– Konst, mode, poesi, musik och religion är ett sätt att hantera ångesten över att vi alla är dödliga. Och religion är också ett sätt att hantera den insikten, att vi kommer att ruttna och försvinna. Så det vore konstigt om religion inte dök upp på sina ställen i konst och musik, säger Fredrik Strage.

Det började med en text om Technomässan i Allhelgonakyrkan i Stockholm 2011, som också finns med i aktuella boken 242 [Albert Bonniers förlag] med samlade krönikor.

– De ägnade sig åt väldigt, väldigt kommersiell housemusik. Det lät som stekig Stureplanshouse och jag tyckte att det var lite synd att de inte verkade lite mer intresserad av amerikansk gospelhouse som är en jättestor genre där housemusiken till stor del har sina rötter.

– Så jag skrev en krönika om det och raljerade lite om att det var så stekigt. Och att Olle själv, med sin backslick, såg ut som en medlem i Swedish House Mafia.

Jag tror faktiskt att jag lyckades köpa ett avlatsbrev

I slutklämmen skriver han att ”vissa houseteologer” anser att Markusevangeliets 11 kapitel är felöversatt från grekiskan, och att det egentligen ska stå:

”Jesus välte omkull drinkborden för dem som gjorde veven, och Technics-spelarna för dem som dj:ade ostig trance. Han undervisade dem och sade: Herrens hus är en plats för house. Men I haven gjort det till tennisveckan i Båstad.”

Då fick jag ett mejl från Olle: ”Men gör det bättre själv – kom och DJ:a”

Technomässan hade ingen budget. Fredrik Strage bad istället prästen om att hans texter om satanistisk black metal inte skulle ligga honom till last i livet efter detta.

– Jag tror faktiskt att jag lyckades köpa ett avlatsbrev, vilket Svenska kyrkan egentligen inte ska syssla med.

– Och det var superroligt, en av de bästa klubbarna jag har varit på. Folk är i extas utan att vara fulla eller påtända. Det ger en väldigt speciell typ av energi.

Sedan dess har de haft kontakt, och när Strage fick frågan om han ville hålla en föreläsning i kyrkan resulterade det i en Spotifylista med tio religiösa låtar.

– Jag valde inte nödvändigtvis de låtar som jag tyckte var bäst, men de som jag hade mest att säga något om.

I vilken utsträckning ville du undervisa?

– I ganska stor utsträckning. Jag utgick från att de flesta i publiken skulle vara väldigt mycket äldre än jag själv. Och att de kanske skulle ha hört Like a prayer och Personal Jesus, men inte så mycket mer. Men även när jag försöker vara pedagogisk är det alltid någon som kommer fram i slutet och säger: ”Jag fattar verkligen ingenting av vad du snackar om.”

Att tro att du kommer att hamna i helvetet är en bra sporre för kreativiteten

Ett återkommande tema inom populärmusiken är artisternas kamp mellan det syndiga livet och den fromma idealbilden. Där är Jerry Lee Lewis ett bra exempel, som under 1970-talet ville sky rockmusikens djävulska inflytande genom att spela uppbygglig gospel och country. 

– Att tro att du kommer att hamna i helvetet är en bra sporre för kreativiteten. När det finns ett mått av osäkerhet, desperation och tvivel i låtar som annars är uppbyggliga, det är då jag tror att det blir intressant.

Ett annat tema handlar om föränderlighet, hur vissa låtar förvandlas till religiösa låtar – eller tvärt om, som Beyoncés Halo.

I framför allt USA är särskilt kristen populärmusik en storindustri, ett slags parallell värld där musikstilar á la mode kombineras med kristna texter: kristen hiphop, kristen hardcore, kristen black metal.

­– Fast kristen black metal blir absurt. För det som gör black metal speciell är att det är satanistisk musik. Det är som satanistisk gospel... Vilket i och för sig är en sjukt bra idé, säger Strage.

– Om den kristna kyrkan inte hade funnits hade satanismen inte haft så mycket att jobba med.

Under en period på 1990-talet tävlar de svenska och norska banden om vem som är ondast genom att bland annat byta ut god natt med ond natt, maten smakar ont osv.

– De verkar vara omedvetna om att det är hysteriskt roligt.

Om den kristna kyrkan inte hade funnits hade satanismen inte haft så mycket att jobba med.

