Den religiösa mångfalden saknas i brev till Nathan

I en värld som plågas av krig, upprustning och konflikt på så många plan, kommer Brev till Nathan som en fantastisk gåva. Det är det ekumeniska året 2025 som i Sverige fått temat ”Tid för Guds fred ” och vi, kristenheten i Sverige, söker efter redskap att navigera i den tid som är.

Låt mig få lyfta fram perspektiv med möjligheter till livsviktigt lärande ur denna lilla bok med brev till Nathan Söderblom, som i boken kallas ”ekumenikens kyrkofader” (Pierre Eriksson). Hundra år efter Stockholmsmötet 1925 har Anna Hjälm, direktor för Svenska teologiska institutet i Jerusalem, förtjänstfullt samlat en mångfaldig skara från det vidare fältet i Sverige. 

Dock saknas den ­religiösa mångfalden. Det hade varit ­berikande att få lyssna till muslimska, judiska, buddhistiska perspektiv till exempel, och inte hade det varit främmande för Nathan Söderblom. Nu blir det mestadels perspektiv med kyrkan och samhället som horisont. 

Men låt mig få lyfta några stråk som tycks mig särskilt befriande ur denna rika skrift.

Jag noterar att Kristna fredsrörelsens generalsekreterare Lotta Sjöström Becker är den enda som inleder sitt brev med ett frimodigt ”Hej, Nathan!”. Det känns som om de två känner varandra väl och står i ett gemensamt ansvarstagande och i en gemensam förtvivlan. 

Lotta Sjöström Becker skriver: ”Jag är förtvivlad över att det i dag inte finns ett ­levande samtal om fred och rättvisa där alla får plats.” Inte heller var Nathan rädd för att skapa dålig stämning eller utmana status quo, enligt generalsekreterare Lotta. Nog finns det en längtan efter mera mod från kyrkornas sida, som jag kan känna igen. Men var ska det modet komma ifrån?

Två bidrag framstår som öppnare av nya perspektiv i det begynnande samtalet. Kan de möjligen bidra till mera mod i kristenheten i Sverige? Jag tänker på bidragen från kardinalen Anders Arborelius och på brevet till Nathan från ordföranden i Amnesty Sápmi, Eva Forsgren. De har båda en större värld än enbart denna världen som sin självklara horisont. 

Ordförande Eva kan lika självklart som kardinal Anders samtala med de generationer som har gått före oss. I den cirkulära samiska världsbilden finns de tidigare generationerna med som självklara samtalspartners i vardagen. 

För kardinal Anders är Nathan en självklar förbedjare för vår generation som nu har fredsansvaret på jorden och särskilt ansvar för hur det ekumeniska året högtidlighålls i Sverige, 1 700 år efter Nicea. Med sin öppna himmel kommer kardinal Anders fram till ett unikt bidrag som Nathan Söderblom kan ge oss som hungrar efter rättvisan och freden i dag: broder Nathan ber för oss och vår jord! Med bland andra en Söderblom, en Bonhoeffer och en Tutu i ryggen vågar vi kanske bli lite, lite modigare?

Sammantaget ger Brev till Nathan en tydlig bild av fyra linjer som måste finnas med i ett fredsengagemang i dag som är Nathan Söderblom jämbördigt:

• Solidariteten med de mest utsatta måste finnas med.
• Allt tal om enhet måste inkludera rättvisa, fred och skapelsens integritet.
• Ekumenik i vår tid stavas vidare ekumenik som inkluderar sekulära och alla religiösa traditioner.
• Vår tids största konflikter och förtryck, på jorden och med jorden, måste konkret finnas med i vårt vardagliga freds­arbete.

Det berättas att Nathan Söderblom hade fyra skrivbord som han alternerade mellan för sina olika uppgifter (detta före datorernas tid). Kanske kan dessa fyra linjer vara våra arbetsbord som vi håller upp som en daglig biktspegel som kristenhet i Sverige år 2025.

Anna Karin Hammar