För fjärde gången har Växjös stiftsstyrelse fått ta emot rapporten Pyspunka om måendet i stiftets församlingar och pastorat.
– Det viktigaste vi har fått ut ur det här arbetet är ett systematiskt sätt att inte bara titta på ekonomi när vi tänker på struktur och indelning, utan att ta församlingslivet på allvar, säger Erik Keijser. Han är en av författarna till rapporten och i dag kyrkoherde i Moheda pastorat, men som tidigare stiftsadjunkt hoppar han fortfarande in på stiftet vid behov.
Rapporten görs av stiftskansliet på uppdrag av stiftsstyrelsen som en del av det uppdrag som styrelsen har, enligt kyrkoordningen, att verka för en ändamålsenlig lokal struktur. Det är stiftsstyrelsen som ska initiera åtgärder, som strukturförändringar, om en församling inte klarar av att fullgöra sin uppgift.
Atlas bär himlen
I rapporten presenteras Växjö stifts församlingars dop- och konfirmandfrekvens, medlemsantal, antal kyrkotillhöriga per kyrka och ekonomisk stabilitet. Församlingarna mäts också med metoden Atlas-kvot och Menoetes-tal.
– Vi har kommit på det själva. Atlas har vi lånat av den grekiska mytologin där Atlas bär upp himlen. Menoetes är hans bror, det vill säga det är släkt med Atlasvärdet men är inte samma sak.
Atlaskvoten visar hur många besök per år per medlem församlingen har haft i sin huvudgudstjänst.
– Det är ett indirekt mått på hur engagerade medlemmarna är. Vi vet av erfarenhet att i församlingar där man har högre besöksfrekvenser i huvudgudstjänsten, är det lättare att rekrytera förtroendevalda och det ofta finns större ideellt engagemang än på andra håll, säger Erik Keijser.
Jämföra stora och små
Menoetes-talet räknas ut genom att ta siffran från Atlaskvoten och dela med antalet anställda per tusen tillhöriga. Det är ett sätt att se hur mycket av arbetet som bärs av medlemsengagemang.
Alla siffror som presenteras i rapporten är ett medelvärde av de fyra senaste åren.
– I en liten församling så kan dopfrekvensen påverkas av om någon som är född i november döps året efter, så vi jämnar ut detta för att inte slumpen ska slå till. Det gör också att vi kan jämföra större och mindre enheter med varandra.
Stolt över de förtroendevalda
I varje kapitel i rapporten presenteras de tio församlingar och pastorat som lyckas bäst respektive sämst.
– Ett tydligt resultat är att även om de små pastoraten är sårbara ekonomiskt, kan de vara starka i församlingslivet. Vad gäller församlingslivet har man kanske större utmaningar i de stora sammanhangen. Det ger anledning för en stiftsstyrelse att klia sig i huvudet, säger Erik Keijser.
Han säger att det ställer frågor som hur stiftet kan hjälpa större sammanhang att lära av de små. Och om förändringar blir nödvändig, hur ska det goda i de små enheterna behållas?
– Det finns inga färdiga svar, men jag tycker det är bra och modigt av stiftsstyrelsen i Växjö att våga ta i frågan i stället för att göra lätt för sig och göra pastorat av alla kommungränser. De tar frågan på allvar och jag är väldigt glad över att vi har sådana förtroendevalda.
