Arvet efter apartheid och kyrkans roll ämnen på årets bokmässa

– Sydafrika är ett ämne som vi tvingats skjuta upp i flera år, även om vi uppmärksammade ärkebiskop Tutus 90-årsdag förra året, berättar Mikael Ringlander, ansvarig för Svenska kyrkans ­arbete på bokmässan.

Ärkebiskopen gick bort i december förra året, men spelar fortsatt en central roll, både i landets historia och framtid.

Det gör han inte minst under Svenska kyrkans stora publika satsning i domkyrkan på torsdagskvällen. Då är det premiär för journalisten Marika Griehsels film om Desmond Tutus liv och gärning. A tree has fallen – remembering archbishop Desmond Tutu, följt av ett samtal mellan Tutus livläkare, svenskan Ingrid le Roux och Frank Chikane, syd­afrikansk statssekreterare, författare och pastor.

Marika Griehsel: Svårt att göra film på temat

Samtalet leds av Marika Griehsel, som i många år bott och arbetat i Sydafrika. Hon berättar att filmen är en timme lång och att hon jobbat med den sedan i höstas.

– Jag var med och filmade när han firade sin 90-årsdag i sin hemförsamling i S:t Georges katedral i Kapstaden, och i samband med det intervjuade jag också människor som stod ärkebiskopen nära och som kände och inspirerades av honom. Människor som Ingrid le Roux, och hans pressekreterare John Allen. Men också musiker och kompositörer som tonsätter Mandelas ord.

Filmen innehåller också mycket arkivmaterial, och skildrar förstås även kampen mot apart­heid, som ju Desmond Tutu var så intimt sammankopplad med.

Att göra film på det temat är svårt, förklarar Marika Grieshel.

– Det kan vinklas på många olika sätt. Desmond Tutus fredsarbete spänner över en så lång period. Han var ju också ordförande i Sannings- och försoningskommissionen under väldigt många år.

”Gud är inte kristen, han är ­allas Gud”

Men Marika Griehsels relation till ärkebiskopen är faktiskt ännu längre, visar det sig.

– Redan när jag var 10-12 år visste jag vem Tutu var, och när jag bodde i London på 1980-talet var han där och talade mot apartheid på stora massmöten. Så på ett sätt har han alltid varit en del av det jag varit intresserad av.

Mikael Ringlander uttrycker liknande tankar.

– För min generation har kampen mot apartheid på 1980- och 1990-talen betytt mycket för vår sammanhållning inom kyrkan och för vår insikt och inblick i Sydafrika.

– Genom den kampen lärde vi oss förstå människors lika värde och teologin som ligger bakom. Det har format så många under så många år.

”Gud är inte kristen, han är ­allas Gud”, citerar Marika Griehsel och berättar att nästan alla av dem hon intervjuat återvänder till hur väsentlig tron var för Tutu.

För min generation har kampen mot apartheid på 1980- och 1990-talen betytt mycket för vår sammanhållning inom kyrkan och för vår insikt och inblick i Sydafrika.

Tutus tro och humor

Hennes vinkel på filmen är just detta; hur Tutu påverkat sin omgivning och hur de beskriver ­honom och hans arbete.

– Och alla jag talat med kommer hela tiden tillbaka till Tutus tro och till hans humor. Och förstås, hela historien, den som på många sätt också blivit en del av Svenska kyrkans arbete.

– Men det gäller att inte bli nostalgisk. Vi måste se hur det ser ut nu. Vad som är relevant i dagens situation, säger Mikael Ringlander.

På bokmässan har Svenska kyrkan flera seminarier och program som blickar tillbaka på det som varit. Men framför allt framåt, mot yttrandefrihet och försoning i rasismens spår, om arvet efter apartheid och kyrkans roll, om demokratiutveckling, könsrelaterat våld, ekonomiska klyftor och klimatkris.

Många olika röster och vinklar

Förutom den sydafrikanske författaren Frank Chikane medverkar bland annat också författaren Marlene van Niekerk som skriver på afrikaans, och har belönats för böckerna Triomf och Agaat, samt Damon Galgut, som fick Bookerpriset 2021 för romanen Löftet, en familjekrönika i modern tid.

Många olika röster, många olika vinklar. Och framtiden i Sydafrika oroar. Särskilt problemen med korruption och maktmissbruk, berättar Marika Griehsel.

– Korruptionen har fått sånt fäste. Det har lett till ett starkt missnöje och misstro mot myndigheterna och politikernas oförmåga att styra landet, även om det blivit något bättre. Men klyftorna är enorma mellan rika och fattiga. Så glider samhället isär.

Men hon understryker också att det finns en framtid.

– Det känns hoppfullt ändå. Det är så många sydafrikaner som verkar vilja ändra på det här.