Söndag den 9 juni vigdes Kristina Hennel Lee, 63, och Johan Törnblom, 23, till präster tillsammans i Göteborg. Många år skiljer dem åt, men båda två har upplevt ett inre kall som lett dem dit de är i dag.
De uppskattar varandra. Johan Törnblom berättar att Kristina Hennel Lee har berikat tillvaron mycket under studieåren.
"Vi delar ett allvar"
– Hon är en väldigt genomtänkt person och yttrar sig aldrig utan eftertanke. Hon är samtidigt väldigt folklig och varm. Noggrannhet med stort hjärta – så skulle jag beskriva henne, säger Johan Törnblom.
Kristina Hennel Lee beskriver Johan Törnblom som en väldigt positiv person som samtidigt besitter ett visst allvar i sin tro.
– Han är riktigt kunnig och inspirerar dem runt omkring sig. Vi delar ett allvar och det har slagit mig hur fantastisk mångfalden är i Svenska kyrkan och skapelsen. Gud kallar brett, säger Kristina Hennel Lee.
Att bli kallad tidigt i livet
Johan Törnbloms kallelse är en process som pågått länge, men han höll den länge hemlig. Den kom väldigt tidigt i livet – vid 17 års ålder ringde han till Svenska kyrkan och sa att han ville bli präst. Där bad de honom vänta, i alla fall tills han tagit studenten.
– Det kanske inte är så vanligt att bli präst så ung, men det känns naturligt för mig. När man får ett kall så är det inte längre den egna viljan som styr, säger Johan Törnblom.
Fördelarna med att vara ung präst
Johan Törnblom är inte bara en av de yngsta prästerna i Svenska kyrkan. Kanske är han även yngst i Europa. Det var Johan Törnbloms kompis som gick igenom data för kyrkor i Europa och kom fram till detta.
Först trodde han att hans ålder var ett hinder, men nu ser han fördelarna. Unga vågar ställa fler frågor till andra unga och prova sig fram på ett annat sätt, tycker han. Åldern kan på så vis vara något som gör honom till bra präst.
– Församlingsbyggandet kommer nog vara min hjärtefråga som präst. Att visa människor att de har en plats -– att bygga med både unga och äldre, säger Johan Törnblom.
Att bli kallad sent i livet
Till skillnad från Johan fick Kristina Hennel Lee kallelsen sent. Men hon har alltid haft en gudstro.
– Den var länge obearbetad och enkel, ett barns tro. Men det var en stark tro, säger Kristina Hennel Lee.
Med tiden kände hon en inre kallelse som drog henne till tjänst i Svenska kyrkan. Hon kände sig aldrig orolig, men behövde vrida och vända på frågan för att vara säker på att hennes övertygelse var Guds vilja.
Under utbildningen har hon haft nytta av sin ålder, tycker hon. Hennes långa livserfarenhet har varit ett användbart analysverktyg. Hon har trivts med klasskamraterna och utbildningen.
– Jag har alltid varit lite udda med tanke på min ålder, men det har omfamnats utan några Krusiduller.
Tid oroar henne inte
Trots att hon börjar sent i yrket så bekymrar hon sig inte för hur lång tid hon får i tjänsten. Hon tänker arbeta så länge hon orkar.
– Ingen vet hur lång tid vi har kvar. Jag går i tillit och går den vägen jag blev pekad på.
Kristina Hennel Lees hjärtefrågor är konfirmandarbete och hållbarhet.
– Och att peka på hoppet i evangelium.
