Frida Mannerfelt, doktorand i praktisk teologi vid Enskilda högskolan i Stockholm, och Alexander Maurits, universitetslektor i kyrkohistoria vid Centrum för teologi och religionsvetenskap i Lund, har studerat material från perioden mellan 1960 och 1970.
I debatterna inför kyrkomötet 1957 och 1958 var ett återkommande argument för att inte öppna prästämbetet för kvinnor att det ändå inte skulle finnas några som ville, berättar Frida Mannerfelt. Men 60 år efter reformen är det tydligt att det var fel.
– Det är fantastiskt vad fort det har gått. 1970 var de prästvigda kvinnorna 54 stycken. 1977 var de 220. Så det har verkligen ökat snabbt, säger Frida Mannerfelt.
Har prästrollen förändrats i och med kvinnornas inträde? Svaret på den frågan beror på vad man tänker sig att en präst är, säger Frida Mannerfelt. Om man ser på prästen som en representant för Kristus, och något som bara en man vara, så har förändringen varit radikal. Men ser man prästen som ordets tjänare och sakramentsförvaltare på församlingens uppdrag, så har det inte skett någon stor principiell förändring.
– Men ingenting är teologiskt neutralt, inte heller en människokropp. Det är klart att det förändrar vårt sätt att tänka kring gudstjänst, Gud, teologi och tro när man ser en kvinna stå iklädd liturgiska kläder och leda en gudstjänst.
På individnivå har idén om prästen som någon som alltid är tillgänglig och orkar ifrågasatts. Det finns det exempel på i materialet från slutet av 60-talet och början av 70-talet, berättar Frida Mannerfelt.
– Man har fått syn på saker i prästrollen som kanske inte varit så bra heller för männen.
Det är i dag fler kvinnor än män på prästutbildningarna, vad tror ni det får för betydelse om det blir en stor övervikt av kvinnliga präster?
– Det blir vanligare med kvinnor i alla längre utbildningar, det handlar inte om att prästrollen blivit något som bara passar kvinnor, säger Frida Mannerfelt.
– De som inte gillar ämbetsreformen brukar ibland säga att kyrkan feminiseras och att det är något dåligt. Men ur ett historiskt perspektiv blir det tydligt att detta är en argumentationslinje som använts åtminstone sedan 1800-talets slut, och att den i princip aldrig haft någon bäring, säger Alexander Maurits.
Har diskussionerna på universitetet förändrats?
– Äldre kollegor säger att den vetenskapliga höjden och kraven i grundutbildningen är större i dag, vilket inte minst märks i examensarbetena. Men den bästa studentgruppen är den som har alla typer av studenter, säger Alexander Maurits.
Frida Mannerfelt, som håller kursen om Svenska kyrkan på Lunds universitet och Enskilda högskolan i Stockholm, håller med.
– De grupperna brukar kunna vara heterogena vad gäller ålder och kön, men också fromhetstraditioner. Det är väldigt intressant när de möts. På grund av att man befinner sig en akademisk miljö kan man komma ur de vanliga hjulspåren där fromhetstraditioner eller åsikter står emot varandra. Det kan bli fantastiska diskussioner.
De båda forskarna är överens om att en bredd av olika människor ofta berikar. Men poängterar att det i diskussionen om prästrollen kan vara viktigt att lyfta blicken och titta bortom manligt och kvinnligt.
– Man kan vara präst på väldigt olika sätt. Alla kvinnor är inte omvårdande och alla män är inte starka och hårda. Huvudsaken är att Gud kallar människor till präster i sin kyrka. Det kan vara män och det kan vara kvinnor. Men Gud kallar och det måste vara det centrala, säger Frida Mannerfelt.
