– Det som fick mig att agera var ett fall som jag har varit engagerad i med en kristen kvinna och hennes barn som riskerar att utvisas till norra Irak, vilket vore djupt olyckligt. Det hon har berättat för mig om hur det gick till i migrationsdomstolen gör att jag undrar hur det står till med rättssäkerheten i Sverige, säger Bengt Elias, som har skrivit till biskopsmötet och bett det uppvakta regeringen i frågan. (Se faktaruta)
Under många år var Bengt Elias präst i invandrartäta Göteborgsförorten Angered. Då kom han i kontakt med många asylsökande som vände sig till kyrkan för att konvertera. Han upplevde långt ifrån alla dessa personer som uppriktiga. När han förklarade vad det innebär att bli kristen och vilka faror det innebär för den som blir utvisad till vissa länder ångrade sig också många direkt.
– Den här kvinnan valde ändå att gå vidare. Hon döptes 2018 och har deltagit i kyrkans verksamhet och fortsatt med undervisningen sedan dess. Jag upplever hennes konversion som både äkta och genuin. Men redan från början ifrågasattes hon av Migrationsverkets handläggare, säger han.
De senaste åren har både präster och diakoner i Svenska kyrkan och pastorer i frikyrkorna protesterat mot att deras intyg inte tas på allvar när migrationsdomstolen ska avgöra om en asylsökande som säger sig vara kristna verkligen är kristna. Liknande erfarenheter har man i Umeå stadsförsamling. Församlingsherden Anders Sandberg och hans medarbetare skrev i våras en debattartikel i Kyrkans Tidning på temat.
– En präst och en diakon har genom åren följt flera av våra församlingsmedlemmar i deras process med Migrationsverket. De har känt frustration över den okunskap om kristen tro de möter hos handläggarna där. Min bild är att handläggarna inte har tillräckligt mycket förståelse för den kristna trons språk och uttryck för att kunna göra en riktig bedömning om någons religiositet, säger Anders Sandberg.
Som exempel tar han en ung afghansk man som vid återkomsten till hemlandet förväntades gifta sig med en muslimsk kvinna och leva ett muslimskt liv. Handläggaren på Migrationsverket ska då ha sagt åt mannen att han kanske kunde vara lite kristen vid sidan om.
– Det visar att man tror att religionstillhörighet är en privatsak i de här länderna, på samma sätt som det är i Sverige. Men så fungerar det inte. Du kan inte vara ”lite kristen vid sidan om” i Afghanistan.
Anders Sandberg anser att intyg från präster, diakoner och pastorer borde väga tyngre i migrationsmålen. Det är de som har kunskapen att kunna avgöra om någon har en genuin tro eller inte, anser han.
Samma sak är Bengt Elias i Göteborg inne på.
– Det är ju ett förakt mot vår professionalitet och integritet att inte lita på våra intyg. I fallet med den irakiska kvinnan hade jag gärna närvarat i domstolen och vittnat under ed.
Vid Migrationsverket hänvisar man som tidigare till att intyg från experter som präster, diakoner och pastorer bedöms som stödbevisning i ett ärende, men att ett sådan intyg i sig inte anses vara tillräcklig bevisning. Däremot är det fullt möjligt för den asylsökandes advokat att kalla till exempel en präst att vittna inför migrationsdomstolen på det sätt Bengt Elias efterfrågar.
– Vi som myndighet har självklart ett stort ansvar för att de här ärendena sker med den omsorg och grundlighet som krävs. Men är det så att lagstiftaren tycker att vi och domstolarna navigerar fel är det ytterst en fråga för lagstiftaren att ändra eller förtydliga lagen, säger Michelle Bornestad, presskommunikatör vid Migrationsverket.
Per Johansson
redaktionen@kyrkanstidning.se
