Begravningarna i Svenska kyrkan är på nedgång. Fortfarande sker dock nästan två tredjedelar av begravningarna i Sverige enligt Svenska kyrkans ordning, det visar den nya kyrkostatistiken från kyrkokansliet.
Och det är inte bara kyrkotillhöriga som begravs i Svenska kyrkans ordning. Av 60 596 begravningar i Svenska kyrkan 2023 var 1 387 begravningar av icke-medlemmar.
– De är ofta män som har gått ur, som sedan får en kyrklig begravning i alla fall, för då är det en äldre änka som är medlem som ordnar begravningen. Och de allra flesta av de begravningarna äger rum på landsbygden där kyrkan ses som en del av byn, oavsett om man är med eller inte, säger Jan-Olof Aggedal, stiftsadjunkt för teologisk analys på Lunds stift, som forskat om död, begravning och riter.
Tillhöriga skippar kyrklig begravning
Hur det motsatta förhållandet ser ut, det vill säga hur många kyrkotillhöriga som begravs i annan ordning än Svenska kyrkans, finns inget statistikunderlag på. Däremot finns indikatorer på att de blir fler, då andelen avlidna medlemmar som får en svenskkyrklig begravning minskar.
– Tidigare har begravningen i alla traditioner, kristna som icke-kristna, varit till både för den döde och de levande och man har tagit hänsyn till den dödes religionstillhörighet. Sedan slutet av 1990-talet, och det ökar mer och mer, har den här dubbelheten luckrats upp, säger Jan-Olof Aggedal.
Nu är det i stället allt vanligare att de som ordnar begravningarna, ofta anhöriga födda på 50-, 60- eller 70-talet, utgår från sin egen livsåskådning.
– Vi stöter på det ofta i församlingarna att när människor som har varit aktiva i kyrkan, även på nivån att man varit med i syföreningen hela sitt liv, ska begravas. Då säger barnen "vi går inte i kyrkan, så vi ska inte ha en kristen begravning för mamma".
"Döden får oss inte att stanna upp",
Den här attitydförändringen i samhället menar Jan-Olof Aggedal också speglas i att Sverige är det land som har längst tid mellan dödsfall och begravning.
– Döden får oss inte att stanna upp och göra något för den döde, döden hanteras utifrån våra livsvillkor.
Förutom den större attitydförändringen finns flera mindre orsaker till att medlemmar väljer bort en begravning i Svenska kyrkan, säger Jan-Olof Aggedal. Som att anhöriga inte vill följa kyrkans ordning, utan vill skapa något eget. Eller att de anhöriga bara kan tänka sig en specifik dag, lokal och präst.
Lång väntetid hos församlingarna
Samtidigt menar Jan-Olof Aggedal att det är ett problem att många församlingar först kan erbjuda en tid för begravningsgudstjänst efter 14 dagar.
– Vi behöver prioritera de kyrkliga handlingar som är en viktig del av vår verksamhet, för det är dem människor önskar och söker. Det vet vi från andra undersökningar, när livet förändras så vill man ha kyrkan och då ska vi finnas där, säger han.
