Hettan drabbar olika – men kyrkans grönska svalkar

Det är värmebölja i Uppsala och jag vet inte vart jag ska ta vägen. I den alltmer ­förtätade staden krymper grönområdena bit för bit. I min del av stan är det långt till ­närmaste skog. Parkernas kortklippta gräsmattor har gulnat. I stadsdelen Kvarngärdet är ­situationen ännu värre.

Hyreshusen här uppfördes som en del av det tidiga miljonprogrammet på 1960-talet och är två våningar höga med platta tak. De sammanhängande hus­kropparna sätter stopp för alla vindpustar. Mellan dem finns inga större träd och heller ingen skugga. Det är en het labyrint av ­asfalt och betong.

I Aktuellts sändning den 19 juni rapporterar man att ”…fattigare områden med socioekonomiska utmaningar är i snitt en till två grader varmare på ytan än andra områden i Sverige.” Med hjälp av ­satellitdata har Myndigheten för samhällsskydd och beredskap kartlagt de högsta ­yttemperaturerna. Den högsta mediantemperaturen under sommarmånaderna är 27 grader i de flesta stadsdelar, men den sticker ut i områden med socioekonomiska utmaningar. Där är det betydligt varmare.

Genom en interaktiv karta kan vem som helst zooma in på sin stad eller stadsdel. När jag söker på Uppsala dyker direkt ett gäng avvikande områden upp. Ett av dem är Kvarngärdet. Här är yttemperaturen 35 grader, vilket är Uppsalas högsta.

Det är inte konstigt att det är svettigt i just Kvarngärdet. Områden med mycket asfalt och stora tak är varmare. Miljonprogrammens utformning leder till höga yttemperaturer. Då dessa stadsdelar ofta är områden med socioekonomiska utmaningar skapar det ytterligare problem. Många bor trångt, har inte råd med luftkonditionering och det finns en generell brist på anpassningar för att göra byggnaderna svalare. Därför kan man se att människors inkomstnivå står i relation till hur sårbara de är inför extremhetta och i förlängningen klimatförändringar.

Ett enkelt sätt att sänka områdens ­yttemperatur på är att plantera träd och annan grönska. Det ger skugga och avdunstning som i förlängningen skapar ett svalare klimat.

När jag studerar Kvarngärdet ovanifrån genom satellitbilder från Google maps syns ett mörkgrönt kluster i mitten av området. En lång allé leder fram till Sankt Pers kyrka som med sin trädgård erbjuder Kvarngärdets enda större gruppering av träd. På församlingens hemsida läser jag att de bjuder in till sommarkafé i träd­gården. En mötesplats i skuggan under de första veckorna av sommarlovet, dit alla är välkomna.

Att just kyrkan är platsen för grönska och svalka är inget unikt för Kvarngärdet – eller Sverige. Norra Etiopien täcktes förr av en stor skog. I dag finns där ett avskogat, utarmat och hett odlingslandskap. Men för den som kikar på satellit­bilder syns tusentals gröna fläckar mot den bruna bakgrunden. Om man zoomar in framgår att varje grön fläck är en skog och att i mitten av varje sådan finns en kyrka. Dessa kyrkskogar förvaltas av den ortodoxa kyrkan i Etiopien, en av Act Svenska kyrkans partnerorganisationer.

Kyrkskogarna symboliserar Edens lustgård på jorden och visar på Guds skaparkraft och godhet. De erbjuder ­skyddade oaser för den biologiska mångfalden, som en gång hade fritt spelrum i det stora skogstäcket. De ger också skugga och ökat välbefinnande till människorna som besöker dem.

Trädgården som omger Sankt Pers kyrka kanske inte är lika betydelsefull för den biologiska mångfalden som kyrkskogarna i Etiopen, men kan för människorna som bor där fylla samma funktion genom att erbjuda rekreation, skugga och svalka. De gröna ytorna i direkt anslutning till våra kyrkor behövs. Särskilt i heta stadsdelar dit vinden och skuggan annars inte når.

Just Kvarngärdet har av Uppsala kommun kategoriserats som en stadsdel som är extra lämplig för förtätning och de senaste åren har ännu fler hus klämts in. I stället för att bygga på de små grönområden som finns i dagsläget borde fler träd och annan grönska som kan göra sommarmånaderna uthärdliga för människorna som bor där prioriteras. Om inte kommunen prioriterar det behovet behöver kyrkan gå före och visa vägen.