Ondska och demoni är eftertraktat kulturellt kapital bland musiker. En som oväntat nog har en hel del av den varan är Tomas Ledin. I SVT:s släktforskningsprogram Vem tror du att du är fick han veta att hans förfader i Ångermanland halshöggs för häxeri 1674. Domstolen skriver att han ”[m]ed den onde fienden djävulen ingått förbund, och med honom samlag och umgänge haft”.

– Det är grova och förnedrande anklagelser att ha legat med djävulen, säger Tomas Ledin i programmet.

Ledins lakoniska respons får en häpen Fredrik Strage att hoppa till i soffan.

– På riktigt, det här är så coolt! Jag vet människor som skulle döda för en lika cool black metal-bakgrund som Tomas Ledins.

Trots att han älskar musik och DJ:ar är tystnaden en omistlig del av kyrkans dragningskraft, menar Strage.

–Kyrkans unique selling point 2019 är till stor del att den är en av ytterst få platser i samhället där det faktiskt är tyst. Jag tänker bättre i kyrkan än på H&M.

– Jag skulle därför inte rekommendera folk att ha Spotifylistor som rullar i svenska kyrkor hela tiden. Det sakrala måste finnas kvar.

Listan

– Han är en dåre. Men den handlar om det som är kärnan i religiös musik tycker jag: hur artister slits mellan det kyrkliga och det profana. Och i hans fall har det varit extremt, säger Fredrik Strage om den första låten på listan.

Inspelningen av uppföljaren till genombrottssingeln Whole Lotta Shakin’ Going On är ett bra exempel. Det är sent på natten, bandet har repat hela dagen och producenten Sam Phillips står redo att trycka på inspelningsknappen.

– Då kommer Jerry Lee på att han inte kan sjunga om Great Balls of Fire, för då kommer han att hamna i helvetet och vägrar.

Alla här kommer att brinna i helvetet

Sun records-producenten Sam Phillips försöker med teologiska argument övertyga Lewis att det bara handlar om en låt – att det går att sjunga om eldklot utan att du för den sakens skull hamnar i helvetet.

Lewis ihärdar:

– Du är ju galen, alla här kommer att brinna i helvetet. Om du ska komma in i himlen får du inte vara det minsta syndig. Du måste vara oskuldsfull som en bebis, annars kommer du inte in i himlen, säger Fredrik Strage.

Till slut spelar de in låten, som blir en megahit och Jerry Lee Lewis signatursång.

– Lewis hade tänkt bli predikant och gick i bibelskola, precis som sin kusin. Att han istället valde musiken var något han kom att ångra resten av livet.

Depeche Mode skrev Personal Jesus efter en USA-turné, där de sett annonser för betalnummernummer till väckelsepredikanter. På en stod det: ”Reach out and touch faith.”

– De tyckte att det var så himla förljuget, och vill verkligen kritisera den typen av religion, berättar Fredrik Strage.

– Personal Jesus började alltså som en kritik av religion. Men ju fler som spelade in låten – kanske framför allt Johnny Cash som ju var djupt religiös – desto mer kom den att anta en ny skepnad, och blev en låt om att försöka nå Gud - på riktigt. Ironin försvann.

Strage spelade också låten på Technomässan, vilket ”fungerade hur bra som helst”.

Det blev en låt om att försöka nå Gud - på riktigt. Ironin försvann.

När Depeche Mode-medlemmen Martin Gore skulle bli pappa, fick han reda på han att hans biologiska far var en svart amerikansk soldat som mamman träffat på sextiotalet.

– Då tänkte han: ”Så jag är halvsvart? Då borde jag kanske lyssna mer på gospel!”

Och det påföljande albumet Songs of Faith & Devotion är också deras mest religiöst präglade.

”En gång katolik, alltid katolik. Det gäller skuldkänslor och ånger och om du har syndat eller inte. Ibland plågas jag av skuld när jag egentligen inte borde vara det och det är för mig en kvarleva från min katolska uppväxt.”

Det berättade Madonna i en intervju med Rolling Stone 1989 i samband med släppet av hennes album ”Like a Prayer”. Titelspåret med dess video innehållande brinnande kors, Jesus som svart och stigmatascener fick Vatikanen att gå i taket – och Pepsi att säga upp reklamkontraktet.

Textrader som: “I'm down on my knees, I wanna take you there” bidrog till den dåliga stämningen, menar Strage:

– Man skulle kunna tolka det som om hon är nere på knä och suger av en person.

