Vind i seglen för virala kören

I varje körledares liv finns ögonblicken då de korister man har framför sig går från förvirring till ”aha!”.

För Kerstin Börjeson sker det kvällen den 18 mars.

– Härligt! Nu hör man att ni börjar fatta vad ni håller på med, säger hon.

Avspänd stämning

Rachmaninovs Vesper Vigilia står på dagordningen och den kräver hög stämbärighet, tätt legato, polyrytmik och koll på uttalet.

– Vi ska få hit en man som är bra på kyrkoslaviska och som kan lära oss, säger Kerstin Börjesson till kören.

Ett trettiotal sångare sitter i en halvmåne. Stämningen är kvalificerat avspänd; en bas släntrar in med en kaffekopp en halvtimme in i repetitionen och sätter genast varje ton.

För bara några veckor sedan var adrenalinpåslaget högre. I kyrksalen hölls då konsert tillsammans med artisten Sara Parkman. Varje bänkrad var upptagen, senkommen publik fick sätta sig på golvet.

En av kyrkans tiotusentals körer

Hägerstens A Cappella är en av Svenska kyrkans tiotusentals körer. Profilen och klangen är den klassiska kammarkörens. Många av vardagens utmaningar delar man med resten av körsverige.

Det är samtidigt en storstadskör i en församling känd för sin ambitiösa musiktradition. Dirigenten Kerstin Börjeson är en namnkunnig kyrkomusikalisk profil och sedan 2022 invald i Kungliga musikaliska akademien.

Det var hon som en dag strax före pandemiutbrottet fick se Sara Parkmans ryggtavla i den lokala thaikiosken, knackade sångerskan på axeln och sa ”Det vore roligt att göra något ihop”. Sedan dess har det blivit både skivinspelning och framträdanden.

I körens historia finns ett antal samarbeten och utflykter bortom den gängse körrepertoaren.

"Kören är mitt sammanhang"

Det som ger Hägersten A Cappella dess särskilda identitet är ändå varken geografi eller närhet till artisteliten utan något annat, nämligen en kärna av medlemmar som sjungit tillsammans – och med Kerstin Börjeson – sedan förskoleåldern.

Ingrid Sten var sex år när hon började i Småhägrarna. Därefter var det Diskantkören några år, följt av ungdomskören Chorista.

– Grejen med den här kören är att det finns en tydlig förväntan på att man ska vara helhjärtad. Det skapar en bra mix av ordning och utmaning. Ända sedan barnkörstiden har jag blivit peppad att klara av nya saker, säger hon.

Felicia Dahl var tio år när hon började i barnkören. Nu är hon 35 och småbarnsmamma.

– Min man och jag planerar att flytta. Jag vill att den nya bostaden är så nära att jag kan vara kvar i kören. Min man tycker nog att det låter märkligt, men kören är mitt sammanhang.

Relationen mellan kör och församling

Hur bygger man en kör? Svaret för Kerstin Börjesons del är en kombination av slump och strategi, där slumpen utgörs av det som slog henne för många år sen när ungdomskören bildades ur det som tidigare varit barnkör.

– Plötsligt lät det riktigt bra. Vi åkte på körtävling och hade framgång där. Vi kände ”wow!”.

Strategin är en artikulerad idé om relationen mellan kör och församling och om vikten av tidiga mönster.

– Man bygger församling med körverksamheten. Alla barn välkomnas att sjunga i kör, när de är små är det stora öppna famnen. Mellan körerna skapar man sedan nära övergångar som gör att familjerna vet att det finns en kedja och att de små kan titta upp mot de större och känna ”dit vill jag”.

Uppmanas ordna egna stämrepetitioner

Organisation är centralt, säger Kerstin Börjeson.

– I det ingår att man är tydlig med regler. Vi har jobbat med kontrakt som föräldrarna fått skriva på, där jag förklarat hur det funkar i en kör och att en kör är som ett fotbollslag. Är man med så kommer man. Både på repetitioner och framträdanden.

Resultatet tjugo år senare är en kör där medlemmarna i sig är de starkaste reklampelarna. Några av dem har gått musikutbildning, vissa har egna musikaliska karriärer. Andra är oskolade.

– Jag tycker om att sångarna använder sin naturliga röst, som klingar fritt och rent, och samtidigt formar en samlad klang. Vi jobbar mycket med tonbildning, intonation och närvaro.

Medlemmarna i Hägersten A Cappella uppmanas att ordna egna stämrepetitioner. Koristerna Felicia Dahl och Ingrid Sten berättar att de brukar ta hem noter inför vissa konserter. Ingrid Sten lyssnar på stämman när hon åker tunnelbana.

Inbokat framträdande en ambassad

I repetitionssalen i Uppenbarelsekyrkan viftar Kerstin Börjeson av den övande kören och vänder sig till altarna: ”Här vill jag att ni kommer in och är kraftfulla och sonora”.

– Det kan aldrig bli för mycket mellanstämma i det här stycket, förklarar hon.

Hela kören får snart en uppmaning:

– Betona tydligt utan att det blir patetiskt.

Uppförandet av Rachmaninovs Vesper Vigilia ligger någon månad fram i tiden. Kören har också ett inbokat framträdande på Filippinska ambassaden, vid firandet av landets nationaldag.

Nyligen virala på Tiktok

Kontakten är en följd av att Hägersten A Cappella nyligen blev virala på Tiktok, med ett två år gammalt klipp från en körtävling i Lettland – som de vann. Klippet visar när kören sjunger ett arrangemang av en omtyckt filippinsk folkvisa, vilket tog filippiner världen över med storm. Under en ”helt galen” vecka intervjuades Kerstin Börjeson av CNN och andra internationella medier.

Nu är Hägersten A Cappella uttaget av Sveriges Radio till finalen av EBU:s körtävling ”Let the people sing” med direktsändning i alla Europeiska radiokanaler den 6 oktober.

Tävlingar är mer krydda än kärnverksamhet, förklarar Kerstin Börjeson. Det hindrar inte att de genererat starka upplevelser.

Felicia Dahl minns när kören tävlade i Italien 2016.

– Alla var involverade ner till minsta vokal. Det som är häftigt med tävlingar är att man jobbar på en otrolig detaljnivå på ett sätt som man inte hinner inför en vanlig konsert.

"Ingen kör är för liten för att våga drömma"

Ingrid Sten glömmer aldrig känslan när de stod på scen.

– Det kändes som vi var en enda röst, säger hon.

Kerstin Börjeson vet att hon är priviligierad. Under lång tid har hon jobbat i en församling där det finns resurser. Men hennes bakgrund är en annan och det är den hon lutar sig mot när hon formulerar hur körer i församlingar med enklare omständigheter kan arbeta.

Scenen är sjuttiotalets Falköping. En ”förvuxen” barnkör på femton ungdomar, varav Kerstin Börjeson är en, åker till körtävling i Örebro. De vinner inte men blir inspirerade och får kontakter som bär dem för lång tid framöver.

– Ingen kör är för liten för att våga drömma och för att fråga om samarbeten. Nästan överallt finns det krafter i och utanför kyrkan att kroka arm med. Att resa iväg och lyssna på andra kan göra att man vågar ta kliven.

Hur man väcker engagemang

Och så var det frågan om hur man väcker engagemang. I många församlingar har projektkörer blivit modellen för en tid då människor har fyllda kalendrar.

Hägerstens A Cappella är exempel på kraften i motsatt upplägg. Eller som Kerstin Börjeson uttrycker det:

– Detta är inte en projektkör, du viger en stor del av ditt liv åt den.