Boktraven: 3 böcker om döden

Rädslan för att bli utesluten ur gemenskapen är en av de mest grundläggande.

Därför kan ensamhetskänslor drabba hårt just inför den egna döden. Alla jag tycker om kommer att stanna kvar, medan jag ska försvinna. Ändå är det just närheten till andra människor som tröstar och hjälper mig på slutet.

Denna tankegång utvecklas av Owe Wikström, präst och religionspsykolog, och Peter Strang, cancerläkare och professor i palliativ medicin, i en klok och reflekterande bok om döden och frågorna inför livets slut.

De skriver växelvis, kommenterar och ställer frågor till varandra. Som ett scensamtal fast i bokform. Owe Wikström berättar om hur tron på det eviga livet sätts på prov när han nu är över 70 och den egna döden kommit närmare.

Peter Strang skriver om sina erfarenheter av döende patienter och deras olika sätt att hantera livets slut. Tillsammans resonerar de kring tröst, evighet och meningsskapande. Trots att jag läst många liknande böcker finns det ändå partier som känns nya och som jag behöver fundera vidare på.

Alla kan dö är både titeln och slutsatsen i en bok av tecknaren Nina Hemmingsson och journalisten Anna Lindman.

Utgångspunkten är den dödsrädsla de delar. Planen är att gå rakt på problemet i stället för att undvika det. Resultatet är en rolig, drastisk och stundtals gripande intervjubok med intressanta samtal, idéer och möten.

Anna Lindman och Nina Hemmingsson går hem till några döende människor som tackat ja till intervjuer. Anna frågar och skriver, Nina tecknar. Sedan pratar de med varandra om vad intervjupersonerna sagt och vilka tankar det väcker hos dem själva. De döende är ömsom rofyllda, glada, tacksamma, förväntansfulla och sakligt praktiska. Det går att känna tillit inför döden oavsett om man tror på en fortsättning eller inte.

Men visst låter det fantastiskt att få en andlig upplevelse efter dödsbeskedet som den Carina i boken beskriver: ”Jag såg ett starkt lila ljus, hela min kropp fylldes av det. Det kändes som det flödade av kärlek runt mig och i mig.”

Lina Schollin Ask är barnläkare och förlorade sin första dotter medan hon var gravid med sin andra.

Hon har skrivit ett slags prosalyrisk berättelse om de första åren efter den svåra förlusten. Tanke- och känslofragment varvat med längre sammanhållna partier. Texten är vacker och omskakande.

Sorgen efter den äldsta flickan Ingrid möter glädjen i de två döttrar som föds och lever. Lina och hennes man turas om att gråta, hon är tacksam över att de bär sorgen tillsammans och inte motarbetar varandra i någon sorts tröstlöst skuldbeläggande. Att Ingrid dog är oförklarligt, fruktansvärt men ingen människas fel.

Det är tungt att till slut gå tillbaka till jobbet, möta svårt sjuka barn och ställas på prov som läkare. Men det går, och det känns rätt.