamheten Miniprint. 

– Vi har kommit hit varje tisdag i nästan ett och ett halvt år. Vi gillar verkligen sopporna och även miljön. Vi blir så väl mottagna av Nina och hennes härliga medarbetare. Det är en höjdpunkt på veckan, säger föreståndare Louise Ek.

När klockan har passerat tolv är det helt fullt i matsalen. Vid långborden sitter butikspersonal, vårdpersonal, pensionärer och pastoratets egen personal sida vid sida.

Kärleksänglarna hälsar igenkännande på de flesta när de rör sig genom lokalen för att plocka in disk eller ställa ut nya kakor på buffébordet.

Fakta: Nina Lindgrens tips för en betydelsefull mötesplats

1 Ge volontärerna något att göra som är viktigt på riktigt, då vill fler engagera sig

2 Skapa en miljö där man känner sig välkommen och sedd, gemenskapen och mångfalden är viktig

3 Erbjud god mat av fina råvaror, det samlar människor

4 Pröva och gör om, det finns inte en enda salig-görande mirakelkur

"En verksamhet som kan berika på så många sätt"
Foto: Johannes Frandsen

Föreståndare Nina Lindgren menar att tisdagssopporna och det diakonala köket fyller ett viktigt behov i Kalmar.

Det blir en mötesplats, både för dem som äter och för dem som lagar. 

I Två systrars kapell finns en lång tradition av att laga soppa som ett socialt projekt. Men beslutet att renovera köket och skala upp verksamheten till vad den är i dag fattades år 2014. 

– Sopporna började bli mer välbesökta, men det var tungrott. Köket var nergånget och vi stod och lagade soppor på vanlig spis, säger föreståndare Nina Lindgren. 

Det nya kökets kapacitet gjorde det möjligt att expandera verksamheten och engagera fler. 

– Jag drömde om det här köket, att kunna göra mer, engagera fler in i en meningsfull gemenskap, säger Nina Lindgren. 

För två år sedan startade pastoratet projektet med det diakonala köket som då tog över tillagningen av fika och enklare mat till pastoratets egen verksamhet. 

Nina Lindgren har kontakt med till exempel Arbetsförmedlingen och SFI för att hitta personer som behöver en arbetsträningsplats. Av volontärerna är många församlingsaktiva, men här finns även de som Nina Lindgren själv värvat på stan eller gymmet.

Totalt är i dag omkring 40 personer engagerade i Två systrars kök och Café kärleksängeln.

– I centrum står gemenskap, att få vara med på sina villkor och bidra med sina gåvor. Några kanske kommer hit och skalar tre potatisar och andra kommer mest med glad tillrop, men alla är lika viktiga.

Allt överskott från verksamheten går till ett skolprojekt i Kenya. Det blir en hel del, eftersom soppluncherna kommit att bli så pass populära. 

– Vi tänker mycket i arbetslaget på hur man är kyrkan mitt i byn. Det känns som att vi lyckats med det här, genom den öppenheten som finns. Det är god mat och en välkomnade atmosfär. Man känner sig välkommen och blir sedd.

Vad är din egen drivkraft?

– Att få göra något för någon annan. Gemenskapen i köket, en mötesplats för de som kommer och skolbygget i Kenya i slutändan. Det är en verksamhet som kan berika på så många sätt och att få vara en kugge i det hjulet, det är min drivkraft.