Så sent som 2006, under en spelning i Rom, skulle hon iscensätta korsfästelsen. Det var ett tilltag som fördömdes av både katolska, muslimska och judiska företrädare.

”Denna konsert är ett blasfemiskt ifrågasättande av tron, och ett vanhelgande av korset. Hon borde exkommuniceras”, dundrade Vatikanens talesperson kardinal Ersilio Tonino.

När Madonna uppträdde med låten under utställningen Heavenly bodies på Metropolitan museum i New York förra våren hade katolska kyrkan gjort en helomvändning. Kardinal Dolan var på plats och sade till den katolska tidningen Crux att musik är ett sätt att ”tacka Gud för skönhetens gåva”.

– Den funkar helt enkelt bäst som en hyllning till Gud än som en kritik, säger Strage.

Fredrik Strage ville ha med en Dylanlåt från hans kristna fas i slutet av 1970-talet på listan. Trots att han älskar låtarna har han ”lite svårt för Dylan som artist”. Därför föll valet istället på Peter, Paul & Marys Early in the Morning.

Att spela den på morgonen är lite som att dricka en väldigt god smoothie eller ett yogapass.

Den hörde Strage första gången i ett Mad Men-avsnitt, där en präst efter en tuff arbetsdag sätter sig på sängen och lyssnar och spelar till den 1.34 minuter korta låten.

–Jag kan inte tänka mig en bättre upplyftande religiös låt. Att spela den på morgonen är lite som att dricka en väldigt god smoothie eller ett yogapass. Du får energi av den. Och den säger att du kommer att klara den här dagen och du kommer att klara jordens undergång för Gud är med dig.

–Den har nästan en punkig energi. Perfekt stämsång och två gitarrer. Inget annat.

Black Sabbath förknippas ofta med satanism och ockultism. Ryktet kom till stor del av de nedstämda gitarriffen och användningen av tritonus, djävulsintervallet, i låten Black Sabbath.

Men bandet var inte satanister. Och särskilt basisten, låtskrivaren och katoliken Geezer Butler ville bli av med det onda ryktet. Till albumet Master of Reality från 1971 skrev han därför låten After Forever, med textrader som:

Could it be you're afraid of what your friends might say / If they knew you believe in God above? / They should realize before they criticize / That God is the only way to love

Mellan varje låt ropar Ozzy Osbourne ”God bless you!”

- Jag såg Black Sabbath på Friends arena under deras avskedsturné och då sålde de 666-tröjor i souvenirståndet, och mellan varje låt ropar Ozzy Osbourne ”God bless you!”

– Vi snackar ändå om ”Mörkrets furste!”

– U2 har alltid haft ett kristet sound, säger Fredrik Strage.

På listan lyfter han fram den Brian Eno-producerade låten Until the End of the World från 1991 och skivan Achtung Baby. Berättarjaget i texten är Judas Iskariot:

”We ate the food, we drank the wine / Everybody having a good time / Except you / You were talking about the end of the world.”

Judas var ju en del av en gudomlig plan

– Judas verkar tycka att Jesus hade rätt, men också att han var en rätt jobbig snubbe, en party pooper som sabbade festen, säger Fredrik Strage.

Han tycker att Judas har fått bära oförtjänt mycket skam för att han förrådde Jesus.

– Jag vet att det är en ganska banal religiös reflektion, men var Judas verkligen tvungen att hänga sig själv? Det var ju förutbestämt att Jesus skulle dö.

– Judas var ju en del av en gudomlig plan.

– Nästan alla låtar på de här listan är kristna utom den här, Ofra Hazas Im nin ’alu, som är judisk, säger Strage.

Texten är en dikt från 1600-talet skriven av rabbinen Shalom Shabazi.

– Jag tycker att det låter som om dörrarna till himlen öppnar sig när man lyssnar på Im nin ’alu, säger Strage om låten som samplats av bland andra Eric B & Rakim, Snoop Dogg och Public Enemy.

Det låter som om dörrarna till himlen öppnar sig

Att Ofra Haza också samarbetade med gotbandet Sisters of Mercy är en annan anledning till inkluderingen på listan.

– Det var en klubbhit i slutet av 1980-talet. Im nin ’alu gjordes i massor av versioner och spelades överallt – från högstadiediscon i Linköping, som jag gick på, till klubbar i London.

