Ett osannolikt brott och en olycklig människa

Med hjärtat i galopp och pirr i magen vänder jag ivrigt blad efter blad i den stora boken. ”Måtte FBI lyckas, hoppas Greger fixar väskan genom tullen, nu får bara inte den tyska polisens husrannsakan gå fel!”

Nästan ofattbart att en stöld av urgamla böcker från Kungliga biblioteket (KB) uppdagad redan 2004, kan bli ett så rafflande kriminaldrama och gripa tag i ­läsaren så. Särskilt som det mest spektakulära i historien redan är känt och författaren inte är någon av våra vanligaste deckarprofiler, utan en docent i kriminologi och forskare vid Brotts­förebyggande rådet.

Måtte därför Lars Korsell fortsätta att skriva, både om denna kriminalhistoriskt intressanta stöld och om andra berörande brott.

Brottsplats KB har han skrivit i samarbete med bibliotekarierna Greger Bergvall och Jan Ottosson på KB. Dock agerar de två just här huvudsakligen som skickliga bokdetektiver.

I boken finns alla ingredienser en spänningsberättelse ska ha; en gentlemannatjuv, enorma pengasummor, hemliga rum med ­oersättliga dyrbarheter, eleganta miljöer i New York, kontanter i köksskåp i Stockholm, ett självmord och grundlurade poliser.

Och allt är sant.

Stor medial uppmärksamhet blev det när den disputerade forskaren Anders Burius (han namnges i boken), chef för raritetskammaren på KB, hittas död efter självmord, efter att fyra ­dagar tidigare ha släppts från häktet där han avslöjats som boktjuv. Han stal 62 böcker av vilka 43 fortfarande fattas.

Under nio år gjorde han två ­resor per år till en auktionsfirma i Hamburg där han sålde tre, fyra böcker varje år. Ingen frågade någonsin varifrån böckerna kom och varför han ville sälja dem. Totalt fick han enligt egen – rätt svävande – uppgift 7-8, kanske uppemot 9 miljoner kronor i kontant betalning för böckerna.

Motivet? Pengar, sa boktjuven själv. De gick till allt från att betala av bolån till ett vidlyftigt leverne. Mycket alkohol, krogmat och fina kläder blev det för den begåvade mannen från fattiga förhållanden. Han som drömde om en professur men ödelade allt och blev en man utan framtid. 

Brottsplats KB är en stor och vacker bok på 320 sidor, och det enda negativa med den är just formatet. Inte läsa i sängen, utan sitta upprätt, helst vid ett bord, vill den av sin läsare.

I boken finns också några nyheter som inte kom fram medialt 2004. Dem avslöjar jag inte här.

Jakten på de saknade böckerna fortsätter. ”Alla ska hem!”, säger Greger på KB, där perspektivet är evigheten.

Själv blir jag så fängslad av jakten att jag plötsligt anser att inget viktigare kulturarv än böcker finns. Utan att tidigare ägnat ­saken en tanke.

Så läs och bläddra, dyk ner i svensk bokhistoria, sörj och beklaga ett osannolikt brott och en olycklig människa och njut av alla fantastiska bilder, tagna av Anna Guldager på Kungliga biblioteket.

Yvonne Ingman