Kvinnokraften som byggt kyrkan

Mountha Shbli räcker upp handen.

Hon är en av tre kvinnor som deltar denna onsdag under syföreningsdagarna på stiftsgården Flämslätt som bär slöja. Nu ber hon om ordet och ställer sig längst fram i samlingsrummet, inför många kvinnor och en man.

- Hantverksgruppen har betytt så oerhört mycket för mig. Hon är nu min syster, säger Mountha och pekar på Elisabeth Svensson som sitter några rader bort. Det blir kramar och applåder.

Nästan 400 personer deltar

Syförening kanske är något som förknippas med en svunnen period, ungefär lika aktuellt som svartvita tv-apparater. Men när Skara stift bjuder in till syföreningsdagar så visar det sig att syföreningar, eller liknande grupper med andra namn, fortfarande har en stor betydelse i människors och kyrkans liv. Under tre dagar kom nästan 400 personer till stiftsgården utanför Skara. Syföreningens gamla koncept, att komma samman för att skapa hantverk som säljs till förmån för andra, fungerar även 2023.

Ett exempel på det är just hantverksgruppen i Falköping. Den startade utanför kyrkan för att ge möjlighet för svenska och nyanlända kvinnor att mötas och umgås. När gruppen blev utan lokal frågade man Svenska kyrkan om de hade plats för gruppen.

- Kyrkan har varit helt fantastisk och ställt upp, säger Elisabeth Svensson, som är en av ledarna.

De sitter tillsammans och äter lunch i den ljusa matsalen i Flämslätt. Det är ingen tvekan om att kvinnorna står nära varandra, det är mycket skratt.

- Gruppen betyder väldigt mycket. När man är ensam och annars sitter hemma, då är det väldigt roligt att få prata och lära känna andra. Detta är veckans höjdpunkt, säger Frida Ekström.

Behöver inte längre vara välstädat

Mer traditionella syföreningar är också på plats. Från Södra Kållands pastorat kommer Karaby syförening och Tådenebygdens syförening. En av medlemmarna är Anna Hasselberg som berätta att den syföreningen hon är med i var på väg att dö ut för 20 år sedan. Då gjorde man vissa förändringar. Istället för att någon bjöd in hem till sig, och kanske kände pressen att hemmet skulle vara välstädat och kakfatet välfyllt, så samlas man i hembygdsgården och ordnar fikat tillsammans.

- Det handlar hundra procent som social samvaro. Det är väldigt trevligt att träffa grannarna. Vi pratar om stort och smått, om barnen och det som händer i bygden, säger hon.

Även om dessa syföreningar är livaktiga så är det svårt att rekrytera yngre. Men medlemmarna verkar inte så orolig inför framtiden. I pastoratet finns liknande gemenskapssatsningar med andra namn.

- Det är kanske inte är så att syföreningar lever i evighet, men det finns ju andra sätt att träffas på, säger Monica Jacobsson.

Syföreningsdagarna har fokus på mission och bistånd, det som syföreningar alltid har förknippats med. På plats finns Magdalena Vogt från Act Svenska kyrkan som berättar om situationen i Myanmar.

Syföreningarna har inte alltid värderats

Birgit Kullingsjö är ordförande i det internationella rådet i Skara stift. Hon menar att det är svårt att överskatta hur mycket syföreningarna har betytt för Svenska kyrkans internationella engagemang.

- Syföreningarna har traditionellt varit de starka bärarna av det internationella arbetet, säger hon. 

Är syföreningarna fortfarande en viktig kraft?

- Ja, vi möter många aktiva föreningar. Det märks ju inte minst på att vi fyller tre dagar på Flämslätt, säger hon.

Syföreningsdagarna i stiftet har anor från 1930-talet, då de som deltog i syföreningar började att samlas till årliga träffar. Men under lång tid hade inte syföreningarna så hög status.

- I stiftsstyrelser och i kyrkopolitiska sammanhang har man inte alltid tyckt att detta varit en viktig grupp att satsa på. Man har räknat med att de ska finnas där och ställa upp, samla in pengar till församlingshem, diakonin och internationellt engagemang, men det har varit tyst om dem, säger Märta Bodin, som är tidigare ordförande i det internationella rådet.

Urban Jorméus, som är internationell sekreterare i Skara stift, menar dock att det finns många skäl att satsa på syföreningar och liknande verksamhet. 

- Syföreningarna har varit väldigt viktiga, inte bara för att man samlat in mycket pengar. Det är ofta de som är med i syföreningarna som varit drivande för det internationella engagemanget i församlingarna, säger han.