Den heliga Anden – nu är första biografin här

Världen är inte stum. Ur den höjer sig ett brus som vädjar, utmanar, skrämmer och lugnar oss. Bruset kan anta många former, men enligt kristendomen är detta brus spåret av den heliga Andens närvaro. Så inleder den tyske teologen Jörg Lauster sin Der heilige Geist: Eine Biographie (Den heliga Anden: en biografi), en bok som gör anspråk på att vara den första biografin som skrivits om Anden. Här vill han följa de spår som detta brus satt i erfarenheter, observationer och resonemang genom historien och därigenom diskutera vad det innebär att erfara världen på ett religiöst sätt.

Vad kan Lauster mena med detta brus? Tänk på alla de ord i språkliga uttryck som har med ande att göra. Tänk också på vad det skulle innebära att sakna det som de betecknar: ett fotbollslag utan geist, en författare utan esprit och ett oinspirerat politiskt tal. Vad är det de alla saknar om inte ande?

På samma sätt vore världen utan brus platt, enformig, trist, stum, osammanhängande, allt annat än levande. Men om världen inte åtminstone emellanåt erfars som levande av oss, skulle vi inte lägga märke till att något saknas när den framstår som stum. Anden (med stort A) är enligt Lauster det teologiska svaret på frågan varifrån dessa erfarenheter av en värld uppfylld av brus kommer. Svaret på frågan varför världen ter sig levande för oss, och inte bara stum, är Ande.

Lauster är en reformatorisk teolog verksam i München som kom att få ett mer publikt erkännande genom sin brett upplagda Die Verzauberung der Welt: Eine Kulturgeschichte des Christentums (ungefär: Förtrollningen av världen: Kristendomens kulturhistoria) från 2014 med flera senare upplagor. Inom parentes säger det något om det intellektuella klimatet i Tyskland att det är möjligt att få ett genombrott med en monumental kristendomens kulturhistoria på drygt 700 sidor.

I denna tidigare bok försöker Lauster uppvisa den mångfacetterade kristendom varifrån vi i vår kultur kommer och varför det överskott eller djup som världen rymmer ständigt gör sig påmint. ”Världens förtrollning” som titeln lyder är en anspelning på den tes som tillskrivits sociologen Max Weber, nämligen att världen av den moderna människan erfars som en värld utan djup, överskott eller – som det heter i biografin om Anden – brus.

I konst, arkitektur, musik, litteratur, naturupplevelser, relationer, förhoppningar, längtan, politisk kamp bearbetas denna erfarenhet av överskott ständigt i förfluten tid såväl som nu. Någon entydig avförtrollning kan knappast skönjas, snarare är det så att uttrycken varierar över ort och tid.

Som Lauster noterar, och här har han säkerligen rätt, är Anden en vogue inom teologin, ett faktum som han hälsar med tillfredsställelse. Pneumatologin – läran om Anden – är en kungsdisciplin inom teologin, inte minst av skälet att det är som ande Gud är närvarande i världen enligt den kristna tron.

Ande kan därför inte vara ett förbehåll för en viss konfession, en viss erfarenhet eller ett visst ämbete utan är något som hör alla kristna till – eller snarare alla människor. Till skillnad från många andra samtida försök är det emellertid inte en systematisk utan en biografisk behandling av Anden som Lauster försöker sig på.

Anden har genom historien givit sig till känna på många olika sätt, och genom att beskriva dessa hoppas Lauster kunna vidga gehöret för Anden också i vår tid. Likt den tidigare boken rör det sig om kulturhistoria, och eftersom Anden förkroppsligas genom historien, kommer historiska uttryck också att kunna säga något om hur Anden blir
närvarande för oss.

Även om Anden som bekant blåser som den vill, finns det ändå några linjer i historien som går att känna igen. Enligt Lauster ger sig Anden till känna i historien i konstnärlig inspiration och genom social strävan efter frihet, men också i det olyckliga medvetandet om avståndet mellan hur världen faktiskt är och hur den borde vara.

Inte minst är det ett viktigt påpekande av Lauster att Anden inte bara är förbehållen ett inre känsloliv utan också konkret och materiellt påverkar historien genom vad av Anden inspirerade människor gör och säger. Anden inspirerar så att säga inte bara Michelangelo utan också Martin Luther King, inte bara församlingens tungotal utan också ömsesidig tillit med sin närvaro.

Även om Anden kan inspirera till kritik och uppbrott är den inte individualistisk eller skyr institutioner. Anden tar form i gemenskap. Anden är inte motsatt materien utan tar kropp i människor, historiska skeenden och även i kosmos, och här verkar den fred och försoning. Ungefär så lyder bokens huvudbudskap.

Det betyder att Lauster vänder sig emot en populär förståelse där andlighet framstår som något som är oberoende av eller till och med motsatt materia. I en tid som vår, med klimatkris och politisk oro, är det angeläget att förstå hur Anden inte alls leder bort från världen utan snarare djupare in i världen.

Lausters betoning ligger därför nästan alltid på både-och snarare än antingen/eller, och detta är sannolikt till dels ett uttryck för hans egen liberala form av protestantism, men han visar också hur han i många fall har historien med sig.

I sin strävan att finna Andens verkan i många uttryck rör han sig även tvärs över konfessionella gränser och betonar därför också vilka insikter till exempel pingströrelsen kan bidra med till hans egen tradition. Jag tycker ekumeniken är lovvärd, men samtidigt är det naturligtvis möjligt att fråga sig på vems villkor den sker.

Att tala om en biografi över den heliga Anden kan ha sina poänger, men Lausters benämning ”historisk kulturpneumatologi” är kanske bättre eftersom han framför allt visar vilken genomgripande betydelse både erfarenheten av och tanken på
Anden har haft genom tiderna.

Att göra kulturhistorien lika ”andlös” som ett oinspirerat tal vore att inte förstå hur levande historien är. Och kulturhistoria skriver Lauster på ett fängslande sätt och här är också bokens stora styrka. I enskilda detaljer av hans tolkning av exempelvis renässans och romantik (särskilt betydelsefulla perioder för den djupare förståelsen av Anden) har jag invändningar, men även dessa förutsätter på sätt och vis den breda förståelsen av Andens verkan som boken skildrar.

Den stora behållningen blir därmed hur gehöret för världens brus kan vidgas och övas just genom att bli mer allmänbildad på Andens område. Och här är Lauster, i bokstavlig mening, en inspirerad guide.