Vad gör du om dagarna?
– I ett område som Bergsjön finns ojämlika förutsättningar för barn och unga. Diakonin har en roll att ge barn och unga bättre möjligheter för framtiden, så en av mina arbetsuppgifter är ett mer långsiktigt förändringsarbete för barn och unga.
– I kyrkan har vi under flera år använt oss av ledord som tillit, mening, sammanhang och tro för att kunna spegla det vi gör. En kvinnogrupp som hade språkträning broderade bokstäverna som ett lapptäcke som hänger i församlingssalen. När man funderar över något i arbetet är det bra att kunna titta på det och tänka: Bidrar vi till mer tillit? Till att tron fördjupas? Till att det finns ett sammanhang och att vi erbjuder tillhörighet?
Vad har du mer för arbetsuppgifter?
– Jag jobbar 80 procent i kyrkan som diakon och 20 procent i en föräldraledd läxhjälp som kyrkan var med och startade. Där är jag anställd med stöd av finansiering av kommunen. Som diakon jobbar jag i det akuta, att människor kommer och söker hjälp av olika slag, i långsiktigt förändringsarbete, med lokal samverkan och i gudstjänster.
Vad är viktigast i ditt jobb?
– Det som känns mest meningsfullt och roligast är alla möten med människor. Men ibland är det meningsfulla det som också kan vara svårt. Många möten tar också kraft och ibland känner man sig överväldigad av allt det man möter.
Största utmaningen?
– Att arbeta i ett område med socioekonomiska utmaningar. För diakonin är den stora utmaningen en ökad polarisering, människor som ses som ett problem mer än en resurs och att jobba med långsiktigt förändringsarbete.
– Vi som lever i Göteborg lever i en oerhört segregerad stad. Vi vet också hur samtalet i det offentliga rummet handlar väldigt mycket i dag om ”vi och dom”. Och det är ”dom” som är problemet. Det görs väldigt tydligt vem som är problem och vem som är resurs. Det underminerar tilliten, som är en viktig grundbult i samhället.
Hur kom det sig att du blev diakon?
– Efter 25 år i socialtjänsten hade jag gamla studiekompisar som frågade: Vad blev det av dina diakondrömmar? Jag svarade att dem tappade jag nog på vägen. Men det blev en tanke som stannade kvar hos mig. Jag trivdes bra i mitt arbete, men efter några år kände jag att jag hade mognat i att jag skulle ta den vägen. Jag vigdes i september 2014 och har jobbat i Bergsjöns församling sedan dess.
Vad är du mest stolt över i arbetet?
– Allt vi gör är lagarbete, både inom kyrkan och med samverkansaktörer. Det jag känner mig glad över är samarbetet med så många föräldrar i området i den föräldradrivna läxhjälpen och alla de effekter som det har genererat.
– Jag känner mig också glad över gudstjänsterna i Bergsjöns kyrka. Vi möter människor med så olika språk, bakgrund, och vi lyckas samla alla i samma gudstjänst.
Har du något tips till diakoner som ska arbeta i ett liknande område?
– Det som har varit viktigt för mig är dels ett teologiskt språk och förankring, att vara trygg i det vi gör så att vi kan vara uthålliga. Dels att se att kyrkan ensam inte räcker till i det vi möter. Och det är ingen fara, det är en tillgång att få jobba tillsammans med andra.
