Vad gör du om dagarna?
– Jag är sjukhusdiakon på 80 procent och besöker patienter och anhöriga. Det kan till exempel handla om att man ska stänga ner respiratorn hos en patient, men också att en patient känner sig ensam. Vi har beredskap 24 timmar om dygnet och kan bli uppringda på natten. Då är det ofta dödsfall. Men det kan också vara själavårdande samtal under kvällens sena timmar när någon har en ångest som inte vill släppa.
Vad jobbar du med på polisen?
– Jag är den första som har den här tjänsten i Luleå, på 20 procent. Jag blev säkerhetsklassad i maj. I mars gick jag en instruktörsutbildning tillsammans med poliser och har sedan utbildat blåljuspersonal.
– När jag skulle introducera mig på mötena hade jag med ett vanligt plåster, ett skavsårsplåster och en pillerburk. Jag sa att när saker skaver i livet kanske du kan tala med din kompis eller så behöver du antidepressiva från en psykiatriker. Jag är mellantinget, skavsårsplåstret. Jag har hängt med på några skift för att göra mig mer känd och få förståelse för polisernas jobbvardag.
Vad är roligast i ditt jobb?
– Det som känns mest betydelsefullt och givande är att få finnas där när det är som värst. När luften står stilla och man märker att man som kyrka kan göra skillnad. Det handlar ofta om avskeden på bårhuset eller intensiven. Det finns också de som inte har anhöriga utan är ensamma när de dör. Då handlar det om att hjälpa till att andas de där sista andetagen.
Vad är svårast?
– Det är att lyckas med att bara vara. Ord kan bli så fel och låta klämkäckt. Men att våga vara i tystnaden tillsammans kan vara svårt.
Vilka är dina hjärtefrågor?
– Konfirmation, jag är sedan flera år med på det rikstäckande samiska konfirmandlägret. Själavårdande samtal under konfirmandtiden önskar jag skulle bli lika naturligt som att lära sig tio Guds bud. Att vara 15–16 år och få tala med någon som ser dig bakom ibland den hårda masken är så värdefullt. Så sent som för några veckor sedan kontaktade en konfirmand mig som jag hade för 20 år sedan och ville ha kärleksråd. Jag har också haft konfirmandundervisning på sjukhuset. Det var en vuxen svårt sjuk person och vi kom in på hennes konfirmandtid då hon mer eller mindre blivit utslängd av prästen. Hon frågade om jag trodde att hon kunde få konfirmera sig nu och vi fick till en speed-konfa.
– Jag brinner också för att vi som kyrka ska vara ute på fältet. Sedan vill jag få in att vi är i Luleå när vi är på Sunderby sjukhus. Jag vill till exempel får upp en skylt för ”Stillhetens rum” även på lulesamiska ”Ráfálasj ladja”.
