Konstutställning i Malmökyrka lyfter gängkriminalitet

– Konsten kan vara ett sätt att närma sig det svåra och ge en ingång till samtal, reflektion och medkänsla. Det här handlar om sorgen över de förlorade barnen, om det så är i Ukraina, i Gaza eller i svenska gängkriminella miljöer som vi särskilt lyfter fram nu. Det handlar om föräldrars kamp och barnens vägar ut ur hopplöshet.

– Utställningen vill visa anhörigas sorg och kärlek till barn som många andra vill fördöma. Bakom ungarna finns en familj med syskon och föräldrar som sörjer.

"Ingen är förlorad"

Prästen Helena Myrstener är stolt över utställningen vars namn betyder medkänsla eller medlidande.

– Konsten vill visa att ingen är förlorad, vi vill värna ungarnas värde i ett samhälle som inte gör tillräckligt för de här barnen.

Verken av konstnärerna Mats Hermansson, Susanna Arwin, Maja Lindén, Klara Edstrand, Axel Trumpfheller, Kristina Skantze och Stig Bengtsson fångar med olika uttryckssätt barns utsatthet och föräldrars sorg och förtvivlan.

Söndagen den 13 april hölls ett kombinerat vernissage och samtal i Sankt Johannes kyrka i Malmö.

Inbjudna var skolkuratorn Sophie Jonsson, som arbetar med de aktuella frågorna, diakon Ebba Älverbrandt, konstnären Maja Lindén, kompositören och samhällsdebattören Mikael Wiehe samt Helena Myrstener.

– Det är viktigt att lyssna till de som arbetar med de här frågorna i sin vardag, som Sophie Jonsson. Hon möter dessa barn och bryr sig om dem vare sig de kommit ut från den gängkriminella miljön eller är fast. Jag vet att det finns en frustration över enkla lösningar som längre fängelsestraff och lägre straffålder. Det måste finnas andra åtgärder som kan ge en tro på framtiden, säger Helena Myrstener. Lägre straffålder är ett uttryck för samhällets desperation.

Gestaltar trauman 

– Men föräldraskapet är också jätteviktigt. Pietan med den sörjande modern, modern som sörjer sitt barn, sörjer förhållanden som hon inte kan rå på. Maktlösheten, både inför de kriminella nätverkens manipulation, det allt vanligare våldet i närmiljön och konsumtionssamhället som driver barnen in i detta.

Helena Myrstener talar om Kristina Skantzes konstverk Arvssorgen som är ett textilt skulpturalt verk där dockor gestaltar trauman som går vidare i familjer, i generationer. 

– Konsten är en ingång till så mycket. Den har en särskild kraft och förmåga att beröra oss. Nu vill vi ta avstamp i konsten för att få igång samtalen.

Utställningen pågår till den 27 april.