Fullt av folk i kyrkan när Älmhult firar mässa

Ett 50-tal barn i röda t-shirts står framför altaret, under de höga vita valven i Älmhults kyrka. När det är deras tur att sjunga tar de ifrån tårna, så att sången och musiken fyller kyrkan. Sen sätter de sig ner på gradängerna och följer med i gudstjänsten.

Under predikan är det någon av de minsta som springer till sin pappa i kyrkbänken, men de övriga stannar kvar. De ser inte uttråkade ut, kanske för att gudstjänsten håller ett högre tempo än vad jag varit med om tidigare i Svenska kyrkan. Det känns inte stressat eller pressat, men här finns energi som ett kraftverk och puls som en popkonsert. Predikan är kort, men kärnfull.

Budskapet är rakt, att Jesus är världens ljus och att han välkomnar alla till sig. Prästen Per-Rune Svenson involverar också barnen i kören, han ställer frågor och får svar.

Springer glada till sina föräldrar

När det är psalmsång så dånar det i kyrkan, även om långtifrån alla som är där är vana sångare. Men barnkören klämmer i allt de kan, och då känner de vuxna sig manade att hänga på.

Om man söker det meditativa och stillsamma i en gudstjänst så är inte Älmhults kyrka rätt val, men väl om vill ha gemenskap och värme. De anställda är självklart på plats, även de som inte är i tjänst, och det är mycket hejande och hur mår du. Den som är ny i kyrkan kan räkna med att bli sedd. Överhuvudtaget pratar människor med varandra, det är inte bara de anställda som tar initiativ.

I slutet får barnen ljus att tända, och de springer glada till sina föräldrar. Ett mindre kaos utbryter när människor lämnar den nästan fullsatta kyrkan för att gå till församlingshemmet där det bjuds på korv och saft.

Efter gudstjänsten samlas också de ungdomar som varit i kyrkan. I en soffa sitter Hugo Tapola, 20 år. Som konfirmand tyckte han det var tråkigt att behöva gå på gudstjänsten, men med tiden förändrades det.

– Det var först och främst musiken som drog i början, att vara med i kören och att få spela, säger han.

Arbetar medvetet med att inkludera barn och unga

I församlingen arbetar man medvetet med att ge barn och unga uppgifter i gudstjänsten. Det kan vara allt från att spela i lovsångsbandet till att läsa någon av bibeltexterna.

– Det finns alltid något att göra, man blir engagerad för man har en roll att spela, säger Rebecca Petersson, 19 år.

Men det finns också mer som drar. De jag pratar med nämner gemenskapen som en viktig faktor, att få hänga med andra unga.

– Gemenskapen är den största delen för mig, men gudstjänsten är också en plats där man får uttrycka sin tro som man inte får göra på samma sätt i vardagen, säger Trym Karlsson, 16 år.

Men tron finns också där, även om det inte är det första som de flesta nämner.

– Gudstjänsten är en plats för mig att fyllas på, och att spendera tid med Herren. Men jag får också träffa dem som delar tron med mig, säger Hanna Widell, 21 år.

Gudstjänsten ska vara planerad och rolig att delta i

Några från personalen kommer in i samlingsrummet, och det blir genast skämt och skratt.

– Personalen här betyder väldigt mycket. Man ser att de brinner för det de gör. Om man besöker en annan kyrka så kan man märka att personalen knappt vill vara där, det känns ju, säger Hugo Tapola.

En av dem som hejar är Mia Andersson, som är musiker i församlingen. Under gudstjänsten dirigerade hon kören med hela kroppen, såg och uppmuntrade barnen, och höll tempot uppe. Det märks att hon är en livsglad person som smittar andra med energi.

– Jag avskyr när det är döda punkter i gudstjänsten, säger hon.

Mia menar att gudstjänsten är andras fritid, och när människor väljer att komma till kyrkan så får inte församlingen slarva med deras tid. Gudstjänsten ska vara planerad och rolig att delta i.

– Jag har alltid haft ett högt tempo, och jobbat på att gudstjänsten inte ska vara en föreställning. Istället ska alla delta, man ska försöka få alla att sjunga, säger hon.

Körerna bidrar till gemenskapen

Kyrkomusiken är en starkt bidragande orsak till det stora församlingslivet. Nästan i varje söndagsgudstjänst deltar någon av församlingens körer eller lovsångsteam.

– Jag tror det är bra med en bredd som kyrkomusiker. Vi kan gregoriansk musik, men också lovsång och jazz, säger kyrkomusikern Boel Dougan.

Körerna bidrar förstås till gemenskapen i församlingen, men även de som inte sjunger i kör ska känna sig hemma och kunna få uppgifter.

– Har jag en uppgift så tror jag också man har längtan att komma hit. Det handlar inte om att anställda ska ha en uppgift, utan hela församlingen ska ha en uppgifter, säger diakonen Agneta Grimberg.

Kraft och glädje

Lite vid sidan sitter kyrkoherden Marcus Lejon. Inför Kyrkans Tidnings besök har han varit tydlig med att han inte vill att församlingen ska lyftas fram som någon enkel framgångssaga eller att man har en modell som alla andra kan följa. Han vet mycket väl hur det är att som präst kämpa i motvind med att försöka lyfta gudstjänsten utan att finna vägar framåt.

Men det han och andra i församlingen ändå gjort är att medvetet och uthålligt sträva efter att göra söndagen till församlingens centrum.

– Söndagens gudstjänst är en hjärtesak. Gudstjänstlivet i Älmhults kyrka ger mig så mycket kraft och glädje, samtidigt som allt som lever och växer också är skört, säger Marcus Lejon.  

Och någonting har man ändå lyckats med, det blir tydligt när man möter människorna i Älmhults kyrka. Som Rebecca Petersson säger, att det finns något i gudstjänsten som drar henne dit.

– Man kanske är trött när man kommer till kyrkan, men inte när man går hem.