De hittade vägen till tron – senare i livet

– Jag har haft svårt att greppa de här texterna, erkänner en av deltagarna och möts av medhållande nickar och hummanden från flera andra runt bordet. 

Det är försommar när Kyrkans Tidning besöker Tollarp utanför Kristianstad. De texter som står på schemat för dagens möte i samtalsgruppen är Pingstens texter om den helige Anden och Babels torn. 

"Mycket har hänt på kyrkkaffet"

Det är varmt i rummet och utanför klipper en kyrkogårdsvaktmästare gräset. Efter högläsning av texterna får var och en möjlighet att dela med sig av en reflektion, sedan släpps ordet fritt. 

Samtalsgruppen har växt fram organiskt efter de behov som funnits i församlingen. Det hela började med att diakoniassistenten Janina ville döpas och konfirmeras. Sedan spreds ordet. 

– Mycket har hänt på kyrkkaffet, säger kyrkoherde Charlotta Rosman Nissen.

Gick ur Svenska kyrkan 

En av dem som också gärna ville vara med i en konfirmandgrupp för vuxna var Lars-Åke Löv. Han arbetar fackligt och är aktiv i kyrkopolitiken. Men han konfirmerades aldrig när han var ung utan gick ur Svenska kyrkan när han blev 18 år. 

– Jag har alltid varit andlig på något vis och trott att det finns något större än oss. Jag är uppväxt med kristna värderingar och har ingen svårighet med dem. Men jag har haft svårt med den kyrkliga institutionen. 

Lars-Åke Löv sökte i stället mening i andra gemenskaper. Som politiska rörelser och new-age-rörelsen. Det var i samband med att han träffade sin nuvarande fru Catharina som han omvärderade sin syn på Svenska kyrkan. 

– Vi hade ett kyrkligt bröllop och då kände jag att jag ville gå med igen. 

Sedan två år tillbaka sitter han i kyrkorådet och kyrkofullmäktige i Tollarps församling. 

– Efter första mötet konstaterade jag att det var för lite böner. Det fanns inget kaffe och inga andakter. Det har vi i dag.

Tidigare övertygad ateist

En annan av konfirmanderna var Peter Kondrup. Han är meteorolog på TV4 och var i ungdomen övertygad ateist. Han ville därför inte konfirmeras, men såg till att läsa Bibeln för att veta vad han avfärdade. 

– Jag har aldrig velat göra något bara för att någon annan gör det. Det måste komma inifrån och gärna växa fram. Det har det gjort nu. 

Vad var det som ändrades? 

– Även om jag var brådmogen som barn har jag ofta varit sen med saker. Jag var sist med att lära mig simma och sist med att lära mig höger och vänster. Nu konfirmeras jag sist också. Jag tror att det är många faktorer som påverkar.

Peter Kondrups man Yannick är katolik och har en mer självklar tro med sig. De har ett sommarställe i Tollarp men bor permanent i Stockholm. Där går de regelbundet på Katarinamässorna i Katarina kyrka. 

Tvivlade in i det sista

Peter Kondrup ville vara med på konfirmationsundervisningen men var inte övertygad om att han faktiskt skulle konfirmeras i slutändan. Han beskriver att det är oerhört viktigt för honom att förstå vad han läser och upplever. Han kan inte bara flyta med.

– Vid nyår när det började närma sig konfirmationen kände jag att jag fortfarande förstod för lite. Jag satte mig ner och läste, högt, första Moseboken och alla evangelierna. Så diskuterade jag och Yannick texterna.

När det väl var dags för konfirmationsgudstjänsten i Västra Vrams kyrka i februari var det högtidligt. Peter Kondrup sjöng och Lars-Åke Löv höll ett tal om sin väg till tro. 

– Det kändes stort. Det var fint att ha många nära med mig. Jag har varit på flera av mina syskonbarns konfirmationer och nu var några av dem med på min, säger Peter Kondrup.

Bibelstudierna det viktigaste

Konfirmandtiden innehöll förutom träffar med bibeldiskussioner också utflykter. Gruppen fick en guidad visning av forskningslaboratoriet Max IV i Lund, besökte domkyrkan, träffade Per Eriksson, rektor vid Lunds universitet, och ärkebiskop emerita Antje Jackelén. Men på frågan vad som är det viktigaste de tar med sin från sin konfirmandtid svarar båda bibelstudierna. 

