Andreas Holmberg är nu Stockholms nionde biskop

Andreas Holmberg vigdes till biskop av ärkebiskop Antje Jackelén.
Foto: Magnus Aronson/Ikon
Foto: Magnus Aronson/Ikon
Foto: Magnus Aronson/Ikon
Foto: Magnus Aronson/Ikon

I närvaro av bland andra kungaparet, landshövdingen och en stor skara utländska biskopar vigdes Andreas Holmberg till den nionde biskopen i Stockholm stift på söndagen.

Detta är en låst artikel. Logga in
DIGITAL PRENUMERATION

Få tillgång till allt på sajten!

Första månaden 9 kr (ord pris 125 kr) Därefter 50 % rabatt i ett halvår. Avsluta när du vill. 

  • Eget konto med full tillgång till kyrkanstidning.se
  • E-tidning - papperstidningen i digital form
  • Nyhetsbrev, temabilagor, poddar, quiz och det praktiska verktyget Idé & inspiration
Köp
Andreas Holmberg vigdes till biskop av ärkebiskop Antje Jackelén.
Foto: Magnus Aronson/Ikon
Foto: Magnus Aronson/Ikon
Foto: Magnus Aronson/Ikon
Foto: Magnus Aronson/Ikon

Det var ett lite höstgrått Uppsala som mötte den nya biskopen. Men vigningsgudstjänsten blev en ljus, högtidlig start på Andreas Holmbergs tid som biskop i Svenska kyrkan.

- Det känns fantastiskt, jag känner mig upprymd, omsluten av så mycket kärlek och förböner. Det är stort, sade Andreas Holmberg, precis efter gudstjänsten och den traditionella fotograferingen utanför en av domkyrkans sidoportar.

Ärkebiskop Antje Jackelén talade i sin predikan, som också var ett vigningstal, över Andreas Holmbergs valspråk: Bli kvar i min kärlek.

- Det är en tillförlitlig kompassnål för en ledare. Både när det går som smort och när det är hur snårigt och motigt som helst. Och bådadera kommer du att få uppleva, sade hon.

Foto: Magnus Aronson/Ikon

Ärkebiskopen sade att det finns anledning till tacksamhet för underverk som den Heliga Anden åstadkommer i samverkan med människor förmågor.

- Men ibland hör det till att vara bli riktigt arg, till exempel när samhällsföreträdare osynliggör detta arbete, yttrar sig nedlåtande över trossamfunden, eller oaktsamt sprider sådant som står i strid med forskningen: som att vetenskap utesluter tro.

Ärkebiskopen vittnade om att det ofta är en glädje att vara biskop, men att också är att möta övermäktiga utmaningar som klimatkris, migration och digitalisering.

- Om ingen längre vet att det finns något som heter Tio Guds bud, som kan sammanfattas i det tredubbla kärleksbudet  och den gyllene regeln, och att dessa har format det som många idag (inte helt lyckat) kallar ”svenska värderingar” – ja då är det inte givet att de utsatta värnas, att de minsta  ska gå före och att de döende får dö i sin egen takt.  För inget av det är ju riktigt lönsamt.

Foto: Magnus Aronson/Ikon

Med anknytning till söndagens tema att störst är den som tjänar sade Antje Jackelén:

- I Jesu efterföljd kan vi aldrig tänka annorlunda än att det ledarskap som anförtros oss är en tjänst åt gemenskapen.

Och det framhöll hon ”gäller biskopar, lika mycket som ungdomsledare, förtroendevalda i församlings- och kyrkoråd, arbetsledande musiker, pedagoger, diakoner och komministrar, kyrkoherdar och kontraktsprostar.”

Domkyrkokören Collegium Cantorum, under ledning av Ulric Andersson, bidrog till en fin vigningsgudstjänst.

- Kyrkan ungdom i Sävedalen har betytt väldigt mycket för mig, sade Andreas Holmberg, efter att just ha blivit uppvaktad av flera vänner från tiden där.

Foto: Magnus Aronson/Ikon

Bland andra Mats Lagergren, då församlingspedagog, numera pressekreterare i Uppsala stift.

- Mats var en viktig person för mig då, sade Andreas Holmberg.

Om sitt valspråk, Bli kvar i min kärlek säger han:

- Jag ville välja något som var en predikan till mig själv, inte bara en gång, utan varje dag.  Fast jag är 52 år tränar jag varje dag på att bli kvar i Kristi Kärlek, att bottna i att jag är älskad, att jag duger, att jag är Guds barn. Jag tror att vi är många som behöver lära oss att räkna med Gud. Men sen så klart att älska. Vi ska älska våra medmänniskor och hela skapelsen.

- Bland det första jag kommer att göra är att be. Och sen vill jag finnas till för kyrkoherdarna ute i församlingarna, för det är ute i församlingarna som det händer. Det som ska hända i kyrkan händer där.

Foto: Magnus Aronson/Ikon