Biskopsvalet i Skara: "En diakon kommer att bli biskop en dag"

Eva-Mari Karlsson Kempi diakonvigdes 1992 och har lika länge funderat på diakonens roll i kyrkan. Hon har en master i diakoni med fokus på ledarskap och hoppas att en dag få se en diakon som biskop. Foto: Åke Paulsson

Eva-Mari Karlsson Kempi är en av få diakoner som nominerats som kandidat i ett biskopsval.Jag kunde inte säga nej för då hade jag motarbetat mig själv” säger hon.

Eva-Mari Karlsson Kempi är stiftsdiakon i Västerås stift. I januari var hon en av åtta som nominerades som kandidat inför biskopsvalet i Skara stift. 

– Jag tappade hakan när jag fick frågan, säger hon. 

Hon är inte den första diakonen att nomineras som kandidat i ett biskopsval, men hon är en av få. Att se Ninni Smedberg, diakonstrateg i Malmö pastorat, nomineras i ärkebiskopsvalet och i biskopsvalet i Linköpings stift beskriver Eva-Mari Karlsson Kempi som fantastiskt. 

Gick inte vidare till hearing

Hela den tid Eva-Mari Karlsson Kempi varit diakon har hon funderat på diakonens roll i kyrkan och vad det betyder att Svenska kyrkan har ett tredelat ämbete. 

– Jag insåg då att jag inte kan säga nej för då hade jag motarbetat mig själv.  

När de röstberättigade i Skara sedan gick till valurnorna fick Eva-Mari Karlsson Kempi 1,74 procent av rösterna. Inte tillräckligt för att gå vidare och bli biskopskandidat. 

Vad betyder det för dig som diakon att ha blivit nominerad? 

– Det känns stort och viktigt. Det är klart att det hade varit kul att få komma till hearing och prata om diakoni eller vad en diakon skulle kunna tillföra som biskop, men kanske kommer det att ske någon annan gång eller så är det någon annan som får ta det. Jag tänker att jag är en länk i en kedja. 

"En diakon kan tillföra något i biskopsmötets samtal"

En del av biskoparnas uppgift är att skriva biskopsbrev och uttala sig i olika sammanhang, Där tror Eva-Mari Karlsson Kempi att en diakon hade kunnat bidra. 

– Biskoparna visar ett enormt bra samhällsengagemang och diakonalt förhållningssätt, men någon som har arbetat i många år som diakon i församling tillför något. Många som är medlemmar uttalar att de är det på grund av det diakonala arbetet. Och då borde man tänka att det är bra om en diakon är med i samtalen i biskopsmötet och när det skrivs biskopsbrev.

– Nästan alla diakoner är utbildade till uppdraget att ha en fot i kyrkan och en fot i samhället och att vara länken däremellan. Det är en del av teologin som kompletterar de andra viktiga teologiska frågorna.

Kan en diakon vara bättre lämpad att vara biskop än en präst? 

– Inte bättre, men lika väl lämpad. Präster läser många år teologi och lite människokunskap medan diakoner läser många års människokunskap och lite teologi. Ser man att man kompletterar varandra kan det bli riktigt bra. Jag har erfarenhet av det på församlingsnivå och tänker att samma sak gäller på ledningsnivå. 

Eva-Maria Karlsson Kempi tror att en diakon kommer att bli biskop i Svenska kyrkan en dag. 

– Sen tar ju saker tid, så det kan hända om 3 år eller om 45. 

