Ett inre hemma-hos-reportage från Taizé

Jag behöver läsa den här boken igen.

Att läsa för att recensera är en sak. Att läsa långsamt för att texten ska få göra vad den vill med mig är en helt annan sak.

Från och med sidan 53 inser jag att nu behöver varje sida kontempleras. 

Kanhända en sida om dagen?

Även broder Johans illustrationer (stilrena vykort av träsnitt som säljs i Taizé) och Pierre Erikssons fotografier manar till långsamt betraktande.

Ungdomar förstår intuitivt

Pierre Eriksson har till att börja med skrivit en god introduktion till pilgrimslivet i Taizé. I det första avsnittet, ”Stim och stillhet i Taizé”, låter han inte minst unga pilgrimer från olika håll i världen beskriva sina erfarenheter av att leva några dagar där i ”bön, liv i gemenskap och bibelstudier”.

I detta citat benämns de tre beståndsdelar som ett besök i Taizé kan brytas ned i, enligt broder Matthew. Han delar därefter flera iakttagelser bland annat av svenska ungdomars andlighet: ”Många av dem har inte någon speciellt religiös uppväxt och ändå förstår de intuitivt vad som händer. Är inte det ett tecken på att Guds Ande är närvarande hos dem?”

Bokens första avsnitt kan gott och väl användas inför en ungdomsgrupps första resa till Taizé.

Det andra avsnittet heter ”Livslångt sökande efter Gud” och kan även det läsas som en introduktion, men den här gången till livet som broder i kommuniteten Taizé. Det är en finstämd intervju, ett hemma-hos-reportage, och handlar mestadels om broder Johan. Här tecknas en tydlig koppling mellan en människas inre och yttre resa. De yttre omständigheternas koppling till de inre rörelserna. Det blir som allra tydligast, och ställs nästan på sin spets, i avsnittets avslutande meningar i form av ett litet tillägg.

Omvälvande förändringar i livet sker ofta oväntat och tillägget blir som en liten uppdatering om var personerna i avsnittet, ganska snart efter hemma-hos-reportaget, helt plötsligt befinner sig och varför.

Det växlar till en dialog mellan Gud och mig

Så kommer vi då till sida 53 av 176. Här börjar de resterande korta och kärnfulla reflektionerna och bönerna. Först i ett avsnitt där de är hämtade ur broder Johans dagbok. Därefter i ett avslutande avsnitt med axplock ur brev och böcker av broder Roger och broder Alois. Många av dessa två sistnämnda bröders texter blir härmed helt nyutgivna på svenska.

Dock fäster jag mig mest vid broder Johans dagbok. Min upplevelse blir att det inte längre är Pierre Erikssons hemma-hos-reportage jag tar del av, utan nästan något av ett Guds hemma-hos-reportage. Ett inre hemma-hos-reportage.

Mycket nära. 

Så nära att det obönhörligen växlar över från dialogen mellan Gud och broder Johan till dialogen mellan Gud och mig som ­läsare och min bön blir:

”I dag har jag svårt att be.

I dag kan jag inte be, i dag kan jag bara leka.

Jag har lust att slå kullerbyttor i Faderns hand.”

Peter Åström

redaktionen@kyrkanstidning.se