Diakon på förvaret ser människor brytas ner

Förvaret i Mölndal är Sveriges modernaste och det näst största. När enhetschefen Mattias Grehn öppnar grindarna är det till en anläggning som närmast liknar en anstalt, med höga stängsel och rigorösa säkerhetsarrangemang. Men de som är inlåsta här behöver inte ha begått något grovt brott. Till förvaret kommer människor som Migrationsverket eller polisen misstänker inte kommer att lämna Sverige frivilligt.

De förstår inte varför de är på förvaret

Hit kommer också personal från Fässbergs församling på regelbundna besök. De uttrycker nu stor oro för framtiden. Det gäller bland annat att människor kan tvingas sitta inlåsta under längre tid, idag är maxgränsen 12 månader men den ska höjas till 18.

- Många säger att de inte är kriminella, och de kan inte förstå att de måste sitta inlåsta så länge. Att låsa in dem under så lång tid är omänskligt, säger diakonen Carita Ibarra Kristensen.

Hon menar att flyktingpolitiken blivit allt hårdare, och att detta inte enbart beror på den svenska regeringen, utan att det är en bred politisk trend i Sverige och i Europa.

- Det kan finnas anledningar till att några måste finnas i förvar, men politiken skulle behöva vara lite mänskligare. Nu avhumaniserar man människor, säger hon.

Människor bryts ner

Hon tycker till exempel att det är onödigt att låsa in personer som kommer från de länder som inte svenska myndigheter kan utvisa till. Carita Ibarra Kristensen tycker också att utvisningsprocessen borde kunna kortas.

- Det är tiden på förvaret som bryter ner människor, säger hon.

För snart ett år sedan uppmärksammades förvaret i Mölndal i media, detta efter att Justitieombudsmannen (JO) kritiserat personalens bemötande av de förvarstagna. Carita Ibarra Kristensen delar dock inte bilden som framkom i media utan tycker att personalen anstränger sig för att bemöta de förvarstagna på ett bra sätt.

Mattias Grehn säger att de har tagit kritiken från JO på allvar och vidtagit åtgärder.

- Vi har samma bild som Carita att personalen bemöter de förvarstagna på ett bra sätt, säger han.

De har ändå en samsyn

Även om Carita Ibarra Kristensen och Mattias Grehn har olika uppdrag så är det svårt att finna skarpa motsättningar mellan dem. Mattias Grehn är tacksam för att Svenska kyrkan, tillsammans med andra organisationer, besöker förvaret.

- Det betyder mycket för oss i personalen, men framför allt är det viktigt för dem som sitter frihetsberövade. Det blir ett avbrott för dem i vardagen, och vi upplever att stämningen blir bättre efteråt.

Han delar dock inte Carita Ibarra Kristensens bild av att de förvarstagna skulle må sämre och sämre.

- Generellt är det ju så att ingen mår bra av att vara frihetsberövad. Men när jag kom hit så var det stora problem med suicid- och självskadeförsök. Det har vi arbetat medvetet med och är nu närmast nere på noll, säger han.