– Jag har tidigare studerat Bibeln, Koranen och Bhagavadgita. Men det jag lärt mig nu är ett sätt att kunna ta ut saker ur Bibeln som jag kan han nytta av, säger Lars-Åke Löv. 

Peter Kondrup håller med:

– Samtalen vi haft har varit betydelsefulla. Jag läser väldigt bokstavligt och har ofta svårt att förstå sammanhanget. Det har varit så bra i den här gruppen att alla har förstått något ur en vinkel och så kan vi lägga ihop det.

Efter konfirmationen ville inte gruppen sluta med sina samtal. Ytterligare fyra personer har anslutit och nu träffas gruppen regelbundet för att tala om Bibeln, livet och tron.

Blivit mer tillfreds med livet

Det är en kunskapstörstande och analytisk grupp. Med en blandning av personligheter. Vissa vill, precis som Peter Kondrup, gärna diskutera minsta detalj och komma så nära en faktisk förståelse av textens innebörd som möjligt. Andra nöjer sig med egna tolkningar kopplade till situationer i livet där de står just nu. Vissa är nya i sin tro, andra har haft den med sig hela livet.

Peter Kondrup säger att hans fördjupade tro, som blev resultatet av studierna, gett honom en större trygghet och tillit. Han är mer tillfreds och oroar sig inte lika mycket för sådant han inte kan påverka.  Även Lars-Åke Löv säger att samtalen varit ”livsviktiga” och gett honom nya perspektiv. 

– Jag har inte fått någon uppenbarelse. Utan jag har gått step by step hela livet och här är jag i dag.
 

Fler konfirmeras som vuxna

De senaste åren har antalet vuxna som valt att konfirmeras i Svenska kyrkan ökat. Maria Magdalena församling har nyligen börjat med träffar för vuxenkonfirmander. De har varit från 19 år till 85. 

År 2023 konfirmerade sig 346 vuxna personer i Svenska kyrkan. Det är en viss ökning jämfört med tidigare år och den högsta siffran sedan relationsförändringen mellan staten och Svenska kyrkan 2000.

Flest vuxenkonfirmander finns i Stockholms stift. Där konfirmerades 89 vuxna år 2023. Innerstadsförsamlingen Maria Magdalena har i tre terminer haft grupper med runt tio vuxna intresserade av konfirmation.

– Det har varit väldigt givande, säger Elisabeth Jonsson, komminister i församlingen.

Inte inne med konfa förut

Den yngsta konfirmanden har varit 19 år och den äldsta 86. Vissa har varit döpta, andra inte. Orsakerna till att de velat bli konfirmander har varierat.

– Under 70- och 80-talet var det inte så inne att bli konfirmerad. En del har också haft en negativ syn på kyrkan när de var ungdomar och en del har varit uppvuxna i frikyrklighet. 

Gruppen träffas vid åtta tillfällen. Det hålls ett kort föredrag på ett tema och firas mässa. Efter det blir det samtal.

– Vi utgår helt ifrån deras tankar och plockar in bibeltexter som vi tycker belyser dem. 

"Pratar med om trosfrågor i dag"

I Maria Magdalena församling märks även ett uppsving bland tonåringar som vill konfirmeras. 

– Man pratar mer om livs- och trosfrågor i dag, säger Elisabeth Jonsson.

Lunds stift hade näst flest vuxenkonfirmander, 49 stycken, förra året. Uppsala stift hamnade på en delad tredjeplats tillsammans med Strängnäs stift. Båda hade 34 vuxenkonfirmander.  

Vuxenkonfirmation sedan 2015

Sedan 2015 erbjuder Gävle församling vuxenkonfirmation för sex till åtta personer vartannat år. Gruppen träffas två timmar varje tisdag under vårterminen. Varje träff har ett tema. 

– Det är fantastiskt roligt, säger komminister Linda Bodin Sporre.

Vissa är döpta sedan tidigare, andra inte. Det kan vara nyinflyttade svenskar men också infödda som inte döpts som barn. Några har också kommit från frikyrkosammanhang. 

– Gemensamt är en seriös längtan. Det är ett stort steg att välja att konfirmeras. De har tyckt att det varit jätteroligt att lära sig om kyrkohistoria och Bibeln. Jag tror att vuxenkonfirmationer kommer öka i och med att färre döps och färre konfirmeras i tonåren.