Efter 30 år har jag bestämt mig för att förlåta Dumle

Kristna förstår sig inte på hädelse. Det hävdar författaren och katoliken John Sjögren i Svenska Dagbladet, apropå Lars Vilks rondellhund vars värde kultursverige nu träter om.

En teckning som sårar de troende, ja rentav väcker deras hat – inför detta fenomen står den bild­genomsyrade kristenheten frågande.

Sjögren skriver: ”Det verkligt unika med oss svenskar är kanske inte vår feghet, utan att vi på samma gång är så kristna och så sekulariserade att vi inte känner igen en blasfemi när vi ser den.”

Han har en poäng, men jag håller inte helt med. Den kristna kulturen har inga fastställda kriterier för hädelse. Det finns inte heller någon kollektiv konsensus kring vad som sårar, och just bland kristna svenskar är toleransen allmänt mycket hög.

Däremot har var och en sin egen magkänsla, och den bestämmer om något är hädiskt eller inte. Reaktionen är individuell och oftast introvert. Vi känner kanske inte igen en blasfemi när vi ser den – men vi känner den.

I mitt liv har det hänt så få gånger att jag kan ­räkna dem på ena handens fingrar. Ecce homo-­bilderna gjorde många upprörda, och jag kunde ­intellektuellt förstå varför. Men jag kände ingenting själv.

Däremot slog blasfemikänslan till med full kraft när tv visade en reklamfilm där prästen delade ut Dumlekolor i stället för oblater. För att göra ont värre hade en skådespelare med särskild talang för obehagliga roller anlitats.

Detta hände någon gång tidigt 90-tal. Först i går såg jag en påse Dumlekolor på Ica och tänkte att det kanske kunde vara dags att glömma och förlåta

Som tyst, inåtvänd hämnd för att Dumle trampade på sakramentet har jag inte köpt en kola på tre decennier. Långsint, jag?

Egentligen är det ju fånigt att bli så ­upprörd över en reklamfilm. Vad kan man rimligen begära av ett godisföretag när det gäller förståelse för heliga ting? Och att bära agg i 30 år! ”Såsom ock vi förlåta”, liksom.

Men nog säger det något om hur djupt hädelsen drabbar. Även för en kristen i den sekulariserade samtiden.