Kampen om teologiska ledarskapet återstår

Om en vecka är det den 8 mars. Mycket har hänt på jämställdhetsområdet sedan 1958 då kvinnor tilläts vigas till präster. Sedan fyra år tillbaka är kvinnorna i prästyrket fler än männen och två av tre nyvigda präster de senaste två åren var kvinnor. Betyder det att kvinnokampen som jämställdhetsprojekt är över inom Svenska kyrkan? Nej, inte om man frågar deltagarna vid Forum för prästvigda kvinnors årskonferens som ägde rum nyligen.

– Det som irriterar mig är att det sägs att prästyrket nu blir mer som ett omsorgsyrke. So what? Det är ju jättebra. Grundtanken i själavården är omsorgen. Det kanske har varit för lite av det ­tidigare, säger Cecilia Wadstein.

Fick höra att hon fått det om bakfoten

Under årskonferensen deltar hon i ett panelsamtal med rubriken Att vara kvinna och präst – då, nu och i framtiden tillsammans med Annafia Trollbäck och Rebecka Tudor-Sandahl, komminister respektive kyrkoherde i Tyresö församling, som hon gör podden Präster med gäster tillsammans med.

Cecilia Wadstein prästvigdes 1979 och beskriver i samtalet att hon under studietiden kunde bli uppsprungen på gatan av ”män med svarta baskrar” som ville förklara för henne att det där att hon skulle bli präst nog var något hon fått om bakfoten.

– Det var en tid då de som inte accepterade kvinnliga präster kunde basunera ut det på gator och torg. I en församling där jag ledde gudstjänster brukade män som var motståndare till kvinnor som präster samlas i varandras hem och fira gudstjänster samtidigt som mig, för att fira ”en riktig gudstjänst”.

En fråga som behöver bevakas

I dag är Svenska kyrkan hyfsat jämställd tycker de. Men frågan behöver ändå bevakas och inte tas för given. Ingen av dem tycker däremot att det är ett problem att kvinnorna utgör en snabbt ökande majoritet inom prästyrket.

– Problemet är att det finns för få fromma män och att det fort­farande är fler män än kvinnor som innehar ledande positioner, säger Cecilia Wadstein.

Hon får medhåll av Rebecka Tudor-Sandahl.

– Det har under lång tid varit 100–0 till männen så nu tänker jag bara ”Gud välsigne Svenska kyrkan.”

Frågan handlar snarare om varför det blir färre män. Kan männen inte se på oss kvinnor som ledare?

Kvinnorna är inte bara fler inom prästyrket, utan även bland Svenska kyrkans församlingsanställda i stort. I kyrkomötet är också kvinnorna några fler än männen och medlemmarna är i högre utsträckning kvinnor.

– Helst av allt vill jag att vi ska se på varandra som människor. Men eftersom vi ser kön så kanske det är kvinnornas tur, jag ser det i alla fall inte som ett problem. Frågan handlar snarare om varför det blir färre män. Kan männen inte se på oss kvinnor som ledare? Vi längtar efter männen i församlingen! säger Rebecka Tudor-Sandahl.

"Så fort män är präster är de högutbildade experter"

På chefsnivå är kvinnorna starka på tjänstemannasidan. 10 av 13 stiftsdirektorer är kvinnor. Generalsekreterarposten och de högsta politiska befattningarna, kyrkostyrelsens förste vice ordförande och kyrkomötets ord­förande, innehas av kvinnor. Men det teologiska ledarskapet ger en omvänd bild. Av biskoparna är 9 av 14 män och av domprostarna är 10 av 13 män. Kvinnor som är kyrkoherdar har ökat snabbt men männen är fort­farande fler.

– Så fort män är präster är de högutbildade experter med spetskompetens. Medan kvinnor som är präster ska ta om hand. Jag önskar att kyrkan själv skulle ta upp detta och säga att det ena inte utesluter det andra, säger Annafia Trollbäck.

När det gäller löneskillnaderna handlar det om några få procent, enligt den senaste analysen från Svenska kyrkans arbets­givarorganisation. Just i yrkeskategorin präster är skillnaden som störst och kvinnor ­tjänade 2022 i snitt knappt 96 procent av männens löner. Orsaken kan finnas i att kvinnorna inte har haft lika lång lönekarriär som männen och att det är stora skillnader mellan yrkeskategorierna inom gruppen, exempelvis mellan biskopar och komministrar.

Männen dök inte upp när kvinna ledde mässa

Sedan 1994 måste alla prästkandidater skriva under på att de kan tjänstgöra med kvinnor. Men det innebär inte att övertygelsen om att kvinnor inte borde vara präster helt försvunnit, enligt deltagarna på årskonferensen. Cecilia Wadstein var fram till 2016 lärare vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut, Skui, och innan dess 16 år på pastoralinstitutet. Hon berättar att lärarkollegiet relativt ofta stötte på studenter med den uppfattningen.

– Ja, jag kunde nästan från dag ett upptäcka att det fanns män som var emot kvinnor som präster. Då tänker jag att de måste ha ljugit om det för att bli antagna.

Hon nämner som exempel ett år när det hölls en återsamling för nyvigda präster. Då dök tre av männen inte upp när det var dags för mässa. Mässan leddes av en kvinna.

– Jag hade kunnat säga från början att de inte skulle vara med. Det hela var subtilt, men ändå ganska tydligt.

Ett motstånd som inte visades helt öppet

Panelsamtalet på konferensen utvecklas efter hand till ett gruppsamtal. Många av de drygt 40 närvarande vill vara med i diskussionen. Flera beskriver att de just under sin tid på Skui mött manliga studenter som gett uttryck för övertygelsen om att kvinnor inte borde vara präster. Det sades inte alltid helt öppet, utan mer inlindat i diskussioner i eller utanför klassrummet. Eller efter några glas vin. Vittnesmålen kommer både från kvinnor som gått utbildningen för en tid sedan och från nyvigda.

– Det här är ju unga män, så det är som att det uppstår nya små frön som gror, även om motståndet inte finns på det stora organisatoriska planet, säger Rebecka Tudor-Sandahl.

Sitta kvar när åsikter uttrycks

Flera deltagare på konferensen ger uttryck för en kärlek till en mer traditionell högkyrklig liturgi. Det kan ge upphov till dubbla känslor, eftersom de ideologiskt inte känner sig hemma i den konservativa miljön. En av dem som reser sig mot slutet beskriver hur viktigt det är för henne att kunna ha en liberal teologi, vara feminist, vara kvinna, vilja bli präst och samtidigt använda en högkyrklig liturgi.

– Det är inte alltid enkelt att ställa sig upp under nattvarden och veta att alla de andra som står upp är personer jag egentligen inte håller med om ­någonting. Men jag vägrar att låta bara dem få del av all den här rikedomen som vi har i våra kyrkliga traditioner. Vi får knäböja, tända rökelse och korsteckna. Det kommer inte automatiskt med ett paket av kvinnofientliga åsikter.

Samma kvinna säger också att hon tror på dialog och att ”sitta kvar vid bordet” där dessa åsikter uttrycks.

Kvinnor som präster i Svenska kyrkan

(Läser du i mobilen, vänd på telefonen)