Redan 2018 beslutade kyrkomötet om målet att till 2030 utveckla effektiv styrning och administration för att göra det möjligt för församlingarna att fullfölja sitt grundläggande uppdrag. Det resulterade sedan i beslutet om det gemensamma centret för löne- och ekonomihantering som nu har öppnat i Uddevalla, en gemensam digital infrastruktur och en gemensam IT-plattform.
Det var när det stod klart hur finansieringen skulle lösas som kritiken kom. Åsa Ingårda (C), ersättare i kyrkostyrelsen, kritiserade under 2020 kyrkostyrelsens förslag. Det innebar då att alla församlingar, genom en höjning av den gemensamma avgiften till nationella nivån, skulle vara med och betala för tjänsterna från 2024. Hon argumenterade att den gemensamma finansieringen innebar ett obligatorium.
– Beslutet med obligatorium kräver ett beslut som tar bort församlingarnas självbestämmande. Vi blir inte längre en kyrka där församlingarna utgör grunden. Det vore förödande, sa hon då till Kyrkans Tidning.
Kyrkomötet 2020 beslutade om att en kartläggning av församlingarnas behov skulle göras innan beslut fattades om utformningen av denna samverkan. Kartläggningen visade på en skepsis inför en gemensam finansiering av lönecentret. Bara 13 procent av församlingarna som inte redan var anslutna ville ansluta sig. Oron handlade om en utarmad lokal kompetens och ett minskat självbestämmande.
Det förslag som kyrkostyrelsen nu lägger fram till kyrkomötet innebär att löneservicen ska finansieras gemensamt först 2030, eller vid 80 procents anslutning. För ekonomiservicen föreslås att en särskild plan tas fram till kyrkomötet 2022. Den ska innehålla en konsekvensbeskrivning för kostnader vid full anslutning senaste 2030 eller 80 procents anslutning. Fyra av kyrkostyrelsens 14 ledamöter reserverade sig mot beslutet, fem röstade nej.
– Det skulle skapa motsättningar mellan lokal nivå och nationell nivå om vi i detta skede beslutar att det blir en obligatorisk finansiering oavsett anslutningsgrad, sa Nils Gårder (Posk) till Kyrkans Tidning efter omröstningen. Han ville stryka formuleringen om gemensam finansiering senast 2030.
Det är löne- och ekonomitjänsterna som skapat den stora diskussionen. Samverkan kring IT finns det ett större stöd för. I Kyrkans Tidnings valenkät svarar sex nomineringsgrupper: S, KR, Öka, Posk, SD och C – att de stödjer en obligatorisk lösning för gemensamt IT-system. Bara två grupper: S och Öka, vill se obligatorisk samverkan kring lönehanteringen och Öka är ensamma om att stötta obligatorisk samverkan kring fakturahantering. Fisk, FK, MPSK, Visk, SD och BA vill inte se några obligatoriska lösningar.
I linje med kyrkostyrelsens förslag argumenterar Socialdemokraterna att gemensam administration frigör resurser till församlingsarbetet. De betonar att de inte vill göra löneservicen obligatorisk, men anser att alla ska vara med och betala när tjänsten når 80 procents anslutningsgrad.
Även Centerpartiet anser att nationell nivå bör erbjuda effektiva tjänster för att frigöra resurser. Men i frågan om gemensam finansiering är partiet inte överens. Tidigare har 20 företrädare för Centerpartiet kritiserat förslaget medan exempelvis Daniel Tisell, andre vice ordförande i kyrkostyrelsen och gruppledare i kyrkomötet, stödjer det.
Posk säger sig vilja utnyttja det positiva med digitaliseringen och är för samordnade lösningar. Även Sverigedemokraterna, Kristdemokrater i Svenska kyrkan och Borgerligt alternativ ser vinster med samverkan, men förespråkar frivillighet i första hand. MPSK, Visk och Frimodig kyrka argumenterar för att församlingarna, som den primära enheten, själva måste få bestämma om de vill vara med eller inte.
I skrivelsen ”Verksamhet och ekonomi” från kyrkostyrelsen till kyrkomötet 2020 fanns också en formulering som har tolkats som att det finns ett intresse för att rationalisera kyrkans organisation genom att minska antalet stift. I avsnittet om större utredningar för framtiden står: ”Vidare ser kyrkostyrelsen behov av att långsiktigt överväga hur den mest ändamålsenliga stiftsindelningen ser ut.”
Att minska antalet stift tycker åtta nomineringsgrupper är en dålig idé. Tre har inte tagit ställning. Socialdemokraterna menar att frågan inte är aktuell, men ser gärna ökad samverkan mellan stiften. Kristdemokrater i Svenska kyrkan ser hellre en ökning än en minskning av antal stift. Frimodig kyrka anser att kyrkan i stället för att ändra stiftsindelningen borde se över antalet medarbetare på stiftskanslierna.
