I ett Svenska kyrkan som kämpar med prästbrist lyfts snabbspår fram som ett alternativ. Det är något som erbjuds i andra kyrkor, och som faktiskt också har funnits i Svenska kyrkan under en kort period på 1970-talet. Men de så kallade ”AMS-prästerna” ses av somliga som ett avskräckande exempel på att ett snabbspår skulle ge präster med ytligare teologiska kunskaper och erfarenheter.
Inte lidit av kort utbildning
Men Karl-Erik Tysk känner inte igen sig i beskrivningen. Han gick den förkortade utbildningen i mitten av 1970-talet och tjänade sedan som präst under decennier, bland annat som kyrkoherde och stiftsadjunkt.
– Jag har inte på något sätt lidit av att ha en kortare utbildning, och jag har inte heller fått några gliringar för det, säger han.
Den teoretiska delen var ettårig och följdes av ett halvårs praktisk utbildning. För att antas måste man ha en akademisk examen sedan tidigare. Karl-Erik Tysk hade bland annat läst grekiska och hebreiska, så han var väl förberedd, men andra hade inte studerat andra ämnen med lika direkt koppling till prästtjänsten.
Levde tillsammans
– Det är klart att någon kanske inte borde ha antagits, men för flertalet har det gått mycket bra. Jag tycker istället att många av dem som blir präster idag, och som gått hela den långa utbildningen, aldrig borde blivit det.
Utbildningen bedrevs i internatform under ledning av den kände prästen Carl Henrik Martling. Karl-Erik Tysk menar att den höga kvalitén var avgörande för att de under en så koncentrerad tidsperiod kunde få med sig det de behövde som präster.
– Det var en gedigen utbildning, med ett stort engagemang i den kristna tron.
I England finns flera vägar
Den anglikanska kyrkan i England har länge arbetat för att skapa fler vägar in i prästtjänst. Standardutbildningen är treårig, med möjligheter att läsa vidare för den som önskar, och det finns snabbspår för äldre som upplever en prästkallelse.
Upplägget kan variera mellan stiften, men för den som är i pensionsåldern är det ofta möjligt att läsa en ettårig utbildning, för att först vigas till diakon, som i England är det första steget i prästtjänsten, och sedan till präst.
Jurist blev präst sent
Biskop Teresia Derlén, som har arbetat i sju år i Oxfords stift i Engelska kyrkan, tjänstgjorde en period med en präst som gått den kortare utbildningen. Prästen Nigel hade varit jurist under sitt yrkesliv, samtidigt som han var en aktiv lekman i sin församling. När han gick i pension ville han engagera sig mer i kyrkan, och efter studier och praktik blev han präst.
– Det gjorde det möjligt för honom att visa sin kärlek till Gud, till kyrkan och till kyrkans folk. Han tog med sig erfarenheter från sitt yrkesliv som blev mycket värdefulla i hans roll som präst.
Mött äldre med en kallelse
Teresia Derlén har bara varit biskop i Härnösands stift i några månader, men tycker att hon redan mött flera personer som likt Nigel skulle passa som präster.
– De har åtminstone 15 år av sina liv som de skulle kunna ge in i kyrkan, men de är för gamla för det utbildningssystem som vi har. Det gör ont för dem att inte kunna möta sin kallelse, och det gör ont för oss som skulle behöva den resursen i våra församlingar, säger hon.
I vissa delar av Härnösands stift är prästbristen mycket märkbar, och de präster som finns kan behöva resa långa sträckor och besöka många församlingar. Att få in präster, med erfarenhet från andra livsområden, skulle göra stor nytta.
– Jag skulle gärna se sådana utbildningsalternativ i Svenska kyrkan. Huvudpoängen är att vi då kan möta den kallelse som människor kan ha oavsett ålder.
Vill behålla nuvarande utbildningen
Teresia Derlén tycker inte att den nuvarande svenska prästutbildningen ska förkortas. Hon anser att utbildningens gedigna innehåll, inklusive studier i grekiska och hebreiska, är en styrka för Svenska kyrkan.
– Men om du går in i en prästtjänst senare i livet så kanske du kan fokusera på andra saker än att lära dig språken, säger hon.
