Ifrågasatta och kränkta för sin tro

Under några år ville inte Julia Jonasson, 20 år, berätta att hon var troende. Hon orkade inte.

– Jag var alltid tvungen att försvara mig. Hela tiden kände jag mig ifrågasatt. Jag visste ju vad jag trodde och kände, men det var jobbigt att alltid behöva gå i försvarställning.

– Fördomsfulla kommentarer som: du är ju sån och sån för att du är kristen, du går väl i kyrkan varenda söndag eller man kan väl inte tro på en gubbe uppe på ett moln heller, var vanliga. Till slut blev jag tyst. Jag ville inte höra allt det där.

Nu har det gått några år och Julia Jonasson har en annan säkerhet.

– Jag är lite äldre och jag har insett att min tro är min tro och de andra får tro vad de vill.

Nyligen deltog Julia Jonasson i ett helgläger som hennes hemförsamling Ramnäs-Sura ordnade. Tio unga vuxna, mellan 20 och 25 år, talade om tro och omgivningens attityder under ledning av bland annat församlingspedagogen Petter Svärd.

– Det kändes skönt att få dela erfarenheter från vardagen och uppleva att vi har ungefär samma erfarenheter. Och så känns det bra att på ett mer personligt plan få utforska sin tro, diskutera och prata med andra där alla delar grundsynen.

I dag går Julia Jonasson i Västerås konstskola och hon vet ännu inte ”vart livet tar henne”. Men hon hoppas kunna engagera sig på något sätt i kyrkan, kanske som volontär.

– Det jag vill säga till andra unga troende, som kanske befinner sig där jag var, är: prata! Jag vill gärna peppa unga att våga stå upp för sin tro. Det hjälpte mig att samtala med andra i samma sits, då kunde jag utveckla min tro och bli trygg i den. Det är okej att vara troende. Att en biskop, som vår här i Västerås, är aktiv i sociala medier betyder mycket för att hjälpa unga, det ger ett sammanhang och stöd.

På samma läger deltog Elin Fridström, också från Sura-Ramnäs församling där hon fortfarande är ungdomsledare samtidigt som hon studerar till socialpedagog. Hon var tidigare ungdomsrådgivare i Västerås stift. Mot slutet av sin tid som ung rådgivare, gick Elin Fridström Västerås stifts grundkurs. Där gjorde hon sitt slutarbete om unga kristna och deras omgivning.

– Det visade sig att alla unga kristna som jag pratade med hade ungefär samma erfarenheter. Omgivningen, alltså våra jämnåriga, kommenterade saker som att vi inte fick vara klädda hur som helst, till exempel i shorts och linne, att de trodde att vi tvingades gå i kyrkan, att vi var tvungna att be, att vi inte fick göra som vi ville. Men även äldre kunde säga konstiga saker.

– Vi som troende var tvungna att förklara oss och det var jobbigt att det vi tror på och står för, inte är självklart utan skulle ifrågasättas.

På frågan varför det är så här, svarar Elin Fridström att Sverige blivit ett land där religionen fått mindre och mindre plats. Det gör den till något främmande och annorlunda.

– Man förstår inte längre varför man firar högtider som jul och påsk, kristendomens koppling till vår historia håller på att försvinna.

En som uppmärksammat och funderat mycket kring unga kristnas situation i dag är biskop Mikael Mogren i Västerås. När han i höstas skrev ett inlägg i ämnet på sociala medier fick han många reaktioner.

– Bland annat hade stiftets ungdomsrådgivare gett mig exempel på vad man som ung kristen kan få höra. De många reaktionerna visade att det här är något som engagerar och som verkligen drabbar. Okunskap och fördomar visade sig vara vanliga, inte minst från vuxna.

För Mikael Mogrens egen del var det just i tonåren som den kristna tron djupnade och fick ett allvar på liv och död, och han vet att det inte alltid är enkelt med ett starkt kristet självförtroende.

– Inget kan rubba min tro. Det här är mitt liv. Så kände jag. Jag tog tidigt och gärna diskussionerna med omgivningens okunskap, för jag var helt orädd. Jag hade förmånen att träffa individer som utmanade min kristna tro och tvingade mig att slipa argumenten. Jag har alltid varit en sanningssökare, och jag har behov av att testa och pröva tillsammans med andra som också vill veta. 

Mikael Mogren har tänkt mycket på hur det har kunnat bli så här, att det kristna är det avvikande och det sekulära norm, och vad som kan göras åt det.

– Den senaste Knutbyrättegången visar att många drar alla kristna över en kam. Hur hamnade Svenska kyrkan i samma båt som Knutby? Eller i samma båt som någon liten apart sekt i amerikanska mellanvästern? På samma sätt som det finns olika sorters vetenskap, politik, bilar eller vad som helst, går det inte att likställa all religion. Jag är övertygad om att Knutby inte hänt om församlingen varit underställd ett biskopsämbetes tillsyn, till exempel.

I samband med att staten släppte sitt grepp och navigerade bort från den kristna tron och den gamla folkkyrkan försvagades, uppstod ett kunskapsvakuum, säger Mikael Mogren. ”De kristna högtiderna lyser som fyrtorn i almanackan. Nu håller olika krafter på att omtolka innehållet i brist på samtal om varför vi firar jul och påsk och pingst.”

– Att ge ett kristet självförtroende är oerhört viktigt för kyrkan, men det är också viktigt att unga människor får verktyg att växa i flera stärkande miljöer. Skolan måste hjälpa till att ge kunskapen. Att inte lära sig skilja på saker, utan blanda ihop eller sprida felaktigheter är allvarligt.

– Samtalet måste vidgas, nätverken och den intellektuella samvaron måste omfatta fler. Vi har nätverk med gymnasielärare för historiska dagar, men borde införa nätverk även för religionslärarna, till exempel.

Mikael Mogren lyfter fram sammanhang, självförtroende och verktyg som den grund varpå ett starkt kristet jag kan vila. Att det krävs mod och kunskap för att stå för den man är, är givet:

– De kristna högtiderna är värme och ljus, de ger stabila sammanhang och vackra miljöer. En högtid som jul kan vara som en stor varm famn, och lika iskall för den som inte får vara med. Vi måste vara tydligare med att kristendomen är vår historia, vårt kulturarv. Religionen finns överallt. Vi kan inte acceptera att man lyft ut det kristna ur historien och reducerat världsbilden till ett smalt sanningsbegrepp. Tillsammans måste vi visa att kristen tro är en nyans av tillvarons breda spektrum.