– Det är min mest nedladdade vetenskapliga artikel, säger han om texten som publicerades i Review of Religious Research i fjol och som hittills har laddats ner 2 300 gånger.

Utgångspunkten är den amerikanska religionssociologen Rodney Starks teori om en religiös marknad som styrs av tillgång och efterfrågan.

–Religionssociologer har påpekat att det är något konstigt med sekulariserings- och moderniseringsteorierna, nämligen att den bara gäller för Europa. I världens mest individuella och mest moderna land, USA, har sekulariseringen inte inträtt. Varför har det inte det? Runt om i världen finns inte samma relation mellan modernitet och sekularisering som det finns i Europa, säger han.

Både i Västeuropa och i USA uppger majoriteten att de är kristna, enligt Pew Reseach, och en växande andel på båda sidor av Atlanten säger att de är ateister, agnostiker eller ”inget särskilt” – en grupp som ibland kallas ”nones” på engelska.

Samtidigt är de i USA betydligt mer religiösa. Mer än hälften (53 procent) i USA tycker att religion är mycket viktigt i deras liv, medan medianen för hela Västeuropa är 11 procent. I gruppen ”nones” uppger 13 procent att de tycker att religion är viktigt i deras liv, medan medianen i Västeuropa är en procent.

Enligt den religiösa marknadsteorin ligger förklaringen i den monopolställning som de europeiska kyrkorna har haft, inte minst i Sverige.

Före 1951 var det inte tillåtet att gå ur Svenska kyrkan. I skolan hölls kristendomsundervisning fram till slutet av 1960-talet. Och det fanns en rad sociala normer som var svåra att överträda – att inte döpa sitt barn, att inte konfirmeras, att inte gifta sig i kyrkan medförde en risk för att stöta sig med radhusgrannarna.

– Enligt teorin finns, precis som i en ekonomisk marknad, en marknad som slåss om själarna, där olika firmor har olika marknadsandelar. En statskyrka är att likna vid ett monopol. Och i ett monopol finns det ingen anledning för den enda kyrkan att anpassa sig till efterfrågan eller att stimulera den.

– Forskarna bakom teorin brukar använda Sverige som exempel: lata präster med dåligt självförtroende som inte kan försvara sin tro. Det är som Pastor Jansson när han säger: ”Varför kommer ingen när jag ringer?”

Att sekulariseringen inte har fått samma genomslag i USA som i Västeuropa – och i länder som Sverige, Danmark och Tjeckien i synnerhet – ligger alltså i linje med förmågan att skapa sig ett varumärke, en profil, tack var den religiösa pluralismen.

– I USA har det alltid funnits en konkurrens, de har alltid fått tävla om själarna. Där har de utvecklat varor som är anpassade till efterfrågan, säger Magnus Hagevi.

Medan den konkurrensutsatta marknaden skapar ett varierat utbud som träffar fler, passar det religiösa monopolet bara ett segment och en typ. Dessutom skapar det pluralistiska utbudet i sig ett ökat religiöst behov bland folk, och leder till ökad stimulans för alla kyrkor.

Magnus Hagevi menar att åren kring 1970 är ett slags vattendelare i Sverige: misstron och uppbrottet mot auktoriteter gav 68-vänsterns framväxt men slog också mot den traditionella kyrkligheten med färre dop, konfirmationer och kyrkbröllop.

– Före 1970 var det ett reglerat monopol, framförallt genom flera informella religiösa normer som även icke-religiösa iakttog. Efter 1970 blev religionen ett frivilligt val. Det blev också en helt annan religiös marknad, säger han.

Medan den liberala statskyrkans ”stora tält”, som Hagevi säger om Svenska kyrkan, tappar medlemmar, går evangelikala kyrkor som Evangeliska frikyrkan och pingstförsamlingarna framåt. Det är också en utveckling som går igen på flera håll i världen.

Men även om marknaden har förändrats finns det en eftersläpning när det gäller efterfrågan. I Magnus Hagevis studie lyfter han fram en fråga om hur viktig frälsning är för människor. Just den frågan har undersökts av Som-institutet sedan 1986 och visar att den har blivit allt viktigare för de mellan 15-40 år medan den för de som är 41 år och äldre har minskat i betydelse.

– Det är inte så att yngre generationer ber eller går i kyrkan mer, men de är intresserade av ett religiösa begrepp som frälsning. De yngsta generationerna  är mer intresserade av religion än de äldre generationerna Min tolkning är att det ökade intresset gäller religion i stort i alla dess former, inte bara frälsning.

– Men det är en stor grupp människor som har andliga uppfattningar, tror på Gud och ett liv efter döden, fast man egentligen inte har så stort religiöst beteende.

