Kjell Jonasson, pensionerad präst som länge jobbade i Mellanöstern, var på plats även när dokumentet undertecknades för tio år sedan.
– Jag hade ingen del i programmet utan jag observerade, och träffade gamla vänner, säger han.
På konferensen gick man igenom dokumentet och formulerade en uppdatering av vad som hade hänt på tio år.
När Kairos Palestina-dokumentet släpptes var det ett rop om hopp där inget hopp syns, enligt Kjell Jonasson.
– Nu var stämningen besviken, säger han. Det har inte gått i den riktning som man hoppats. Situationen är värre nu politiskt efter att Jerusalem har erkänts som Israels huvudstad av Donald Trump och USA:s utrikesminister har gett klartecken till Israel att bygga vidare på bosättningarna.
I diskussionerna på konferensen sade många palestinska kristna att de känner sig bortglömda av världskyrkan och enligt Kjell Jonasson märktes det en uppgivenhet. Bosättningarna ökar, det finns inga fredsplaner och många unga kristna emigrerar.
Ändå såg Kjell Jonasson tecken på hopp.
– Många unga som var där drömde om en framtid i frihet, säger han. Dokumentet har spelat en viktig ekumenisk roll, förklarar Kjell Jonasson. Kristna palestinier har kommit varandra närmare och firar gudstjänst tillsammans oavsett vilken kyrka de tillhör.
Det finns kritik mot att dokumentet är antisemitiskt men Kjell Jonasson håller inte med.
– Visst finns det en del formuleringar i dokumentet som är otydliga, men det är ett dokument av tro, hopp och kärlek av människor som vill leva i fred med Israel. Det ligger nära till hands att all kritik mot Israel brännmärks som antisemitisk, ungefär på samma sätt som alla som engagerar sig i klimatdebatten anklagas för att vara vänsterpopulister, säger Kjell Jonasson.
