Ing-Marie Gustavsson är diakon på Volvo: Upplever att samtalen gör skillnad

Med en yta på 450 000 kvadrat­meter är Volvo Cars fabriksområde på Hisingen större än någon katedral. Och med 20 000 anställda på Volvo Car Torslanda har Ing-Marie Gustavsson en betydande skara människor att vårda. Sedan 2018 är hon anställd av Torslanda-Björlanda församling för att tjänstgöra i Volvo Cars ­fabrik i Göteborg. 

– Det är fantastiskt att Volvo vill att vi ska vara här, säger hon.

Hemma på Volvo

Tillsammans med kommunikatören Anneli Ericsson och HR-chefen Mats Laamanen välkomnar hon Kyrkans Tidning in i fabriken, där allt är utformat för att så effektivt som möjligt producera Volvos större modeller. Vi kommer in i en väldig sal som innehåller slutfasen av det löpande bandet. Här förs nästan färdigmonterade bilar fram som av en osynlig kraft medan de anställda står vid sina stationer och monterar de sista detaljerna. Det slamrar och surrar, men allt sker lugnt och metodiskt när glänsande ­Volvobilar rullas ut i en takt av en bil i minuten, dygnet runt.

För Ing-Marie Gustavsson är detta hemma.

– Jag kan inte alla tekniska ­detaljer, men vet vilka modeller som tillverkas. Det fungerar nog inte att jobba här om man inte alls är intresserad av bilar, säger hon.

Är till för alla

Svenska kyrkan har funnits på plats i fabriken sedan mitten av 1980-talet, då den dåvarande kyrkoherden Gunnar Stenbäck ville veta mer om platsen där många av hans församlingsbor arbetade. Svenska kyrkans närvaro har sedan dess organiserats på olika sätt, men nu är det Torslanda-Björlanda församling som är Ing-Maries arbetsgivare.

– Som församling ska vi vara till för alla som bor och vistas inom församlingens gränser. Då är det en fantastisk möjlighet att nå dem på detta sätt, säger hon.

Ing-Marie har en bred arbetslivserfarenhet, och har som diakon funnits på vårdcentraler och andra icke-kyrkliga arbetsplatser. Det har hjälpt henne på Volvo. – Man måste förstå och acceptera att nu är jag inte i kyrkan utan på någon annans arbetsplats. Det är andra som bestämmer här, ­säger hon.

Trygg i tron

Har du några råd till diakoner som vill arbeta på ett liknande sätt?

– Det är viktigt att vara lyhörd. Det är också viktigt att vara trygg i sin tro. Det är inte många dagar jag pratar om Gud, men jag tror ändå att Gud är med.

När hon började sin tjänst så fick hon en gedigen guidning av sin företrädare, Kerstin Ekdahl, som introducerade henne till chefer och andra nyckelpersoner. Att ha bra relationer till omgivningen är avgörande, hon arbetar ständigt på att knyta kontakter och presentera sig för nyanställda. 

– Kerstin presenterade mig och gjorde klart att hon tyckte det var bra att jag tog över. Det sände viktiga signaler till alla här. Sedan måste jag också visa att jag fungerar på arbetsplatsen för att det ska byggas upp ett förtroende, säger hon.

En stor del av hennes tjänst är inriktad på samtal. Det finns före­tagshälsovård kopplad till fabriken, men den är avgränsad till frågor som rör arbetsplatsen. Ing-Marie kan ta emot dem som kanske går igenom en skilsmässa eller som kämpar med andra privata svårigheter. Volvo låter de anställda genomföra samtalen på arbetstid, trots att det inte är ­företagshälsovård.

– Det kan börja med att en chef märker att en medarbetare inte mår bra. Nästa steg kan vara att de ringer till företagshälsovården, som kan tipsa om att det finns en diakon att samtala med, säger hon.

Behöver inte tro

Samtalen kan handla om relationer till arbetskamrater och chefer, men också till barn, partner och föräldrar. Ibland handlar det om sorg och förluster.

– Man måste inte ha en tro för att komma till mig, men ibland kommer vi in på sådana ämnen. Jag har också haft muslimer som tycker det är okej att prata med mig, säger hon.

Hon tar emot anställda från fab­riksgolvet och de som kommer från utvecklingsavdelningen på området. På utvecklingsavdelningen arbetar många högutbildade. Ing-Marie upplever att det ibland kan vara ett större steg för dem att vända sig till en diakon.

– De kan uppleva en press att vara lyckade och ha koll på läget och karriären. Ibland är de glada för att min mottagning ligger en bit bort, så att de inte behöver visa att de träffar en diakon, ­säger hon.

Hon upplever att samtalen gör skillnad.

– Det känns bra när jag gått med en bit på vägen, och att personen nu känner att han eller hon kan gå vidare.

Stöttar i sorg

En annan viktig funktion är att stötta när en anställd avlider. ­Företaget bjuder då in till en minnesstund, som Ing-Marie deltar i. Det är ceremonier som är helt icke-konfessionella.

– Arbetsgivaren ger arbetskamraterna möjlighet att ta avsked. Vi sjunger inga psalmer, men vi lyssnar på musik, tänder ljus och har bilder på den avlidne. Jag finns med och förklarar varför vi har en minnesstund, säger hon.

Att det inte är en kristen ­ceremoni ser hon inte som ett problem.

– Inte så länge jag är trygg med min tro och det jag står för.