En präst som förra året fick tre års prövotid av domkapitlet, ville att Svenska kyrkans överklagandenämnd skulle upphäva beslutet.
Bakgrunden till domkapitlets beslut var dels att prästen låtit själavårdande samtal övergå till privat karaktär. Dels handlade det om att prästen i samtalet uttalat åsikter i strid med vigningslöften och Svenska kyrkans ordning. Prästen ska bland annat ha sagt att han anser att är att gå emot Bibeln att prästviga kvinnor.
När prästen efter anmälan fick yttra sig till domkapitlet, sa han att han inte är emot präster som är kvinnor och bad om ursäkt för de olämpliga formuleringarna.
"Konkordieboken över kyrkoordningen"
I en överklagan till överklagandenämnden yrkar prästen på att nämnden ska erkänna att Konkordieboken står över kyrkoordningen, enligt kyrkoordningen själv. Konkordieboken är en luthersk bekännelseskrift från 1580 och den nämns i kyrkoordningens första kapitel som en bok som förklarar och kommenterar Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära.
Att Konkordieboken står över kyrkoordningen innebär, menar prästens ombud, att “kvinnoprästmotstånd och Missionsprovinsen till fullo är helt legitima delar av, eller företeelser, i Svenska kyrkan”. Ombudet anser därför att prästen inte har skadat en prästs anseende genom att tala positivt om dessa företeelser.
Prästen vill också att överklagandenämnden ska förklara att kravet att präster och biskopar måste vara beredda att tjänstgöra med andra vigda oavsett deras kön “aldrig får ställas på präster, biskopar, blivande präster och blivande biskopar”.
Delar domkapitlets bedömning
Prästen anser vidare att domkapitlet inte låtit honom ta del av allt bevismaterial i ärendet och därmed gjort fel. Ett påstående som domkapitlet tillbakavisar.
Överklagandenämnden anser inte att det har framkommit några omständigheter som talar för att domkapitlet har brustit i handläggningen av ärendet.
Nämndens bedömning är, likt domkapitlets, att prästen har brutit mot sina vigningslöften och i avsevärd mån har skadat det anseende en präst bör ha. Inget som prästen har anfört i sin överklagan har ändrat den bedömningen. Överklagandenämnden kan inte skärpa domkapitlets påföljd och ser ingen anledning till att mildra den. Nämnden har därför avslagit prästens överklagan.