– Den kanske bästa låten på listan.

Det säger Fredrik Strage om one hit wonder-artisten Norman Greenbaums signaturlåt från 1969. Den kom till efter att judiske Greenbaum såg countryartisten Porter Wagoner på tv – och fylldes med avsmak.

– Han tänkte: ”Till och med jag skulle kunna göra det bättre. Jag ska testa att skriva en löjlig kristen låt.” Och så skriver han det här riffet och gör en enkel melodi. Och vips är det en poplåt som är fylld med sådan religiös styrka och godhet. Den är verkligen ett mästerverk.

Han inbillar sig att han aldrig har syndat

Greenbaum sjunger:

Never been a sinner, I’ve never sinned / I’ve got a friend in Jesus

– Han inbillar sig att han aldrig har syndat. Han glömmer i och för sig arvsynden. Men han är judisk och tror inte på arvsynden så han kommer väl undan.

Messiaskomplex är ett vanligt popsyndrom. Den som förmodligen har dragit det till sin vassaste spets är Kanye West.

– Ingen har så höga tankar om sig själv. I många år kändes det som att ju dummare saker han sade offentligt, desto bättre blev musiken.

Enligt Fredrik Strage peakade Kanye West som artist på skivorna My Beautiful Dark Twisted Fantasy (2010), Yeezus (2013) och The Life of Pablo (2016). Låten Ultralight beam öppnar det sistnämnda albumet, och innehåller en sampling från ett Youtubeklipp där en fyraåring prisar Herren:

”We don't want no devils in the house. We want the lord!”

– Låten är så in i minsta detalj välproducerad. Det är en av få låtar jag har hört de senaste tio åren där tystnaden är sådan viktig del. Det blir knäpptyst på flera ställen i Ultralight beam innan körerna brakar loss.

En annan orsak att Strage valde låten var att han ville prata om synestesi, vilket Kanye West har. Det innebär att två eller flera sinnesintryck är sammankopplade, att se ljud eller höra färger. När han intervjuades av Seth Meyers i Late Night på NBC om skillnaden mellan att arbeta med mode och med musik svarar West:

– Everything in the world is exactly the same.

Varpå Meyers svarar:

– Alright, great. I don’t think we’re done but I think I’m going to sign off.

När Lana Del Rey blir förbannad, då vet man att man har sagt något jävligt dumt

Men med synestesin i bakhuvudet blir uttalandet mer begripligt, menar Strage. Pablo i The Life of Pablo är varken Pablo Picasso eller Pablo Escobar utan ingen mindre än aposteln Paulus. Vissa menar också att synestesi är förklaringen bakom starka religiösa upplevelser, som Paulus omvändelse på väg till Damaskus.

– Paulus blir alltså bländad av något han inte kan se. Därav Ultralight Beam, säger Strage.

Men stödet till Donald Trump och uttalanden om exempelvis att slaveriet var ett val, gjorde att dumheten slutligen tog överhanden.

– Han sade att han var en ”proud non-reader of books”, säger Fredrik Strage.

Det fick Lana Del Rey – som 2017 sjöng på Kim Kardashian och Kanye Wests bröllop – att se rött.

– Lana Del Rey är inte världens mest politiskt aktiva artist. Så när hon blir förbannad, då vet man att man har sagt något jävligt dumt.

Bluesevangelisten Blind Willie Johnson förlorade synen som barn. Om det berodde på att, som vissa hävdar, styvfadern kastade lut i ansiktet på honom, eller att han stirrade in i solen för länge, är oklart.

Låten Dark was the night, cold was the ground är en instrumentallåt som trots avsaknaden av text lyckas förmedla ett mörker, menar Strage.

– Den är ganska obehaglig. Det enda som hörs förutom slidegitarren är Blind Willie Johnson som hummar dystert.

Den är ganska obehaglig.

Titeln är hämtad från en 1700-talspsalm skriven av den anglikanska väckelseprästen Thomas Haweis, och som berättar om kvällen före korsfästelsen.

– Den här blueslåten påminner om det latinska uttrycket memento mori, tänk på döden, säger Fredrik Strage som också tänker på tidningen Pop-kollegan Lennart Persson, som gick bort i cancer för tio år sedan.

– Han sade ofta att detta var hans absoluta favoritskiva. Han beskrev det som ”det vackraste, mest skrämmande, mest mänskliga stycke musik som någonsin har spelats in”.