Erik Wångmar, docent vid Linnéuniversitetet, har tidigare studerat psykisk sjukdom bland brottslingar. Han kunde konstatera att präster som dömts för brott i flera fall bedömdes som psykiskt sjuka.
Han ville titta närmare på präster och brott och gjorde därför en återblick till åren 1950 och 1970. Dels för att studera vilka brott präster begått och dels för undersöka om det ledde till ett ärenden i domkapitlet.
Fem stift - Linköpings, Växjö, Lunds, Göteborgs och Skara - valdes ut för studier. Resultatet redovisas i boken Föredöme för var man? Studier av brottslighet hos Svenska kyrkans präster 1950 – 1970.
Bedöms som psykiskt sjuka
Totalt fanns 44 fällande domar mot präster i de fem stiften. Antalet personer som dömdes för brott var 41 eftersom tre präster fälldes två gånger. Av domarna gällde åtta förskingrings- eller bedrägeribrott.
– Det jag har lyft fram är att domkapitlet har varit lite väl förlåtande i förhållande till förskingring. Men i de fall en präst hade begått ett sådant brott var det ganska vanligt att civila domstolen utredde och bedömde honom som psykisk sjuk. Man förväntade sig inte att präster skulle begå sådana brott, säger Erik Wångmar.
Om en präst hade dömts i domstol för förskingring och sedan fått en disciplinär åtgärd via domkapitlet, som fråntagande av ämbetet en period, var det inte ovanligt att prästerna fick arbeta på nytt i samma församling senare. I vissa fall kunde de även avancera till att bli kyrkoherde.
Teologisk grund
– Jag tror att det kan ha funnits ett visst förlåtande i domkapitlet och det kan ha en teologisk grund, säger Erik Wångmar.
Det var endast två personer i undersökningen som blev av med sitt prästämbete. Dessa två tjänstgjorde i Lunds stift.
– I båda fallen handlade det om grova förskingringar av stora belopp. Den ena prästen blev fråntagen ämbetet 1958 men återkom som präst tio år senare i Stockholm. Den andra dömdes i tingsrätten 1969. Han hade handplockade revisorer för församlingen som därmed var partiska. Han blev aldrig präst igen och dömdes till straffarbete.
Erik Wångmar är positivt överraskad över att det inte skedde fler ekonomiska brott under perioden. Detta eftersom det – särskilt på landsbygden – var ganska vanligt att kyrkoherden själv var ansvarig för församlingens ekonomi. Vanligast var att präster dömdes för trafikbrott och i domkapitlet var det vanligare med ärenden om olika tjänstefel.
– Prästerna ska ha en eloge för att de inte har begått något grovt våldsbrott, säger Erik Wångmar.
Ekonomiska brott
Per Hansson är senior professor vid Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier vid Uppsala universitet. Han har bland annat studerat ärenden och beslut av domkapitel mellan åren 2001 till 2019.
Kopplat till nutid säger han att det, om än ytterst sällan, fortfarande förekommer att präster begår ekonomiska brott.
– Det som förekommit är missbruk av kontokort men det är inte alltid att det leder till polisanmälan. Däremot har personens förtroende förbrukats.
Han säger att det i ledamöterna i domkapitlet i viss mån ska ge förlåtelse och upprättelse för präster när de överväger ärenden.
– Jag har inte sett mycket av det. Man måste fråga sig om varför det blir påföljder i domkapitlet, om det är ett straff eller prevention.
