Pekka Heino: ”Jag kände mig kidnappad av Jesus”

I podden "Var ska jag ställa Jesus" intervjuas kulturpersonligheter och andra kända personer i vårt samhälle för att berätta om sitt förhållande till tro och livsåskådning. Ett förhållande som kan vara nära en tro eller långt  borta. 

Pekka Heino, programledare och moderator, har tagit cykeln till vår intervju på Kyrkans Tidning. Han cyklar gärna överallt i Stockholm och han bor nära tidningens lokaler i en lägenhet tillsammans med maken Erik.

Efter många år som omtyckt programledare i SVT lämnade han företaget och blev sin egen. I podden beskriver han varför och vad han sysslar med nu. 

Barnverksamhet på finska

Pekka Heino berättar också om sin barndom och varför han kände sig ”kidnappad av Jesus” i den finska kyrkans barnverksamhet  i Norrköping. Dit flyttade han från Finland med sin mamma och hon ville gärna att han skulle vara i ett sammanhang där det talades finska och berättades om Jesus.

Redan som liten visste han att han inte trodde på Gud, även om hans mamma hade en tro. Det har inte förändrats sedan han blev vuxen.

– Jag har varit medlem i humanisterna, men är inte det just nu. Men det ligger närmast, en tro på människan men samtidigt en respekt att andra kan tycka annat. Jag tycker  att i den här världen vi lever i ska vi bara respektera varandras tro, säger Pekka Heino i poddintervjun.

Som en Jane Austen-roman

I podden berättar han också att han inte trivs inne i kyrkor, att han helst väntar utanför medan maken Erik går in när de är på semesterresor.  Kyrkor får Pekka att känna sig liten och nedtryckt. Det går inte att bortse från kyrkans makthistoria, menar han. Men en gång upplevde han något annat:

– För många många år sedan tittade vi in i ett pyttelitet kapell, som var som hämtat ur en en Jane Austen-roman. Du vet en sån roman där paret som har velat ha varandra hela tiden äntligen gifter sig. Då kunde jag känna nån sorts, ska vi kalla det andlighet. En plats för kontemplation, säger Pekka Heino som efterlyser fler alternativa platser i samhället där det går att samlas vid till exempel en katastrof, även för dem som inte trivs i kyrkan. 

Jesus på unik plats

– Det är fint på ett sätt att kyrkan öppnar sina dörrar. Men det är inte säkert att jag går in i en kyrka för att göra det. Och det är inte kyrkans fel, men jag efterlyser alternativ.

Det blir en överraskande, personlig och helt unik plats när Pekka ska placera sin Jesusstaty. En plats som även ska hjälpa Jesus att få lite lugn och ro.