Därför går det inte att utvärdera reformen

– Det är komplicerat att kartlägga sammanläggningarnas effekter, säger Jonas Bromander på kyrkokansliets enhet för forskning och analys.

– För att göra det skulle man ha behövt följa ett antal församlingar över tid, några sammanlagda och några icke sammanlagda, för att kunna jämföra. Men något sådant projekt har inte sjösatts och då blir det svårt att på ett tydligt sätt isolera fenomen och förklara kopplingen till strukturförändringar.

Har väckt många frågor

Sammanläggningarna har väckt många frågor om centralisering, arbetsmiljö, engagemang bland unga och lokal identitet. Många har efterfrågat den stora utvärderingen av reformen och dess effekter. Men Jonas Bromander tror inte att den kommer att komma.

Samma svar, att en studie är svår att göra utan referensförsamlingar att jämföra med, gav organisationsutskottet till kyrkomötet 2023 när det i en motion föreslogs en utvärdering av ekonomiska konsekvenser av indelningsändringar.

Indelningsändringarna tog fart 2014. Lars Johnsson (Socialdemokraterna) var ordförande i utredningen Närhet och samverkan som föreslog den nya modellen.

– Vi tittade på vad som hade hänt i Svenska kyrkan: År 2000–2010 hade vi tappat 1 000 församlingar. Församlingen är den grundläggande enheten och vi ville värna den, säger han.

De breda effekterna inte utvärderade 

2011 föreslog utredningen att det som tidigare varit kyrkliga samfälligheter skulle bli pastorat, att i ett pastorat skulle varje församling ha en ansvarig präst och ett församlingsråd för att förankra besluten lokalt. Det övergripande ansvaret för pastoratet skulle kyrkorådet och kyrkoherden ha. Utredningens förslag fick, i något modifierad version, gehör i kyrkomötet och började gälla den 1 januari 2014. Sedan 2014 har ytterligare 82 församlingar och 32 pastorat försvunnit.

De breda effekterna av sammanläggningarna har alltså inte utvärderats. Men på senaste kyrko­mötet fick kyrkostyrelsen i uppdrag att följa upp strukturförändringarnas konsekvenser vad gäller församlingsråden. Kyrkokansliets enhet för forskning och analys har fått uppdraget och ­Jonas Bromander ser uppföljningen som ett bra sätt att samla ny kunskap.

– Jag tror att det finns allt från församlingsråd som känner sig degraderade till församlingsråd som är väldigt välfungerande och har ett tydligt driv för hur församlingen ska vara kyrka lokalt. Men vi vet inte hur det ser ut och det varierar över landet. Det kan vi få en klarare bild av.

Trodde pastoraten skulle delegera mer

Att just församlingsråden ska utredas är inte förvånande för den som följt de senaste årens debatt om sammanläggningarna. Lars Johnsson och Hans-Olof Andrén (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan), som också deltog i utredningen Närhet och samverkan, säger båda att församlingsråden var det som inte blev som de tänkte sig under utredningsarbetet.

– Vi trodde att pastoraten skulle delegera mer, men vad jag har förstått har det inte hänt på så många ställen, säger Hans-Olof Andrén.

Han menar att det som regleras i kyrkoordningen ska ses som ett minimum av uppgifter som ett kyrkoråd kan ge församlingsråden.

– Att bestämma hur mycket som ska regleras i kyrkoordningen är inte enkelt, och vi valde att ha få regler och stor frihet eftersom församlingarna är så olika. Med mycket frihet är det inte säkert att de möjligheter som finns nyttjas, utan all makt kan samlas i kyrko­rådet. Då får man på sikt svårt att rekrytera kompetenta personer till församlingsråden, säger Hans-Olof Andrén.

Antalet anställda relativt stabilt 

Jonas Bromander utvärderade ­tidigt sammanläggningar i Linköpings stift år 2015. Den studien visade på vikten av att indelningsändringarna förankras bland förtroendevalda och anställda, men kunde inte visa något samband med medlemsutveckling eller antal verksamheter.

Förra året gjorde han en enkätstudie i Södra Lapplands pastorat om förutsättningarna för förtroendevalda och anställda att utföra den grundläggande uppgiften efter sammanläggningarna. Men den beskrev inte alla följderna.

Svenska kyrkan för statistik över gudstjänstbesök, antal huvudgudstjänster och antal anställda. Skulle inte denna statistik kunna användas för att jämföra före och efter? Nej, förändringar i statistiken kan ha många orsaker, förklarar Jonas Bromander.

– Antalet anställda har varit relativt stabilt. Ur det perspektivet kan man hävda att sammanläggningarna inte påverkat antalet anställda. Men samtidigt vet man ju inte, de hade ju kunnat vara fler om inte församlingar hade lagts samman, eller färre, säger han.

Generationsväxling en betydande faktor

Församlingarna möter många ­utmaningar i dag, sjunkande medlemstal, vikande intäkter från kyrkoavgiften, färre deltagare, svårigheter att rekrytera. Men Jonas Bromander säger att det inte finns belägg för att säga att detta beror på sammanläggningarna.

– En sammanläggning är ofta en konsekvens av en pågående, negativ utveckling. Fortsätter den negativa utvecklingen är det inte säkert att det är en konsekvens av sammanläggningen, den kan bero på något som har börjat långt tidigare.

Jonas Bromander tror att den negativa utvecklingen i många församlingar snarare kan kopplas till generationsväxlingen – att många medlemmar i kyrkan dör och att färre nyfödda döps.

Om antalet utköpta kyrkoherdar, arbetsmiljön i kyrkan och antalet kandidater i kyrkovalet påverkats av sammanläggningarna går inte att mäta.

En solidarisk handling

Jonas Bromander, Lars Johnsson och Hans-Olof Andrén menar alla att förändringen 2014 var nödvändig. Och de menar att följderna är mer positiva än negativa.

– Vi ska inte ge sammanläggningarna för stor betydelse. Hur Svenska kyrkan organiserar sig är inte en kärnfråga när man väljer om man ska döpa sitt barn, delta i gudstjänst eller vara medlem. Församlingarna måste organisera sig på ett ekonomiskt och personellt effektivt sätt, men det löser inte de grundläggande utmaningarna, säger Jonas Bromander.

Hans-Olof Andrén ser det som en solidarisk handling att församlingar läggs samman till pastorat:

– Med en gemensam ekonomi hjälper de rika att betala för de fattiga. Så måste det vara om vi ska vara en kyrka som är rikstäckande och det ska vi vara ­eftersom vi är folkkyrka.