Efter lång väntan på prästvigning – nu kämpar hon för kvinnors rätt

Faith Lugazia var en av de första kvinnorna som prästvigdes i Evangelisk-lutherska kyrkan i Tanzania (ELCT). ELCT beslutade om vigning av kvinnliga präster 1990, men Faith Lugazias stift, Bukoba, är konservativt och det dröjde till år 2006 innan hon prästvigdes.

– Det var avhumaniserande att vara kvar i nästan 20 år utan att vigas och utan att bli lyssnad på, berättar hon.

För Faith Lugazia är den största frågan att tackla i Tanzania hur man ska bemöta de många kvinnor som är fast i våldsamma äktenskap. Hon berättar att även om det finns kunskap om den hjälp man kan få hos myndigheter och kvinnorättsorganisationer så har kvinnorna inte ekonomiska medel att lämna sina äktenskap.

– Kvinnorna tänker “Vad kommer reaktionerna att bli? Min man hamnar i fängelse. Och när min man sitter inne, vem tar hand om familjen, barnen och skolgången? Ja, jag kan arbeta hårt för att försäkra mig om att jag stöttar ­familjen med mat och kläder, men inte utbildning, inte de stora grejerna”. Så då är det bäst att de håller tyst, säger Faith Lugazia.

Patriarkal kultur

Problemen finns även för kvinnor med större ekonomiska resurser och utbildning, då patriarkal kultur leder till att de anklagas för att förtrycka sina män.

– Jag har sett på många platser, speciellt i Europa, att skilsmässa bara är som en ordningsfråga, med så är det inte i Afrika. Efterverkningarna av skilsmässan, det är det som blir en utmaning.

Trots stora utmaningar ser Faith Lugazia positivt på fram­tiden. I ELCT har man sett förändringar i maktstrukturen och man jobbar aktivt med frågor kring könsdiskriminering.

– Det viktigaste Act Svenska kyrkan kan göra för att fortsätta stödja det förändringsarbete som afrikanska myndigheter och kyrkor driver, är inte att sprida kunskap, utan att utvidga forskningen kring åtgärder som behövs för att motverka brott mot mänskliga rättigheter, säger hon.

Sveriges regering har beslutat om att omfördela pengar från 2022 års biståndsbudget till internt flyktingmottagande.

– Man kan inte förneka att det kommer att ha effekter. För mig är det också en möjlighet. Vi pratar om att förflytta makt och då är det viktigt att förmedla att vi inte kan vänja oss vid att ta emot hela tiden. Vi behöver ta steget vidare och titta på vad vi kan göra även utan pengar. Det är inte lätt, men vi kan inte sluta arbeta även om vi inte får pengar.

Kritik mot beslut om biståndspengar

Faith Lugazia är en del av Svenska kyrkans internationella råds internationella referensgrupp. Den har 14 medlemmar från Asien, Afrika, Centralamerika och Sydamerika. Internationella rådet utses av kyrkostyrelsen och samordnar och utvecklar Act Svenska kyrkan. Den internationella referensgruppen kan hjälpa Act Svenska kyrkan genom att berätta om vad som bör prioriteras på de platser medlemmarna kommer från.

Referensgruppen träffades i Uppsala i maj och tittade då på hur de förslag som gruppen tid­igare har lämnat till internationella rådet har tagits emot:

– De var inkluderade i den strategiska planen. Vi är väldigt glada för det, säger Faith Lugazia.

Gruppen har också diskuterat hur man kan förflytta makt från Act Svenska kyrkan till lokala aktörer och hur man kan få mer mångfald inom Act. Referensgruppen har också gjort ett kritiskt uttalande mot beslutet att använda biståndspengar till flyktingmottagande i Sverige.

– Det kommer att innebära mindre pengar för Act Svenska kyrkan att fördela till sina partners runt om i världen, vilket kommer att drabba kvinnor och flickor hårt, skriver de i sitt uttalande.