– Min forskning berör en tendens som händer i extremt sekulariserade länder, att det blir en revival. Om det religiösa intresset skulle öka i länder som Polen och Irland så måste man förklara det på ett annat sätt.

Vad får då detta för konsekvenser för kyrkorna i Sverige? Magnus Hagevi menar att kyrkor som försöker att konkurrera med Svenska kyrkan om att vara ”det stora tältet” – som Equmeniakyrkan – är enligt marknadsreligionsteorin dömda att bli mindre och mindre. Men också att vara majoritetskyrka är svårare ur konkurrenssynpunkt.

– Risken är att man blir så intetsägande att det blir svårt att konkurrera med den allmänna ickereligiositeten, som ju också finns som utbud.

På en religiös marknad tycks de kyrkor gynnas som starkt betonar individens övertygelser.

– Omvändelse och församlingstillhörighet blir viktigt. Att det är något speciellt att vara kristen och att inte vara som folk är mest, att inte vara som majoriteten, säger Magnus Hagevi.

Men hur väl kan nationalekonomiska teorier förklara religiositet, som i grunden gör anspråk på något evigt och sant? Magnus Hagevi menar att marknadsteorin egentligen inte gör några antaganden om religionens sanningshalt, till skillnad från den traditionella moderniseringsteorin. Där uttrycks religion som ett uttryck för något annat: ett bejakande av makten, ett behov trygghet, eller som Karl Marx formulerade det:

”Religiöst lidande är på samma gång uttryckandet av verkligt lidande och en protest mot verkligt lidande. Religion är den förtryckta varelsens suck, hjärtat i en hjärtlös värld, och själen hos själlösa villkor. Den är folkets opium.”

– Genom att använda sig av marknadsreligionsteorin fångar man något annat, säger Magnus Hagevi.

 

 

Stark kristen identitet men svag kyrklighet i Västeuropa
 

Trots att de flesta i Europa kallar sig kristna är det en mindre andel som går i kyrkan regelbundet. Men en studie av Pew Research center om kristenheteten i Europa visar att kulturkristna sticker ut som en egen grupp.

Här är några kännetecken:

De tror på en högre makt eller andlig kraft (51 procent) – men inte på det sätt bibeln beskriver den (24 procent).

De är mer positiva än negativa till kyrkor och religiösa samfund –särskilt när det gäller att hjälpa fattiga och bidra till social sammanhållning. De är dock mindre positiva än praktiserande kristna men mer positiva än icketroende.

De är mindre nationalistiska än praktiserande kristna men uttrycker i större utsträckning en syn att deras kultur är överlägsen andra och att familjens ursprung är avgörande om man anses tillhöra ett land.

De är i likhet med icketroende för aborträtten och samkönade äktenskap i större utsträckning än praktiserande kristna. Men å

Det är den grupp som i minst utsträckning välkomnar judar (19 procent) och muslimer (30 procent) i familjen.

De uppfostrar barnen som “kristna” i nästan lika stor utsträckning (87 procent) som praktiserande kristna (97 procent).

Det är också den största gruppen i samtliga Västeuropeiska länder som ingår i undersökningen, med undantag för Italien. Gruppen icke-praktiserande kristna är också större än de som kallar sig ateister, agnostiker eller ”inget särskilt”. Undantagen är Nederländerna och Norge.

På frågan om antalet invandrare i landet bör minskas sticker Norge, Sverige Finland – och i viss mån Belgien -ut jämfört med de andra länderna i Västeuropa.

Här är de "praktiserande kristna" mer positiva till invandring jämfört med både de som inte går i kyrkan regelbundet och de icketroende.

I Sverige svarar 27 procent av de praktiserande kristna nej på frågan om minskad invandring.  I Norge är den siffran 19 procent.

Sverige avviker också från det Västeuropeiska mönstret när det gäller synen på nationell identitet.

21 procent i Sverige anser att en svensk familjebakgrund är viktigt eller tämligen viktigt för att verkligen vara svensk. Det är den lägsta siffran av alla länderna i Europa. I portugal är den siffran 80 procent.

När det gäller samkönade äktenskap och abort är Sverige mest positiva med god marginal – för alla tillfrågade svarar 94 procent att de är för.

Sverige är också det land i Europa med längst andel personer som säger sig tillhöra ett samfund. 2014 var den siffran 27 procent, vilket har legat stabilt sedan 2002 då den siffran var 25 procent.

Finland har däremot sett en dramatisk minskning av de som säger sig tillhöra ett visst samfund. 2002 svarade hela 75 procent ja på den frågan. 2014 var det 47 procent. Det innebär en minskning med 28 procentenheter.