Fyra röster om framtidens kyrkoval

– Det är något fel på valsystemet när rasistiska partier kan använda kyrkomötet som politisk språngbräda utan församlingsförankring, säger Ragnar Persenius, biskop emeritus och före detta kyrkosekreterare med ansvar för att ta fram kyrkoordningen.

Fram till relationsändringen var det endast direktval till kyrkofullmäktige. Stiftsfullmäktige och kyrkomötet utsågs indirekt. 1998 års kyrkoordningsförslag om Svenska kyrkans framtida organisation föreslog att kyrkofullmäktige och stiftsfullmäktige skulle väljas direkt, medan kyrkomötet skulle utses av stiftsfullmäktige.

Men en majoritet i dåvarande kyrkostyrelsen förespråkade direktval till alla nivåer vilket också blev beslutet i kyrkomötet 1999. Ett av argumenten var att direktval är mer demokratiska. Något som kyrkliga utredningar sedan dess kommit fram till inte behöver vara fallet.

– Jag tycker att man bör överväga det gamla utredningsförslaget igen. Med direktval till både församlingar och stift markerar man att de nivåerna är kyrkans grundläggande enheter och som ska samlas på nationell nivå, säger Ragnar Persenius.

Ser du några nackdelar med indirekta val?

– Med indirekta val till både stiftsfullmäktige och kyrkomötet är svårigheten hur de ska gå till för att få fram representativitet och låta de olika riktningarna inom kyrkan komma till sin rätt. Det behöver utredas.

Gunnar Edqvist, utbildningssekreterare emeritus, kyrkokansliet, skrev valhandboken till det första direktvalet till kyrkans alla nivåer 2001.

– När relationen till staten ändrades gjordes kyrkovalet så likt de allmänna valen som möjligt. Nu kan man tänka och göra på helt andra sätt.

Han lyfter frågan om kyrkan ska jämföra sig med riksdagen eller med andra organisationer i samhället.

– Den handlar också om vad kyrkomötet är. Ska det representera stift och församlingar borde det inte gå att väljas till kyrkomötet utan förankring lokalt.

I dag kan nomineringsgrupper få utjämningsmandat i kyrkomötet utifrån ett litet antal röster runt om i landet, utan mandat i församlingar och stift.

– Frågan är komplex. Jag tycker att man ska fundera över varför vi väljer utifrån nomineringsgrupper och inte personer.

– I alla andra stora organisationer, föreningar och politiska partier i Sverige väljer medlemmarna personer och inte grupper till de beslutande organen.

Skulle indirekta val minska valdeltagandet?

– Det verkar sannolikt. Uppmärksamheten i medierna bygger på frågor som hanteras i kyrkomötet.

Gunnar Edqvist tycker inte att valdeltagandet borde jämföras med det i de allmänna valen.

– Det vore rimligare att jämföra med valdeltagandet i andra typer av medlemsorganisationer.

Han ser inget behov av en procentspärr för att få mandat i kyrkomötet.

– Riksdagsspärren är till för att det inte ska bli många smågrupper och svårt att få ihop ett en regering med stöd i riksdagen. Jag ser inte varför det skulle behövas i kyrkan.

– Däremot kan man tänka sig ett system där det inte går att få mandat i kyrkomötet utan att på egen hand få mandat i ett stift.

Bland nomineringsgrupperna går åsikterna om direkta och indirekta val isär. Det har de också gjort sedan frågan blev aktuell i slutet av 1900-talet.

Olle Burell, socialdemokratisk (S) ledamot i kyrkomötet, tycker att valsystemet nu i grund och botten är bra, även om det alltid kan bli bättre. Han anser till skillnad från Gunnar Edqvist att nomineringsgrupper är det enda alternativet i kyrkan.

– Kyrkan har en så pass stor medlemskår att demokratin måste vara representativ. Det går inte att samla alla medlemmar i en församling för att välja enskilda personer.

Han ser flera fördelar med nuvarande system. Likheten med de allmänna valen gör det lättare för medlemmarna att förstå hur kykovalet går till.

– Vi blir även tvungna att berätta vad de tre nivåerna gör och varför det är viktigt att rösta.

Däremot är det rent tekniskt gammalmodigt, säger han.

– Jag attraheras själv av ett digitalt system men i utredningen ”Välja med förtroende” kom vi fram till att det är för komplicerat och dyrt för kyrkan att ta fram själv. Här måste staten med alla sina resurser gå före.

Olle Burell anser att indirekta val skulle inskränka medlemmarnas inflytande över nivåer
som kan ta ut kyrkoavgift och samtidigt gynna stora grupper som S och Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (Posk).

– Vi finns i de flesta kyrkofullmäktige. Mindre grupper skulle i stort sett uteslutas ur kyrkomötet.

Han tycker också att det är en farlig väg att gå att ändra systemet för att utesluta högerextrema grupper. Det kan leda till att andra riktningar inom kyrkan utesluts.

Behövs en procentspärr?

– Jag är öppen för det. Många smågrupper gör kyrkomötet mer ineffektivt. Ett alternativ är att införa en spärr på två eller tre procent. Ett annat är att åter knyta kyrkomötesmandaten till stiften och ta bort utjämningsmandaten.

Olle Burell ser inte dagens valkostnader som ett problem: kostnaden per medlem per år (7,3 kronor för valet 2017) skulle knappt räcka till att bjuda medlemmarna på varsin delicatoboll om församlingarna skulle ha årsmöten.

– Kyrkovalet kostar mycket för att kyrkan tack och lov har så många medlemmar som vi ständigt måste tilltala och påminna om varför kyrkan är viktig.

Posk har länge drivit frågan om indirekta val. Nomineringsgruppen har tillsammans med Borgerligt alternativ, Frimodig kyrkan och biskoparna Åsa Nyström, Åke Bonnier och Eva Nordung Byström lämnat en motion till höstens kyrkomöte. De vill ge kyrkostyrelsen i uppdrag att återkomma till kyrkomötet med förslag till ändringar i kyrkoordningen som innebär indirekta val av både kyrkomöte och stiftsfullmäktige.

– Församlingarna är kyrkans primära enhet men i dag sätter inte valsystemet fokus på församlingarna, säger Amanda Carlshamre, ordförande, Posk.

Hon tycker att indirekta val bättre skulle stämma överens med kyrkans grunddokument och kyrkosyn.

– Det skulle dessutom bli mer ekonomiskt gångbart.

Till skillnad från Olle Burell menar hon att det skulle vara enklare att förstå.

Hon tycker att dagens system, som tillåter ledamöter utan församlingsförankring att väljas till kyrkomötet, är problematiskt.

– Sedan finns det olika sätt att ha indirekta val på, det behöver utredas. Man kan exempelvis ha nomineringsgrupper eller elektorer.

Amanda Carlshamre motsätter sig argumentet att stora nomineringsgrupper som S och Posk skulle gynnas.

– Fortsätter man med nomineringsgrupper finns olika sätt att säkerställa närvaro av de mindre grupperna.

Posk har inte diskuterat en procentspärr till kyrkomötet.

– Jag tycker att det behövs om dagens system ska vara kvar. Det är för snurrigt med tretton grupper i kyrkomötet.