Kyrkorådet svarar: "Var tvungna att ta beslutet"

Kyrkorådet i Paris beslutade att förändra det diakonala arbetet med flyktingarna. Foto Mikael M Johansson

I våras beslutade kyrkorådet i Paris att förändra det diakonala arbetet med flyktingarna.

Varför tog ni beslutet, Annika Stiernstedt, kyrkorådets ordförande?

Detta är en låst artikel. Logga in
DIGITAL PRENUMERATION

Få tillgång till allt på sajten!

Första månaden 9 kr (ord pris 125 kr) Därefter 50 % rabatt i ett halvår. Avsluta när du vill. 

  • Eget konto med full tillgång till kyrkanstidning.se
  • E-tidning - papperstidningen i digital form
  • Nyhetsbrev, temabilagor, poddar, quiz och det praktiska verktyget Idé & inspiration
Köp
Kyrkorådet i Paris beslutade att förändra det diakonala arbetet med flyktingarna. Foto Mikael M Johansson

- Vi, kyrkorådet, tog beslutet därför att vi blev alltmer varse om att en fransk religiös förening, som vår, inte tillåter utåtriktad diakonal verksamhet i stor skala. Det är en av konsekvenserna från när kyrkan skildes från staten i Frankrike.

Före separationen var kyrkans makt stor inom det sociala området och kyrkan drev bland annat barnhem, kvinnohem, skolor, hem för mindre bemedlade, sjukhus och andra vårdinrättningar och äldreboenden. Efter separationen 1905 blev det lag på att kyrkan endast skulle ägna sig åt religiös verksamhet, skriver Annika Stiernstedt i sitt svar till Kyrkans Tidning.

- Migrantlagstiftningen i Frankrike är mycket oklar angående vilka hjälpinsatser som är lagliga. Som ordförande i kyrkorådet är jag ensam ansvarig för att verksamheten bedrivs på ett korrekt sätt, risken för fängelsestraff finns.

- Killarna behöver komma ut i det franska civilsamhället. Vi samarbetar med en protestantisk luthersk församling, som har skapat en organisationsform som tillåter diakonalt arbete. Vi samarbetar också med en av våra tidigare projektanställda, som har startat en förening för svensktalande afghaner i Frankrike. Vi upplåter våra lokaler för denna verksamhet under några timmar per vecka (språkkafét, reds anm).

Hur känner du att församlingen förändrades under er tid som flyktingengagerade?

- Vi trodde att problemet med flyktingströmmen var av tillfällig natur på grund av den stora flyktingströmmen till Sverige 2015. Personalen gjorde extraordinära insatser. Vi satsade allt, men vi har inte resurser att göra detta permanent. 

- Vi är fortfarande stolta över de insatser vi kunnat göra.

Annika Stiernstedt, kyrkorådets ordförande. Foto: Marcus Gustafsson

- Vi fick som punktinsats medel från Svenska kyrkan och stora penninggåvor vilket möjliggjorde att vi kunde projektanställa personal för att ta emot och hjälpa de många killar som kom till oss.

- Men - vi är en fristående fransk förening. Vi står själva för finansieringen av all lokal verksamhet, inklusive lönerna till tre lokalanställda. Våra intäkter kommer från julbasar, luciakonserter, kafé och medlemsavgifter. 

- Svenska kyrkans bidrag är att sända ut personal. Detta bidrag har idag reducerats till tre tjänster, i vårt fall två präster och en musiker.

Vad kommer att hända med de öronmärkta pengarna som församlingen har kvar och som med jämna mellanrum fylls på av svenskar som skickar bidrag? Hur stor är den summan i dag?

- Vi har fortfarande gåvomedel kvar, men påfyllningen är inte stor i dag. Vi kommer att använda medlen på olika sätt för att göra tillvaron lättare för killarna. Vi håller på att förändra vår legala struktur vilket också kommer att ge oss större frihet vad gäller de verksamheter vi lagligen kan utföra.

- Vi har alltid varit mycket tydliga med att kyrkan fortfarande är öppen, för dem som söker sig till oss.