Johan Dalman: "Inget mörker förmår besegra ljuset"

Dagen efter att minst elva personer skjutits till död på en vuxenskola i Örebro, ringlade kön lång utanför S:t Nicolai kyrka. Många var de örebroare som ville gå på minnesgudstjänsten.

Klockan 15 ringde klockorna in. Då var det fullsatt i bänkarna och lokalbefolkningen hade fått sällskap av flera partiledare och ministrar. Och så kungen och drottningen.

Kungens initiativ

Minnesgudstjänsten hölls på initiativ av just kungen, berättar Johan Dalman som är biskop i Strängnäs stift, som Örebro tillhör.

– Det var alldeles, alldeles självklart att ställa upp. Och det var fantastiskt att uppmaningen kom som den gjorde så att gudstjänsen blev av så snabbt, säger han.

Vilken funktion fyller en minnesgudstjänst i ett så tidigt skede?

– I går försvann marken under människor i en stad, men också i ett land. Då är det viktigt att man inte tänker att jag står ensam i det här, säger Johan Dalman.

Biskopen inledde minnesgudstjänsten med att bjuda in till en tyst minut. Sedan höll han ett tal.

– En stad i chock. Ett land i chock. Starka känslor om vartannat. Ett tänt ljus, en blomma på marken, knäppta händer, flaggan på halv stång, tysta människor i grupp talar där ord saknas, där orden inte räcker till. Inte behöver räcka till, för vi hör dem ändå, ordlöst, inom oss, sa han.

"I dag sörjer vi"

Biskopen talade om att det är många frågor som fortfarande ska få svar, men att vi just nu kan börja i en övertygelse om att ingen drabbad står ensam i det här, att Gud alltid är nära.

– Och att inget mörker, hur kompakt och förblindande det än är, förmår besegra ljuset.

– Tillsammans tar vi oss vidare, det gör vi. Men det är morgondagens fråga. I dag bara sörjer vi.

Efter gudstjänsten är biskop Johan Dalman tagen.

Sjöng Blott en dag

– Mycket närmare livet än så här kan man inte komma. Och så mycket större förtroende eller ansvar än det här kan man knappast få, säger han.

Den avslutande psalmen Blott en dag var ett önskemål av kungen. Den andra psalmen valde Anders Lennartsson, kyrkoherde i Örebro pastorat. Det blev den inte lika välkända psalmen Mina döda timmar.

– Jag lärde känna den på en psalmkurs och den är så talande. Jag valde den för att det ska vara möjligt för olika traditioner att sjunga med i den, för det står inte ”Gud” i den, säger Anders Lennartsson.

Fick veta på onsdagsmorgonen

Med på gudstjänsten fanns representanter från många av stadens trossamfund: muslimska församlingar, buddister, företrädare för bahai, ortodoxa kyrkan, Equmeniakyrkan, Frälsningsarmén och Evangeliska frikyrkan. De fick alla tända var sitt ljus och placera det i ljusbäraren mitt i koret.

– Det kändes fint att dela stunden med våra religiösa traditioner sida vid sida, säger Anders Lennartsson.

Att det skulle hållas en minnesgudstjänst i S:t Nicolai kyrka fick kyrkoherden veta samma morgon som den hölls och han fick snabbt avsätta resurser och ringa in musiker.

Gillade alla religioner

– Jag var lite tveksam först, för jag hade tänkt att vi skulle ha en interreligiös gudstjänst längre fram i tiden. Men det var bara att tänka att okej, nu är det så här. Eftersom vi har så mycket gott samarbete i hela staden gick det bra, säger han.

En som uppskattade att se alla stadens religioner sluta upp var besökaren Erik Ågren. Att gå på minnesgudstjänsten var viktigt för honom.

Det kyrkan är duktig på

– Det är känslosamt, men jag ville komma hit och tillåta mig att få vara ledsen. Jag har lärt mig med åren att sörja, inte hålla det inne, säger han.

– Religion har något fint i sig stunder som denna. Och det är precis det här, att skapa stunder där vi får vara tillsammans, som kyrkan är duktig på.