Herdabrev för den som behöver hopp och utmaning

Biskop Susanne Rappmann har skrivit herdabrev. Foto: Marcus Gustafsson

"Jag berörs av att biskop Susanne vågar benämna det svåra", skriver prästen Karin Öhagen om biskop Susanne Rappmanns bok. 

Biskop ­Susannes herdabrev är välkommet. ­Efter sju år som biskop finns mycket att berätta och det gör hon på ett reflekterande och inbjudande sätt. Hennes valspråk finns med genom boken medan hon blickar bakåt, framåt, runt om i stiftet och ut i den världsvida kyrkan. 

Som en röd tråd finns också bilder, poesi och bibeltexter som fördjupar, nyanserar och utmanar. Efter en mycket givande läsning är det tre saker som jag särskilt vill lyfta.

Det första är det självrannsakande ledarskapet. Jag berörs av att biskop Susanne vågar benämna det svåra. I kapitlet om pandemin visar hon på självrannsakan i sin reflektion över kyrkan. Hon ser tillbaka och konstaterar att hon skulle ha fattat vissa beslut annorlunda om hon vetat då vad hon vet i dag. 

Vår Gud bär sår. Vår Gud bär sår. Beroende på var betoningen läggs hittas olika nyanser i hennes valspråk, och i individualismens tidevarv är det själavårdande av biskop Susanne att både betona att det är vår Gud som bär sår, och att vår Gud bär sår. I en kyrka där många bär sår av utbrändhet är det också ett modigt, sårbart och själavårdande ledarskap att lyfta sin egen erfarenhet av det.

Det andra gäller ­förankringen i ett stift, i en kyrka och i en världsvid kyrka. Genom hela herda­brevet skiner en stark kärlek till Svenska kyrkan, Göteborgs stift och den världsvida kyrkan igenom. Och där en stark kärlek finns går det att erkänna det komplexa i tillvaron. 

Läsningen av herdabrevet gör mig hoppfull för biskop Susanne beskriver ett stift, en kyrka och en världsvid kyrka där det finns tro, liv och komplexa utmaningar. Både i skildringen av läget i stiftets församlingar och i relation till den världsvida kyrkan får både hoppet och utmaningarna rymmas. Bland annat skriver hon om försiktighetsdansen. Om du inte vet vad hon menar med det, så följ med i herdabrevet och se efter.

Det tredje handlar om att ett andligt ledarskap är ett relationellt ledarskap. ”Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem” (­Matteusevangeliet 18-20) är ett bibelord som kommer till mig efter att ha läst herda­brevet. 

Ett gott andligt ledarskap är ett relationellt ledarskap och en bra bok kommer till efter samverkan med bland annat en god redaktör, i detta fall Anna Rikner. Läs Vår Gud bär sår om du liksom jag behöver ord av hopp, uppmuntran och utmaning.

Karin Öhagen

Fakta: Bok

Vår Gud bär sår

Titel: Vår Gud bär sår

Författare: Susanne Rappmann

Utgivare: Göteborgs stift

Taggar:

Recension Bok

Prenumerera på Nyhetsbrev

0 Kommentarer

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.