Fortfarande få kvinnor som blir aktuella som biskopar

I söndags firades 25-årsjubileet av den ­första kvinnan som biskop i Svenska kyrkan i Uppsala domkyrka. Lundabiskopen Christina Odenberg blev den första att spränga det glastaket och hennes efter­trädare Antje Jackelén blev sedan den ­första kvinnan att bli ärkebiskop.

Men mitt i den glädjebägaren finns det också smolk. Trots att det sedan länge prästvigs fler kvinnor än män är det få av dem som i år blir aktuella som nya biskopar. I såväl ärkebiskopsvalet som biskopsvalet i Visby var en av fem kandidater kvinna. I Linköping är två av sex nominerade kvinna. Det är tyvärr lätt att se det som ett mönster.

Här går det förstås att falla i någotdera av två diken. Antingen att könstillhörigheten blir det viktigaste eller att den inte har någon betydelse alls. Glädjen över ­firandet i söndags visar att det självklart spelar stor roll att också kvinnor är biskopar. Men kvinnor ska förstås bli biskopar för att de är kompetenta nog för det och inte främst för att de är kvinnor.

Här behövs därför en fortsatt gemensam insats av alla inom Svenska kyrkan att se, bidra till och bekräfta den kompetensen och för alla dessa kvinnor att tacka ja till frågan om och när den kommer. Det är nämligen inte alla som gör det och det är också en del av problemet.

Jonas Lindberg