Efter inspelningen av podcasten berättar han att det också planeras middagar mellan honom och Svenska kyrkans högsta företrädare, för att återuppta en mer officiell dialog med varandra.
– Jag ser väldigt positivt på att vi närmar oss varandra.
En förändrad Svenska kyrka
Anders Arborelius beskriver Svenska kyrkan som en kyrka präglad av svensk mentalitet snarare än luthersk teologi.
– Svenska kyrkan är väldigt kopplad till nationaliteten. Jag skulle nästan säga att den mer liknar den anglikanska kyrkan än en strikt luthersk kyrka, säger han.
Samtidigt har han inte alltid varit odelat positiv till Svenska kyrkans utveckling. Han minns 90-talets debatter om kristologi och teologi, där han själv var en av de skarpaste kritikerna av Svenska kyrkans dåvarande teologiska utveckling. Inte minst under Ecce Homo-utställningen kände han sig tvungen att markera avstånd. Det blev också starten för vad som utmynnade i Jesusmanifestet – som han skrev tillsammans med pingstpastorn Sten-Gunnar Hedin.
Visserligen finns det synsätt som än i dag går isär, men han menar sig uppleva en förändring i synen på det heliga rummet.
– Jag tror att Svenska kyrkan håller på att bli mer angelägen om att ta vara på sina traditionella trosföreställningar. Det är en slags återhämtning. Man inser att i ett alltmer sekulariserat samhälle måste kyrkan vara ett tydligt alternativ, säger han.
Spekulationer om påveämbetet
Samtalet med kardinalen kommer också in på ryktena om att han själv skulle kunna bli aktuell som påve om Franciscus hälsa försämras.
– Det är alltid obehagligt när folk börjar spekulera medan påven fortfarande lever, men det är ju oundvikligt, konstaterar han.
Att franska Le Figaro har nämnt honom som en möjlig kandidat förstår han däremot inte riktigt.
– Jag har ingen särskild koppling till Frankrike, så jag vet inte hur de kommit fram till det.
Han tror dock själv att nästa påve sannolikt kommer att komma från en del av världen där kyrkan är mer vital.
– Europa är en trött och uppgiven kontinent. Jag skulle tro att det mer naturliga valet blir någon från Afrika eller Asien, där kyrkan växer och är mer dynamisk, säger han.