Fakta: Resultat i nomineringsvalet: antal röster/andel röster

  • Ulrica Fritzson: 210/40,54 procent
  • Jan Eckerdal: 103/19.8 procent
  • Esbjörn Särdquist: 55/10,6 procent
  • Karin Enerbäck: 54/10,42 procent
  • Stefan Hiller: 33/6,37 procent
  • Daniel Tisell: 33/6,37 procent

------------------

  • Robert Lorentzon: 21/4,05 procent
  • Eva-Mari Karlsson Kempi: 9/1,74 procent

Prenumerera på Nyhetsbrev

9 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

Peter Nilsson
Tänkvärda ord. En annan fråga som vore intressant att lyfta är om kyrkoherdar nödvändigtvis behöver vara präster. Med tanke på allt administrativt arbete som dominerar yrket idag borde man överväga om inte en civil tjänsteman med adekvat utbildning vore lämpligare för kyrkoherdesysslan.
Jacob
Svar till Peter: Eller så kan man sträva efter att avlasta kyrkoherden så mycket administrativa uppgifter som möjligt så att denne kan ägna sig åt det andliga ansvaret.
Peter Nilsson
Jacob: Två sidor av samma mynt. Det verkar som vi förstår varandra.
Markus
Det finns även exempel på en lekman, Manfred Björkquist, som valts till biskop. Han hade dock gedigen teologisk utbildning samt var filosofie licentitat och blev sedmera teologie hedersdoktor. Bakom frågeställningen i artikeln anar man dock en slags tro på att just frånvaro av teologisk utbildning erfarenhet av att vara präst närmast skulle vara en merit för att bli biskop.
Diakoni och teologi under samma kyrktak
Det är nog inte frånvaron av teologisk utbildning som ses som en tillgång, utan snarare tillgången på diakonal utbildning? Skulle inte det kunna vara en tillgång, i biskopsmötet? Om inte, varför då? Måste kollegorna i en ledningsgrupp ha exakt samma grundutbildning för att kunna göra ett bra jobb, eller kan det vara bra med en bredd? När vi nu ändå har ett treledat ämbete. Ska vi utveckla eller avveckla det treledade ämbetet? Eller bara låta det vara som det är idag?
Markus
Biskopsmötet är knappast att jämföra med en ledningsgrupp i ett företag. Biskopen har kyrkans ämbete i dess helhet, vissa av sina uppgifter delegerar biskopen vid prästvigningen till den som blir präst. Om prästerna var biskopens lokala representanter så var diakonerna snarare dennes medarbetare (jfr t.ex. Apostlagärningarna). Utifrån detta kyrkohistoriska och bibliska perspektiv är det givet att biskopen i första hand bör sökas bland prästerna. Ser man biskopen som en del i företaget Svenska kyrkans ledningsgrupp är det säkert mer naturligt att tro att en diakon, en kyrkomusiker, en ekonom eller pedagog kunde vara en tillgång eftersom denne har "en annan grundutbildning".
Diakoni och teologi under samma kyrktak
Men vad är då egentligen det treledade ämbetet? Vad betyder det, vad ska det ha för praktisk och konkret innebörd? Om en grupp i denna treledning ska stå utanför de andra två, är det då treledat på ett jämbördigt sätt? En diakon som är teologie doktor, t.ex., vad finns det för goda argument för att den inte kan bli biskop? Det finns säkert goda argument, men vad ska vi ha det treledade ämbetet till om vi hela tiden diskvalificerar ett av leden från att ingå i Biskopsmötet?
Markus
Ett enkelt svar är väl att diakonatet har ett egenvärde. Diakonerna är viktiga i sig och i sin uppgift. De får inte sitt värde hemförts då de blir biskopar.
Diakoni och teologi under samma kyrktak
Prästerna är ju också viktiga i sig, de får inte heller sitt värde av att ingå i biskopsmötet. Ändå har de möjlighet att bli biskopar och bidra med sin kunskap där. Diakonatet har ett egenvärde, men vad ska det konkret ha för innebörd att det ingår i "det treledade ämbetet"? Ett ämbete där bara präster kan ha en övergripande och fördjupande roll? Eller ska diakonerna skapa ett motsvarande "Diakonmöte"? Blir det inte mera fruktbart om de ingår i samma grupp och kan mötas och samarbeta på ett jämbördigt sätt? Det kan man fundera på, det finns många olika perspektiv.