"Det känns bra att göra något fint åt dem som är kvar"

Det började med sandsten. Stenbrottet, det enda med just denna rosa sandsten, är orsaken till att Orsa stenhuggeri hamnade just i skogen utanför byn Kallmora. 

Svenska stenhuggeri

Ganska snart började dock ägaren Torsten Lenner få andra förfrågningar – på gravstenar. I dag utgör gravstenarna huvuddelen av huggeriets verksamhet. 

Sandsten, som är porös, lämpar sig dock dåligt för just gravsten. Därför köps skivor in från andra. Alltid när det är möjligt väljer Orsa stenhuggeri att köpa från svenska stenhuggerier.  

– Vi vet att graniten från Sverige kommer från ett huggeri med bra arbetsförhållanden, som följer reglerna, betalar skatt till staten och därmed gynnar samhället. Och det gynnar landsbygd, där huggerierna ofta ligger, säger Caroline Lenner. 

Tog över efter pappa 

Caroline Lenner har sprungit runt bland de röda industribyggnaderna sedan hon var “tre pannkakor hög”. För drygt tre år sedan tog hon över stenhuggeriet efter pappa Torsten. 

– För mig är det viktigt, som ägare för mitt stenhuggeri, att vi kan stå för produkterna ända till sista ledet.

I många år nu har Kina varit en av de mest populära inköpsländerna, då sten därifrån ofta kommer med ett lågt pris. Men Kina har Orsa stenhuggeri helt valt bort. Den kinesiska sten­industrin har varit hårt kritiserad för brister i arbetsmiljön. 

Återbrukad sten

– Jag tror att många som väljer Kinastenar gör det av okunskap. Men av det som hör begravningen till är ju stenen det som kommer att hålla för evigt. Då tycker jag man ska satsa på bra arbetsförhållanden, med sten som passar i det här klimatet, säger Caroline Lenner. 

Allra helst uppmanar hon dock folk att välja en återbrukad gravsten. 

– Det är jättebra att vi använder ett material som redan finns. För den sten som är ny är egentligen lika gammal som den återbrukade stenen. 

Utanför stenhuggeriet står en samling återlämnade gravstenar som kunderna kan välja bland. Vanligast är dock att välja sten direkt hos kyrkogårdsförvaltningen. Och fler har det blivit sedan Caroline Lenner i vintras bjöd in de kringliggande kyrkogårdsförvaltningarna och berättade om möjligheterna. 

– Nu hämtar vi stenar som kunder valt ut på kyrkogårdarna nästan varje gång vi är ute och kör med lastbilen. 

Mötet med en människa i sorg

Stenhuggeriets lokaler är fullt av maskiner – borrar, lyftanordningar, poleringsmaskiner och gigantiska sågar. Men det första steget när en gravsten ska bli till sker inte i oljudet och dammet, utan i mötet med en människa i sorg. 

– Det känns bra att göra något fint åt dem som är kvar, säger Stina Ahlenius som är den som oftast sköter kontakten med kunderna. 

Utifrån deras önskemål designar Stina Ahlenius gravstenarna. 

– Många vill ha något personligt, som farfars stuga eller en specifik bil. Då får man försöka rita det på ett sätt som funkar på en gravsten. 

En förfrågan Stina Ahlenius fått mer av det senaste året är att skriva datum i formatet 240912, i stället för 12/9 2024. Det blir allt ovanligare att kvinnor får titeln ”makan” eller ”hustrun”, i stället skrivs hela namnet ut. Och ­yrkestitlar är det få som väljer. Oftare väljs symboler som en snickarlåda åt en snickare. 

Finns det något önskemål ni ­säger nej till?

– Det ska ju vara något väldigt ­extremt i så fall, typ hakkors. Är det något jag känner mig ­osäker på ringer jag till kyrkogården och frågar hur de ställer sig. Och vi skickar alltid en gravvårds­ansökan till kyrkogårdsförvaltningen, så i slutändan är det de som avgör, säger Stina Ahlenius. 

När kunden godkänt skissen sågas stenen till och poleras. Sedan tar Stina Ahlenius vid igen, den här gången i verkstaden i stället för framför datorn. Designen dras ut på en gummiduk som limmas på gravstenen, därefter blästras den. 

Slutligen snyggas texten till eller fylls i med färg. Trots maskinerna är det mycket som kräver handpåläggning. Och teknikerna har de lärt sig själva. Det finns få utbildningar för stenhuggare, och medarbetarna i Orsa kommer alla från olika bakgrunder, från fotograf till bilmekaniker. 

Restaurering och kompletteringar

Förutom att designa gravstenar från grunden, är en annan viktig del av verksamheten att göra textkompletteringar på befintliga gravstenar. Stenhuggeriet är också ute på kyrkogårdarna och gör säkringar. 

Ibland får de förfrågningar om restaureringar av kulturgravar. Just nu finns utanför och i verkstaden delarna till en gravram utspridda. Projektet har varit långdraget, men i nästa vecka ska gravramen monteras ut. 

– Det är inte så vanligt att få en sådan beställning från en privatperson, då folk oftast inte vill lägga såna pengar på att renovera gravplatser. Men det är roligt att vissa ändå vill att det ska se fint ut, säger Caroline Lenner. 

Gravstenarna är en tradition

Hon är väl medveten om att statistiken pekar mot att allt fler väljer askgravlund eller besläktade gravskick. Men på Orsa stenhuggeri har de inte märkt av den trenden, snarare fått mer att göra. 

– Gravstenar har varit en tradition sedan runstenarna. Kanske är det en trend nu att välja bort det. Men om folk blir lite upplysta i hur viktigt del i sorgearbete det kan vara att ha en speciell plats att gå till kanske det ändras. I någon form tror jag att gravstenar kommer att finnas kvar.