Det är tydligt att ärkebiskop Martin Modéus hjärta finns i den lokala församlingen. Han återkommer ständigt till vikten av levande och öppna församlingar.
- Församlingsborna ska veta vem som är präst. Det är inte ett förlegat 1800-talstänkande, utan något som är nödvändigt för att kunna bygga relationer, säger han.
Ingen motsättning
Men lägger storpastoraten hinder i vägen för att skapa relationer? Eller är de tvärtom en förutsättning för att församlingarna ska lyckas nå ut till församlingsborna? Sedan pastoratsreformen genomfördes 2014 har detta varit återkommande frågor. Vid årsskiftet fick Svenska kyrkan åtta nya större enheter.
Ärkebiskopen tycker att det är viktigt att använda rätt ord och begrepp i debatten. Reformens mål var inte att skapa stora, utan starka pastorat som har förmågan att understödja lokala församlingar.
- Att tala om stora eller små pastorat är inte så relevant. Poängen med samspelet mellan pastorat och församlingar framkommer tydligare när man talar om starka pastorat respektive lokala församlingar, för mellan dessa perspektiv finns ingen motsättning, säger han.
Församlingen alltid grunden
Martin Modéus vänder sig mot att pastoraten ibland uppfattas som en primär enhet i kyrkan. Det stämmer inte, menar han, Svenska kyrkan grundläggande enhet är fortfarande församlingen.
- I Svenska kyrkan delegerar vi nerifrån och upp, det är församlingarna som delegerar till pastoraten, säger han.
Men på sina håll finns det ändå församlingsråd som tycker att de förpassats ut i periferin när församlingen blivit en del av ett storpastorat. Hur ser du på det?
- Det är säkert riktigt att församlingsråd upplever det så på en del platser, och då har man missat möjligheterna med församlingsråd. Men det finns också många platser där det fungerar bra. Kritiken ska dock tas på allvar, om inte människor upplever att deras engagemang tas på allvar så är det något som måste utvecklas.
Finns det någon koppling mellan detta och att färre engagerar sig ideellt i Svenska kyrkan?
- När församlingarna är lokala och ger utrymme för engagemang så odlar vi fram en idealitetskultur som är otroligt viktig för Svenska kyrkan. Vårt uppdrag är att vara lokalt närvarande. Man kan inte säga att nu lägger vi allt i centralorten och så får de troende ta sig dit. Då har vi bytt kyrkosyn.
Pastoraten ska stötta församlingslivet
Det är inte församlingarna som är till för pastoraten utan pastoraten som är till för församlingarna, menar ärkebiskopen.
- Pastoratens syfte är hela tiden att understödja ett lokalt engagemang. Enligt kyrkoordningen så ska det finnas en församling där det finns en kyrka, ett gudstjänstliv och människor som är beredda att ta ansvar. Ibland är församlingen för svag för att klara sig ensam, och då behöver man hjälpas åt för att det ska fungera lokalt. Men poängen är inte att det lokala engagemanget ska flytta i väg någon annanstans.
Men i somliga storpastorat så hamnar ju församlingarna i skymundan, och det kan vara närmast omöjligt att på pastoratshemsidor hitta information om enskilda församlingar. Hur ser du på det?
- Jag tror du har rätt i det, men jag vill inte uttala mig svepande för det ser väldigt olika ut i landet. Och den lokala relationella verkligheten syns inte alltid på hemsidorna.
Herden ska brinna för församlingen
Han menar att det är centralt att det finns en församlingsherde knuten till varje församling, även om präster ibland måste ta ansvar för mer än en församling.
- Det får inte bli ett cirkulationssystem där präster och andra bara kommer och går mellan olika kyrkor. Det måste alltid finnas en församlingsherde som har till uppgift att brinna för den enskilda församlingen.
Storpastoraten får ju också kritik för att ha bidragit till en svällande administration i kyrkan. Hur ser du på den kritiken?
- Jag tror att man måste lyfta blicken och se att det inte i första hand är ett kyrkligt fenomen utan är ett samhällsfenomen. Det har med arbetstidslagstiftning, med HR, säkerhetsföreskrifter och jämställdhetsarbete att göra. Det finns ett samhälleligt regelverk som en liten församling inte har en chans att klara på egen hand, utan tanken är att pastoraten ska ha en underlättande funktion för de lokala församlingarna.
Men kan det inte ibland vara lättare för storpastoraten att anställa en administratör, som man tycker behövs på grund av ökade krav, och göra sig av med en församlingspedagog som finns längre ut i verksamheten?
- Jag förstår det resonemanget, men det måste nyanseras. Om man anställer en administratör kan det vara någon som ser till att församlingspedagogen inte bränner ut sig, eller att diakonerna tvingas göra allt administrativt arbete. Det handlar om att se församlingarnas syfte och pastoratens syfte.
Tycker du att det behövs en utvärdering av reformen?
- Kanske inte en utvärdering, även om jag inte utesluter det, men samtal. Vi har byggt upp en struktur för att skapa starka pastorat och levande lokala församlingar, men vi behöver ett teologiskt samtal om hur dessa verktyg används. Det är helt klart att det kritikerna ser är en verklighet.
Behöver några direktiv eller riktlinjer ändras?
- Jag har inte sett att det lyfts i debatten. Samtalet handlar mer om hur vi använder de verktyg som vi redan har.
